Har man "växt" ifrån spel?
Hej!
Tänkte lufta en sak som jag känt under en längre tid, jag har alltid varit en riktig "gamer", är 36, har ett bra jobb. Har familj och barn. Jag har spelat sedan jag fick mitt första GameBoy av min mor när jag var 7 år.
Men jag har funderat en del på varför jag inte längre tycker att spel är lika roliga som de en gång var. När en ny release annonseras, kan jag fortfarande bli riktigt hypad. Jag ser fram emot det, följer trailers och läser recensioner för att få en känsla för vad som väntar. Men när spelet väl är ute och jag sätter mig ner för att spela, känns det som om gnistan försvinner nästan direkt. Jag spelar kanske 3-4 timmar, och även om det är roligt, så tappar jag snabbt intresset. Jag känner att jag borde vilja fortsätta, men det händer liksom inte. Och det är som att det där intensiva intresset bara inte är där längre. Så hamnar det på hyllan istället och ligger kvar där, har några exempel som God of war, Final Fantasy VII Rebirth och massa andra SP-spel.
Ett exempel är om min sambo vissa tillfällen tar barnen och åker iväg och gör något, eller någon annan omständighet att man har huset för sig själv och vet att man är ledig, så har "känslan" varit så kanon, och veta att man kan sätta sig framför PS5an och spela en massa, och bara ta det lugnt. Men så sker det inte, man gör annat istället, även om spelandet lockar så ids sig bara inte.
Så jag hittar mig själv i stället ofta liggandes på soffan, helt upptagen av tråkiga reels eller sittandes vid datorn och bara surfar runt på YouTube, kollar på videos om allt mellan himmel och jord. Det känns som att jag får en snabb, tillfredsställande dos av underhållning där och då, men det är inte samma sak som när jag brukade spela. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det känns som om min förmåga att engagera mig i spel har förändrats. Jag tycker nog fortfarande att det är kul när jag väl spelar, men jag kan inte hålla på längre än några timmar.
Det enda spelet som jag faktiskt har lyckats hålla kvar vid är Escape from Tarkov, men där är det också så att jag behöver spela med en vän för att det verkligen ska vara kul. Spelar jag själv, försvinner den där spelglädjen. Jag behöver samarbeta, snacka och jobba tillsammans med någon för att det ska bli riktigt bra. Det känns som att den sociala biten är det som gör spelet roligt, och utan den är det svårt att hålla intresset vid liv.
Jag har funderat mycket på om det handlar om att jag kanske börjar bli för gammal för att få samma utbyte av spel. Kanske har jag helt enkelt vuxit ifrån det. Det känns som att många av oss som växte upp med spel har märkt att vi börjar tappa intresset när vi blir äldre, och jag är nog inget undantag. Livet förändras, vi får mer ansvar, och andra intressen kommer i vägen. Det är svårt att hinna spela på samma sätt när man har fler saker att tänka på, och ibland känns det som om spelandet inte längre ger samma belöning. Jag säger absolut inte att det är samma för alla.
Det verkar som om vårt sätt att konsumera underhållning förändras när vi blir äldre. Kanske handlar det om att våra krav på vad som är roligt förändras. När vi var yngre var spel en plats för flykt, något man kunde förlora sig i. Nu känns det som att vi söker snabbare belöningar och mindre tidskrävande nöjen. Eller något annat? Svårt och säga.
Ibland undrar jag om det också handlar om att vi är vana vid att få omedelbar belöning – som vi får från sociala medier, YouTube eller korta reels-klipp. Det där långsamma, fokuskrävande engagemanget som ett spel innebär känns inte lika tillfredsställande längre. Och visst, jag saknar ibland den där gamla glädjen, men samtidigt känns det som om jag har förändrats. Kanske har jag bara börjat söka andra sätt att spendera min tid på. Och kanske är det inte så konstigt att vi förändras när vi blir äldre – vi växer ifrån vissa saker. Det betyder inte att det är något dåligt, men det är ändå en konstig känsla att inte riktigt kunna känna samma glädje för spel längre.
Jag vet inte om jag kommer att komma tillbaka till den där gamla spelglädjen, men jag tror inte att det handlar om att jag har "växt ifrån" spel för alltid. Det kanske bara är en fas, en period där jag helt enkelt söker andra saker. Eller något annat? Vem vet.
Men har ni några tips? Sitter någon annan i samma situation? Känns ibland som man är på autopilot när man spelar. Och vill verkligen hitta tillbaka till mitt spelande som gett mig så mycket!
