Auktoritet, ryggbiff och dinosaurer

Har inte skrivit här på rätt så länge nu. Inte för att jag har saknat uppslag till texter, utan för att jag har haft diverse somatiska problem med främst mitt högra öga. Förutom de läkarbesök besvären föranlett har jag totalt sett varit på sjukhus exakt 4 gånger i hela mitt liv. En gång för ett svårt benbrott, en annan gång för att sy handen efter ett missöde med en kniv i köket samt en gång för ett litet eksem på benet. Den fjärde gången, som egentligen var den första, berodde på att jag ätit för mycket pannkakor. Jag inser självklart att incidentens natur kräver något av en apologi. Enkelt uttryckt var mormors pannkakor oemotståndligt goda och min lilla pojkhjärna tyckte på den tiden att det var en bra idé att svälja varenda en hel utan att tugga med syftet att äta mer på kortare tid. Det resulterade i fyra dagars sjukhusvistelse sedan något gått snett i kroppen. Men min lilla pojkhjärna tror fortfarande att det skulle kunna fungera, även om experimentet körde i diket just då. Pannkakor har jag dock inte gjort på flera år.

Jag har alltså med anledning av ögat sökt läkarvård. Tre gånger har det blivit, samt ett besök hos optikern som den första läkaren rekommenderat. Ett resultatlöst möte i den meningen att glasögonkrängaren inte kunde hitta ett enda fel. Tvärtom hade jag tydligen någon supersyn. Eftersom jag inte begagnat mig av vårt lands sjukvård särskilt mycket innan tyckte jag att det skulle bli intressant att nu få möjlighet att studera den empiriskt. En klar besvikelse då det varit flagrant att man inte vill vidta några åtgärder och därmed slösa med skattemedel eftersom mina besvär inte går att se med blotta ögat av läkaren. Tre gånger har jag varit inne med anledning av föregående läkares sista ord; "Om det inte går över så får du kontakta oss igen". Tre gånger har man gjort exakt samma undersökning vilket mest inbegripit att lysa mig i ansiktet med en ficklampa. Visserligen var sista läkaren lite mer företagsam när hon ville utföra undersökningen utan mina byxor på. Kanske kan det förklaras med att hon var danska. En mer rutinerad vårdmottagare frågar sig kanske; "Varför tjatar han inte mer på dem och kanske överdriver sina symptom?" Det var inte det att tanken inte slog mig, det var bara det att jag satt i kavaj, skjorta, slips och kalsonger. Jag hade inte auktoritet nog att ens kräva en klubba.

Hur som helst, problemen har fortsatt men nu har jag i alla fall skrivit av mig lite. Då hade jag bara lite avslutande orelaterade tankar.

Häromdagen satt en vän och spelade lite gitarr. En av låtarna var då introt till den gamla barnserien Denver, The Last Dinosaur. I låten förekommer meningen "He's my friend and a whole lot more".....A whole lot more? Det kan väl ändå bara betyda att de ligger med Denver? Att de är så kallade Knullkompisar. Jag lägger visserligen ingen värdering i det Jeremy, Mario, Shades och Wally i serien sysslar med, jag vill bara upplysa om att tidelag numera är förbjudet sedan 1 Januari i år och eventuella gangbangs med Denver därför är olagliga. Antar dock att om man kommit över stigmat det innebär att ligga med en dinosaurie så kommer knappast en lag stoppa en.

För några veckor sedan var jag ute på en helt vanlig promenad när två stycken kälkborgerliga frimicklare med en barnvagn i ena näven och en bunt häften i andra närmar sig mig med påklistrade leenden. "Säg mig, vem tror du styr världen? Där har du en frågeställning att fundera på!" utbrister mannen till mig samtidigt som han sträcker fram ett häfte. Jag tar emot bladet men säger inget och låter dem passera. Häftet är från Jehovas Vittnen och vill upplysa mig om alla bevis det finns för Djävulens inflytande över planeten vi bor på. Evidensen i det löjeväckande häftet lyckas inte övertyga mig och jag gör mig redo att slänga skiten när något på sista sidan fångar min uppmärksamhet. Ett formulär man kan fylla i om man vill ha ett hembesök av Jehovas där man ska avhandla bibeln samt anmälan till studier av boken med fanatikerna. Genast ser jag chansen att ge igen för gammal ost och fyller i en kamrats namn och adress för att sedan lägga det på brevlådan. Jag hoppas han kommer uppskatta sin nyreligiösa upplevelse.

Jag råkade utsätta mig själv för en pinsamhet förra veckan när jag gjorde en dubbelhälsning på en chaufför. På mitt arbete kan vi beställa mat och få den levererad från restaurangen och just den här dagen hade jag känt ett omåttligt begär efter ryggbiff. Ergo har jag beställt en sådan. När jag öppnar entrédörren hälsar jag på killen med ett glatt "Tjena" och till svar får jag ett "Hej, allt bra med dig?".

"Allt är bara fint, hur är det själv?"
"Det är bra med mig"

Jag tar ett kliv fram och ska precis ta emot maten med ett "tack". Istället säger jag fel och råkar, i samma jovialiska ton som innan, säga "Tjena" igen. Som att vi precis träffades. Ett väldigt förvirrat ögonblick uppstår där vi bara står och tittar på varandra.

"Eh ja...hej" säger han slutligen. Sedan åker han därifrån. Jag känner mig jättedum där jag står med min imposanta ryggbiff.

#blogg