Snabbkollen – Mario eller Sonic?

Jag har inte riktigt släppt Sonic 2D. Och där tycker jag ju att Sonic är en häftigare karaktär.

Ska man dock titta på alla spel som släppts så är nog merparten av Mario spelen roligare i längden.

Jag gillar dem båda och kommer köpa båda spel.

Om man bortser från spinoffs så är i princip alla Mario spel bra. Sonic var bra i början men har haft det riktigt kämpigt med att få ut bra spel de senaste 20 åren. Ibland dyker det upp nåt spel som är helt okej och nån enstaka gång har det hänt att det till och med varit riktigt bra. Faktum kvarstår dock att merparten av alla Sonicspel är skit samtidigt som inte ett enda Mario spel är dåligt och en större del av dem är mästerverk.

Mario har en mycket jämnare karriär och har många gånger fört utvecklingen framåt, och i princip aldrig nisslyckats helt med de större projekten. Med det sagt så fick vi minst två New Super Mario Bros för mycket.

Sonic har aldrig aldrig varit det minsta nyskapande efter de första två spelen, men där och då var de faktiskt riktigt nyskapande. Musiken och estetiken var det som lockade nig, men bortom det fanns också en kreativ bandesign med sina lager på lager nivåer samt insamlandet av Chaos-stenarna som också var ett orginellt inslag.
Jag gillar inte ett enda av Sonics snart 25 år av 3D-spel men tycker santidigt att många förbiser några riktigt bra spel även på senare år i hans 2D-karriär.
Advance-trilogin är, bortsett från Chaos-samlandet väldigt lyckade och jag är ett stort fan av Rush-serien till Nintendo DS. Det nu aktuella Sonic Superstars har jag bara spelat ett par timmar men det känns såhär långt som det bästa i serien på minst 15 år.

Alltid gillat Sonic som maskot medan Mario känns kanska osympatisk, antalet bra Sonic-spel går ju dock att räkna på en hand så Mario vinner väl på ren kvalitet.

Shadow The Hedgehog var det enskilt det bästa som har hänt i industrin någonsin men det vill inte riktigt SEGA erkänna av någon anledning

Musiken i orginalen är väldigt bra.
Med årens lopp har det serverats mycket dynga men ibland dyker det upp några top låtar som exempelvis :

Sonic är så begränsad... han har ingen groddräkt.

Mario vinner ju enkelt. Sonic the hedgehog 2 var roligt men annars inget att minnas tillbaka till.

Sonic hat inget på Mario. Både image och spel gäller där.

Alltså, jag har alltid tyckt det var lite löjligt hur Sega försökt få just Sonic att kännas som någon häftig maskot och älskad spelserie... med "Team Sonic" osv... Det kanske är helt annorlunda i Japan? Men för mig så var Sonic 1 riktigt jäkla häftigt och kul till Mega Drive, men sen? Meh... mest skräp.

Mario är ju i en helt annan liga, det är ju liksom en spelgenre i sig självt. Med det sagt spelar jag inte Mariospel längre heller, men kidsen gör ju.

Mario var ju alltid bättre spel.
Sonic begränsade sig själv rätt mycket med att Sonic skulle vara snabb så gameplayet är mest att hålla höger och hoppa ibland och hoppas att man landar rätt.

Men jag ägde Master System och mina kompisar hade Mega Drive så jag tyckte alltid Sonic var coolast och bäst.

Sonic 2 till Mega Drive var också väldigt bra.

Sonic hade också överlägset bäst barnprogram:

Det är med tungt hjärta jag lägger min röst på Mario. Vill så gärna att Sonic ska vara bättre, men måste lägga min röst på det röda laget.

Mario vs. Sonic är som att jämföra ett korplag med Real Madrid. Jag gillar Sonic som karaktär, men förutom två-tre spel har han aldrig varit i närheten av att vara med i högkvalitativa spel som Mario kontinuerligt varit sedan 80-talet.

Ungarna spelade något nytt Sonic-spel idag. Sonic Superstars kanske det heter. Jag skulle prova lite.

Jag är för gammal.

Spela ensam går kanske, men spela med någon annan? Jag ser inte ens var min gubbe tar vägen. Det är ett av problemen med många Sonic-spel för mig, och har varit länge alltså - inte bara nu när man famlar efter glasögonen för att se vad klockan är. De är för snabba för min smak.

