Souls spelen. Pros & Cons ?

Medlem
Souls spelen. Pros & Cons ?

Tjena alla goa FZ:are

Jag var ganska sent på "Souls" tåget...ja eller väldigt sent...ska jag vara ärlig så hoppade jag på tåget efter att ha sätt PS5 Demon souls trailern och de episka "reaktions" filmerna kring denna trailer. Satt och tänkte "blir dom så förbannat hype över detta så borde jag ge det en chans till" Första gången gav jag Bloodborne en chans och det sjuka är att jag då tänkte att spelet såg grått och tråkigt ut samt att jag aldrig förstod storyn, jag gav upp väldigt tidigt...tror inte ens jag gav det nog tid att få möta första bossen...tänkte att spelen var överhypeade enbart pga några "ÖJöjöj va hardcore cool jag är" spelare som tyckte dom var benhårda för de kunde banka pannan in i dessa svåra spel. Trodde lixom att svårighetsgraden var den enda USP:en som spelen hade.

Men jag valde tack vare ovan att ge spelen en ny chans. Testade Dark souls 3.
Denna gång så fastnade jag faktiskt ganska snabbt, jag tänkte för mig själv "hur kul har final fantasy spelen varit första 10 timmarna?" och bestämde mig för att åtminstone ge det 10 timmar. Några veckor senare så hade jag rensat spelet på allt content, besegrat alla bossar i både original spelet och samtliga DLC och jag lägger spelet utan tvekan in på min TOPP 10 bästa spel någonsin lista (c) TM.

Sedan dess har jag också lirat igenom Bloodborne och tyckte även detta spel var genialiskt men om det är bättre än DS3 har jag inte riktigt bestämt mig för än, det finns saker som är bättre och saker som är sämre. Bossarna är ju helt klart bättre i DS3 enligt mig.

Vad jag dock tänker om dessa spel är att det som är bra i dessa spel är helt sinnessjukt bra. Saker som atmosfär, design, gameplay, balanserad svårighet som får en att sitta där i soffan och skrika av glädje när man äntligen piskar upp den där förbannade blixtvikingen..den känslan får man ju inte direkt i andra spel som tex Skyrim där man bara roflol:ar över tangentbordet och har man tillräckligt bra gear så auto dör allt bara...ljud och grafik är också helt fantastiska i dessa spel.
Stämningen och känslan i dessa spel är det få spel som kommer nära, väldigt belönande gameplay som får en att direkt inse vilket misstag man gjorde och hur man måste göra för att bli bättre, en riktigt go känsla när man dödar den där bossen som tog 10-20 försök...lite vanilla Wow känsla över bossarna faktiskt, man nöter och nöter och tillslut får man till det där perfekta försöket spelar som en king och bossen dör.

MEN...Vissa saker är sjukt dåliga i dessa spel med enligt mig, och det är saker som egentligen är "lätta" att fixa till om man jämför hur svårt det är att få till det som verkligen i bra med dessa spel.

Jag har nu klarat två av dessa spel och om någon frågar mig "vad handlade det om?" så blir svaret "jag har fan inte en aning"
Man dödar stora bossar för dödandets skull, tror att det är någon form av elaksnubbe som är elak så han måste dö och sen måste jag lägga hans huvud på en av dom där stolarna där...Jag saknar känslan av att leva mig in i en story, att veta varför jag jagar just det där elaka trädet, vem jag ska jaga efter jag dödat det elaka trädet osv...känslan av att man är HELT lost infinner sig ganska ofta. I många fall man dödar en svår boss så blir man först sjukt nöjd sen kommer känslan "jaha, vart ska jag nu?" det får man yra runt ganska länge innan man tillslut "OJ kolla där, en random dörr har precis öppnat sig på detta random stället" Det är lixom lite Metroidvania över det fast att man aldrig får en hint om att dessa "höghoppar" boots kan jag ju nu använda för att komma upp på den där plattformen jag såg tidigare på den andra banan...Det är sjukt mycket mer random vart man ska och när man ska dit igen som får en att känna sig sjukt lost i väldigt många lägen i spelen. Det är klart att detta också bidrar till att spelen känns så mystiska men ibland är det onödigt mystiskt enligt mig. Näe hade spelen haft bättre förklarad story och en bättre känsla av varför och vart så hade detta varit möjligen de bästa spelen någonsin.

