Final Fantasy 16 - Nystarten av Final Fantasyserien som önskades?
50 timmar senare har jag nu tagit mig igenom Final Fantasy 16. Vissa säger att detta skulle vara nystarten för Final Fantasy genren, så det var med förväntan jag tog mig an FF16. Jag har inte spelat ett Final Fantasy spel sedan FF12 som jag aldrig spelade färdigt och med klassiker som FF 7-10 så kände jag att det skulle vara svårt för FF16 att leva upp till dessa fantastiska föregångare.
Du tar rollen som Clive Rosfield som utforskar världen Valisthea där flertalet riken har gjort sig hemmastadda, där politiska spel och maktdrag al a Games of thrones förekommer. Samtidigt förgås världen av oklar farsot, the blight. Clive har således en del att stå i. Dessutom befolkas världen av ”dominants” som besitter starka magiska krafter som behandlas mer som vapen till krig än som människor.
Storyn tar en snabb och explosiv start redan från början för att sedan gå ner i tempo… i flertalet timmar och så fortsätter det till slutet. Tyvärr varar inte det höga tempot i storyn tillräckligt länge för att hålla intresset uppe och när du inte bygger allianser och samtalar i oändlighet är tanken att du ska genomföra sidouppdrag.
På tal om sidouppdrag så kan det sägas att utvecklarna inte direkt lyser med kreativitet på detta plan. Egentligen inget av alla sidouppdrag jag genomförde hade en intressant historia bakom sig. Lämna detta till person nummer 1, gå sedan till nummer två, prata, gå tillbaka och avsluta sidouppdraget. Här ska också tilläggas att uppdragen sällan ger dig något av värde, förutom erfarenhetspoäng och pengar. Det saknas alltså all motivering att genomföra dessa uppdrag.
Valet av stridssystemet är… intressant. Gillar du hack and slash och snabba strider al a anime/manga style, så kan det vara något för dig. Tyvärr blir detta ganska enformigt efter halvtid genom spelet, trots nya förmågor som öppnas upp efter hand. Utrustning påverkar din skadeverkan något men inte påtagligt. Pengar är inte heller ett problem vilket gör att du kan köpa allt det senaste som kommer ut på marknaden. Jag fann snabbt min favorit kombo av tre olika så kallade Eikons och körde stor sett igenom spelet med dessa tre.
Detta leder vidare till fienderna, där plågas spelet av upprepning, speciellt mot sista tredjedelen av spelet. Det saknas helt enkelt variation på fienderna. Krasst kan vi säga att det finna normala fiender, avancerade fiender, miniboss och superboss. Normala fiender, attackerar dig knappt utan väntar snällt på att bli besegrade. Avancerade fiender kräver lite mer av dig och minibossar desto mer. Även här tyvärr brister spelet på variation, de flesta minibossar har liknande attacker och samma attackmönster. Superbossarna är dock en av spelet styrkor där striderna ofta är storlagan och i flera steg. Risken att dö i dessa strider med superbossar ökar mot slutet av spelet, men oroa dig inte, spelet håller dig i handen. Dör du får du börja med full pot av helande flaskor samt samma liv på bossen i princip som när du dog. Detta är på gott och ont, men det blir användbart när spelet skickar 4 bossar i rad mot dig eller en boss har flertalet stadier.
Spelet är vackert särskilt i filmfrekvenser och har ett okey soundtrack. Det finns mer att säga men sammanfattningsvis är det inte i alla fall för mig den nystart av Final Fantasy som vissa påstår. Detta är ett ganska segt spel med mindre än halvt bra stridssystem. Att jag ändå ger det detta slutbetyg och inte mindre beror främst på de läckra superbossarna och att när storyn lägger i en växel är den bra och intressant.
Tack för en bra recension, stämmer väl med min egen uppfattning ca 20h in i spelet. Blev en lång paus där, får se när motivation och ork till att fullfölja kommer.