Mario-kullen är en kulle jag gladeligen dör på.

Sonic!

Det hade varit jämnare ifall Sonic hade spelat i samma division som Mario.

Mario spelen är bättre. Inte svårare än så.

Fattar knappt att Sonic fortfarande existerar.
Medan Nintendo anpassar sina karaktärer till olika genres och scenarios i väldigt många olika spel, så stannar Sonic kvar och stampar med trötta försök att komma tillbaka till glansdagarna och alla spel känns i princip likadana.
Och det är väl typ ETT av dom på senare tid som är riktigt bra (Sonic Mania) som inte ens är gjort av SEGA själva och det säger ju en hel del.

Men trots det så är Sonic fortfarande en stor grej i både filmvärlden och i form av merch...
Så, Mario alla dagar i veckan är den jag skulle säga som den bättre spelkaraktären och har definitivt ett bredare utbud av bra spel.

Jag växte upp med Sonic så valet är enkelt. Däremot har jag lärt mig att gilla Mario. Så jag har förstås köpt båda spelen.

Siffrorna ser precis ut som de gjorde på skolgården, men det spelar ingen roll. SEGA FOR LIFE!

Mario har alltid påmint mig om Ron Jeremy, och vi vet ju hur det gick för honom. Sonic däremot!

Har tyvärr inte förstått Marios storhet, jag älskade Super Mario Bros på NES. Ren perfektion när det kommer till plattformspel pga lagom långt och enkelt koncept.
Men när Mario spelen blev så oerhört stora blev det vara tjatigt och tråkigt....

Mario 64 är enligt mig ett av de mest överskattade spelen, det är så oerhört tomt och öde....

För mig var Sonic Adventure på Dreamcast det första riktigt bra 3D platformspelet, tyvärr var inte uppföljaren i närheten av ettan.
Ettan var superb när det kom till färgspekta, grafik och atmosfär, något jag aldrig sett i ett Mario spel.
Sonic 1 & 2 är enligt mig precis som SMB på Nes, ren perfektion. Men magin försvann ii Sonic 2D-spelen med Sonic 3....

Men Mario vs Sonic, Sonc så klart!

Sonic Adventure var dessutom ett modigt spel. Jag slogs av detta när jag spelade om det i fjol. Eller som jag skrev då: "Det är betydligt spretigare och modigare än jag minns det. Det tänjer gränser, vågar testa nytt och blandar väldigt friskt. Ingen bana är den andra lik. Här finns klassiska sprintbanor men också längre banor där Sonic måste gå balansgång och klättra på stegar."

Lite så kändes Sonic Frontiers också. Långt ifrån ett mästerverk, men oj, vad de kastade in nya idéer överallt. Nästan som om ingen idé fick förkastas.

Skulle jag välja ut mina tio bästa spel någonsin så skulle nog tre av dem vara Mario-spel och inga skulle vara Sonic-spel, men som karaktär utklassar Sonic Mario så jag röstade på Sonic, trots att jag växte upp med Nintendo.

Det märks ju också på deras filmer, där det finns mycket mer att jobba med i Sonic-filmerna, medan Mario är en våt filt där snarare världen i sig har huvudrollen och Mario har en biroll.

Sonic Adventure var snyggt och mysigt men själva gameplayet var katastrofalt dåligt. Speciellt i jämförelse med Mario 64...

Snabb-banorna var bara att hålla framåt så spelade den själv, tills man råkade springa in i något och det blev tvärstopp. Och de långsamma banorna var bara sega. Styrningen var så dålig att man t.o.m. hade något auto-lock hopp som sökte sig till fiender eller studsknappar.

Mario, utan tvekan.
Alla 2D Sonic-spel är ju typ som mobilspelet Mario Run i 3x hastighet, och spelen i 3D har de aldrig fått till något vettigt. Sen så gillar jag inte snabba spel som jagar adrenalinkickar, jag rör mig långsamt, har lång reaktionsförmåga, och tänker långsamt

Karaktärerna som sådana i båda spelserierna är väl i sig inget speciellt, men Mario känns som ett mer utbyggt universum med mer personlighet iom. det blivit så stort så det ynglat av sig i många bra sido-spelserier med mer berättelsefokus, som Luigi's Mansion, Paper Mario etc.

På skolgården på 90-talet var det ju dock de coola killarna med kepan bak-o-fram som spelade Sonic.