Sen vet jag att många av er Souls fans tycker jag är dum nu, "det tillhör souls spelen att man ska behöva läsa på massa extern lore text för att förstå sig på" ...näe jag håller inte med, det hade varit bättre att ha lite mer traditionell storytelling i spelen det anser jag. Samt en lite mer logisk känsla av vart man ska...kan ta ett exempel ifrån Bloodborne här, jag köpte DLCn sen startade jag upp spelet, sugen på ny content...jaha hur hittar man "DLC ingången"..."hur startar man DLC content?" gick runt och försökte lösa det själv ganska länge faktiskt tills jag tillslut "fuckit jag googlar det"...jaha man skulle ställa sig utanför en random kyrka tills ett monster som hänger på väggen, som förövrigt alltid hängt där tar tag i en och teleporterar än till DLC:t...jaha lite Simons Quest ducka i 2 minuter framför en randomvägg känsla över det där...OCH den värsta saken, råkar du döda sista bossen som du förövrigt INTE vet är sista bossen eftersom man inte har en aning om vad man sysslar med i Bloodborne och du samtidigt INTE har startat DLCn, då får du spela om minst halva spelet igen för att kunna komma till den punkten där du kan gå in i DLCt...ingen varning typ "tjena dödar du denna bossen så startar du newgame plus" Näe aldeles onödigt klunky i många fall.

Nu lät det som att jag hatar dessa spel men förstå mig rätt, jag är ett tok Souls fan nu. Dom sakerna som är bra är så sjukligt bra att dom överväger de dåliga sakerna...men oj vad mycket förbättringspotential det finns här, det finns ju best game of all fucking time potential över näst kommande installation i serien om de bara förbättrar vissa saker.

Vad tycker ni ? Vad är bra respektive dåligt med Souls spelen ?

Näe nu ska jag hoppa in i Sekiro och se om de förbättrat något till detta spelet

Medlem
Skrivet av EYEtriforce:

...
Näe nu ska jag hoppa in i Sekiro och se om de förbättrat något till detta spelet

Kan avslöja att de har gjort spelet lite svårare än andra souls spel Lycka till!

Inte läst allt du skrev då det var så mycket men håller med om att det finns förbättringspotential i hur de förmedlar story och diverse annat. Men för min del när jag spelar ett Souls spel så har jag i princip helt och hållet undvikit storyn och bara kört. Det är fortfarande väldigt kul att bara utforska och kämpa för att ta sig vidare. Men hade givetvis gärna sett ett Souls spel med en ruskigt bra story.

Medlem
Citat:

Sen vet jag att många av er Souls fans tycker jag är dum nu, "det tillhör souls spelen att man ska behöva läsa på massa extern lore text för att förstå sig på" ...näe jag håller inte med, det hade varit bättre att ha lite mer traditionell storytelling i spelen det anser jag.

det här är ju ett medvetet designval av miyazaki / utvecklarna, och något som majoriteten av souls fans tycker om. jag hoppas personligen på att det blir precis samma sak i elden ring. om det inte är din grej så är det väl inte din grej helt enkelt. sekiro är väl å andra sidan mer åt det traditionella hållet, vilket gör att det har en helt annan känsla när det kommer till worldbuilding än soulsborne.

Citat:

råkar du döda sista bossen som du förövrigt INTE vet är sista bossen eftersom man inte har en aning om vad man sysslar med i Bloodborne

tycker det är ganska uppenbart att gehrman är sista bossen (eller första halvan av sista bossfighten, beroende på hur man gör). hela hunter's dream brinner och dockan pekar dig mot en port som tidigare varit stängd, allt väldigt dramatiskt, dessutom med en längre cutscene innan fighten osv.

Medlem

Mjo visst "hintar" dom åt att Gherman är sista, men vad dom inte hintar om är att om man klipper honom blir man DIREKT inkastad i NG+. I darksouls får man ju valet "do you want to start NG+ now or later" vilket är sjukt nödvändigt och logiskt, tacka för att jag hade tur med cloudsaves här och kunde rollbacka några timmar annars hade det sugit riktigt hårt att spela fram tills jag kunde gå in i DLC:T

Och angående medvetet designval så håller jag med dig delvis, endel av charmen ligger i detta MEN jag tycker det också är en medveten ursäkt. Att kunna leva sig in i handlingen hade ökat dessa spels värde för mig helt klart och jag har svårt att se hur det skulle förminska värdet för andra.

Medlem
Skrivet av Lasrod:

Kan avslöja att de har gjort spelet lite svårare än andra souls spel Lycka till!

Inte läst allt du skrev då det var så mycket men håller med om att det finns förbättringspotential i hur de förmedlar story och diverse annat. Men för min del när jag spelar ett Souls spel så har jag i princip helt och hållet undvikit storyn och bara kört. Det är fortfarande väldigt kul att bara utforska och kämpa för att ta sig vidare. Men hade givetvis gärna sett ett Souls spel med en ruskigt bra story.

Håller med dig, jag hade riktigt kul med båda spelen fast att jag inte fattade ett skit om handlingen. Men ja precis tänk om man kunde levt sig in mer i storyn, då hade det troligen varit ännu bättre.