Väldigt synd att det idag är helt omöjligt att göra turbaserade-spel som blir framgångsrika. Alla spelare hatar ju uppenbarligen att tänka och har förstörts av TikTok. (Kan innehålla spår av cynism.)
Action-hack-n-slash i de senare FF-spelen är så sjukt tråkigt (i längden) jämfört med någon mer taktisk variant av turbaserat. Nej, de äldre FF-spelen var inte perfekta här heller, men åtminstone betydligt roligare än dagens att-tänka-är-tråkigt "Action".
Upplevelsemässigt, så har nog FF16 de bästa bossfighterna jag någonsin varit med om. De är ju på absoluta steroider och galet underhållande visuellt, musik och tillhörande spelmekanik.
Visst, att klara bossarna ger inte ens närheten av samma belöningssprut som souls-spelen då de är bra mycket lättare(tur det kanske när bossfighten är 30min långa).
Men för mig var just de 3 större bossarna PEAK-Gaming till ren underhållning och uppbyggnaden för dessa.
Sidouppdragen är inte mycket att hänga i granen håller jag med om(av de få jag testade). Det var några få som var berörande, särskilt de mörka om branded.
Samt att rpg-delen var riktigt svag. Tror spelet hade gynnats mer med att gå all in mot ett actionspel och kortat ned det för att hålla tempot.
🖥 i5 9600k | RTX 2080 | Z390 | 16GB DDR4 |ROG 34" 21:9 1440p
🎮 PS5 | LG 55" CX
Jag klarade inte ens av 2h i demon. För mycket animeringar, samtidigt tyckte jag rörelseanimationerna var sisådär alltså, framför allt när man sprang! Kändes otroligt stelt och inte alls den realism som spelet försöker förmedla för övrigt. Striderna var så o-intressanta dom bara kan bli egentligen, ja ska jag vara ärlig så är alltihop bara o-intressant? Fick 99% game of thrones feeling, och den serien har jag glott färdigt för längesedan.
Tack, det är ungefär lika som jag känner. Början var häftigt, men sen blev det - ganska tråkigt. Och jag misstänker jag är knappt genom halva spelet och börjar tröttnar på den saknande "flow". Det hela känns som gammal dags QuickTime sekvenser med lite action ibland. Vill vara ett öppet-värld spel, men är hur lineärt som helst, enbart sido-quests tillåter en avvikselse, men som det skrevs så är det inte särskilt kreativa. Man undrar ibland varför man ska välja att gå ngnstans om det är ändå det ända nästa stället att gå till.
Tyvärr blev detta spel lite överhypad skulle jag säga, 3/5 är ett bra betyg. Icke 5. 4 kanske, beroende vad som är viktig för en.
Har kanske spelat 10h hittils bara. Inget perfekt spel men Storyn är grym! Och bossfightsen är feta! Inte svåra men feta!! Det är en upplevelse utan dess like. Dock allt emellan cutscenes och bossar är ganska meh. Men jag har jävligt kul hittils. Ibland räcker det med en riktigt bra story!
Vissa cutscenes är bland de snyggaste jag sett i ett spel!
Skådespel är grymt!!
Musiken är grym!
Ljudet i spelet överlag är grymt!
Får väl se vad man tycker när man klarat det men hittils är det lätt en utmanare till GOTY.
Jag kan inte annat än att inte hålla med.
Musiken är verkligen något av det mest stämningsfulla jag stött på i spelvärlden på senare tid. Berättelsen drar in en direkt, och röstskådespelet är av högsta klass. Stridssystemet är välbalanserat, och jag uppskattade inlärningskurvan, speciellt som någon som inte längre är i sina yngre dagar.
Spelet gav mig vibbar av “Game of Thrones”, vilket jag menar i mest positiva mening. Det påminde mig även om charmen från “Final Fantasy VI”, men med dagens toppmodern grafik. Ett stort plus är att alla mellansekvenser är renderade i spelmotorn, vilket är första gången på länge för en “Final Fantasy”-titel, åtminstone enligt vad jag läst.