Sen tycker jag vissa saker är FÖR RANDOM, ta tex den här tjejen va heter hon nu som man kan skicka till Cathedral ward som man får blod av, helt plötsligt så var hon försvunnen, det var uppenbart att hon var gravid men sen hade hon helt plötsligt försvunnit ner till kloakerna för att föda, för det är ju oftast till en kloak man går för att föda, och väl där så var det nu då läge att döda henne och barnet...OKEJ logiskt. Ren slump att jag sprang på henne där, sen var det ju inte världens key ögonblick i spelet och man fick ju inte något super viktigt men ändå...Detta skapar mer än känsla av att man borde gå igenom spelets alla zoner 24/7 för att se om något viktigt att hänt men i 95% av fallen kommer man bara få en frustrerad känsla av att inget faktiskt hänt.

Om Sekiro är svårare gör mig ingenting, Kan tycka att DS3 höll en bra svårighetsgrad medans Bloodborne gärna hade fått vara lite svårare (Man blir besviken när man tar en boss på första försöket som jag gjorde med ganska många i Bloodborne och typ ingen i DS3)

Medlem

Jag är också sen!
Klarade ut Sekiro vid årsskiftet och Dark souls 3 i början av sommaren, båda har gått upp till min top 10 lista av bästa spel.
Det är något med det dystra som tilltalar mig, utöver det svåra och kicken man får när man väl klarat en boss man fastnat vid. Sekiros story är lite bättre förmedlat, medans DS3 är väldigt kryptiskt, på ett bra sätt!


signatur

🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX

Medlem

Så nu har jag lirat samtliga "souls" spelen förutom Dark souls 2 och Demon souls.
Hitills så måste jag säga att jag tycker Dark souls 3 och Bloodborne är solklara mästerverk 5 av 5 spel.
Måste jag välja ett så tycker jag Dark souls 3 är det bästa Souls spelet faktiskt.

Darksouls 1 var också riktigt bra men tyckte Dark souls 3 hade bättre bossar och kändes större.

Sekiro är det jag gillar minst sofar men det är mycket då jag saknar RPG elementen i det spelet, loot och progression känns mer som ett action spel än ett RPG.

Ska bli kul att sätta tänderna i Demon souls imorgon ! Sen efter det blir det Dark souls 2

Medlem

Körde första Dark Souls när det kom på Ps3. Hade längtat efter ett RPG som inte höll mig i handen från första stund, inte tvingade mig in i ett timmes-långt turtorial-intro, som motiverade mig att uppgradera min karaktär för att överleva i världen och ta mig vidare, och som kändes nytt. Men Dark Souls var ju så mycket mer med sin mörka, väldesignade fantasy-värld (speciellt undead burg) och grymma närstrider.

Jag håller dock med om att det finns dåliga aspekter. Inte bara storyn är onödigt svår att få till sig. Även utrustning har dolda stats som gör att man vill uppsöka internet för att inte satsa på fel prylar. Dessutom är vissa uppgraderingsmaterial så svåra att komma över, vilket tar bort glädjen i att experimentera med olika vapen. Istället går man till internet och förbereder sig för end-game som om det vore ett MMO, vilket är ett misstag eftersom "resan" är poängen i DS. Andra saker som är jag hellre varit utan är sadistisk utplacering av fiender, att man måste ta sig förbi massa fiender för att försöka igen på bossar, kass PvP och inte minst att det inte finns riktig co-op.

Sen är det ju tråkigt att det är copy paste i alla andra spel (som i många spelserier), vilket ju gör att inget känns nytt efter det första man spelat. Testade Demon Souls (ps3) men körde inte igenom hela. Spelade DS2 och tyckte bara det var okej. Bloodborne var bra men inte mer.

Dock ska sägas att jag nyligen lirade Dark Souls remastered och blev lite kär igen, och har spanat in trean som nog blir nästa souls-spel.

Medlem

Varvat DS2 och BB med typ all DLC.
Spelade kanske 30% av DS1 innan skivan försvann.

Pros
Sjukt tryckande stämning. Man är ju nästan alltid på helspänn
Skön känsla av prestation.
När storyn lyckas är den magisk

Cons.
Vissa billiga "gotcha" tillfällen som känns mer tröttsamma än något annat
Håller med om att storyn blir VÄL obskyr ibland.
Visst. Spelar man andra eller tredje varvet klarnar väl en del... Men då är ju inte gameplayet lika spännande.
Där jag kröp fram i BB första varvet rusar jag nu som en vettvilling för jag vet var alla monster är. Så... De förtar ju känslan lite med storyn.

Än värre tycker jag statusen och deras dolda egenskaper är.
Värst var DS2. Fick ju läsa guider för att hitta en optimal mängd på staten som ger mer invicibilty-frames när man rullar.
Bloodborne var lite liknande.
Hur funkar frenzy-resist? Tar jag mindre skada? Byggs det långsammare? Ser ut som att mätaren blir större.. Eller?
Det står i fluffen att sågtandsvapen är bra mot monster. Men... Bra på vilket sätt? Och vilka vapen räknas?

Skulle ge både BB och DS2 4 av 5 i betyg

1
Skriv svar