Edit:
Tack för alla bra svar! Har hittat lite tips så ska pröva det och se vart det leder!
det här har ingenting med ålder att göra. det är för att du skaffat familj. hela FZ verkar fullt av snubbar som skaffat ungar och fått för sig att dom "blivit för gamla" för spel. nej, det är för att barn äter upp så pass mycket av ens tid och tankar att spel känns som tidsslöseri även när man har all tid i världen. det här mönstret är återkommande hos alla jag känner som valt familjevägen. det kanske ändras längre fram, vem vet, jag känner ingen med vuxna barn.
jag är 40+ utan familj, driver eget vilket resulterar i en hel del fritid + hygglig inkomst, så jag har möjligheten att lägga en stor del av min tid och mina pengar på spel och andra hobbies, och mina spelvanor har knappt förändrats alls sedan jag var 20. detsamma gäller för andra jag känner i liknande situation som mig.
det här är väl högst anekdotiskt, men jag kan bara tala utifrån egna erfarenheter. sen börjar det kännas lite kliché med alla dessa inlägg på FZ där snubbar med småbarnsfamiljer beklagar sig över förändrade spelvanor. no shit. olika vägval leder till olika prioriteringar, det har återigen ingenting med ålder att göra.
Saker förändras. Jag kan känna lite hype inför vissa spel, som med Cyberpunk för några år sen. Och ibland så har spel magi nu också, Breath of the Wild t ex. Det är fortfarande kul med spel, men det känns ändå inte riktigt som det gjorde när jag började spela. De första åren och spelen och upplevelserna jag hade då. Allt kändes nytt och spännande, man hade inte redan sett allt. Resident Evil, Resident Evil 2, Tomb Raider, Spyro, Metal Gear Solid, Half Life, Quake, Silent Hill, Ape Escape, Soul Reaver, Ico, Shenmue, GTA Vice City, GTA San Andreas.
Om du inte redan gjort det testa spela Baldurs Gate 3.
Kingdom Come Deliverance kanske även kan starta igång passionen för spel igen, snart kommer även 2:an.
Och förhoppningsvis Stalker 2 som släpps på onsdag kan nog bli riktigt bra.
Samtliga utav spelen är relativt annorlunda mot dagens typiska AAA-spel. De kräver oftast lite mer fokus ifrån spelaren och därmed får man mer inlevelse och ett annat sug för att fortsätta spela.
Jag är i samma ålder fast barnfri. Jag tröttnar snabbt för att jag lägger mer vikt på bra story nuförtiden än bra grafik eller gameplay (även om de också är viktiga förstås). Och faktum är att spelindustrin (likt hollywood) tyvärr är nedlusad av manusförfattare som inte vet vad fan de håller på med. Samma som författare som bara tror att " sätt dig bara och skriv från hjärtat så blir det bra"...
det här har ingenting med ålder att göra. det är för att du skaffat familj. hela FZ verkar fullt av snubbar som skaffat ungar och fått för sig att dom "blivit för gamla" för spel. nej, det är för att barn äter upp så pass mycket av ens tid och tankar att spel känns som tidsslöseri även när man har all tid i världen. det här mönstret är återkommande hos alla jag känner som valt familjevägen. det kanske ändras längre fram, vem vet, jag känner ingen med vuxna barn.
jag är 40+ utan familj, driver eget vilket resulterar i en hel del fritid + hygglig inkomst, så jag har möjligheten att lägga en stor del av min tid och mina pengar på spel och andra hobbies, och mina spelvanor har knappt förändrats alls sedan jag var 20. detsamma gäller för andra jag känner i liknande situation som mig.
det här är väl högst anekdotiskt, men jag kan bara tala utifrån egna erfarenheter. sen börjar det kännas lite kliché med alla dessa inlägg på FZ där snubbar med småbarnsfamiljer beklagar sig över förändrade spelvanor. no shit. olika vägval leder till olika prioriteringar, det har återigen ingenting med ålder att göra.
Tror inte det, mitt äldsta barn är 14 år. Fyller 15, och en rad yngre därefter. Dom brukar vara i säng vid 8 tiden, så har man några timmar att spendera där. Beklagar ingenting, var mest nyfiken om det fanns några tips
Känner kanske att du kan ignorera denna tråd och skutta vidare så slipper du allt kliché.
Jag är 40+ och känner lite samma sak som trådskaparen. Är barnfri så till skillnad från nån skribent ovan tror jag inte ett dugg det handlar om det. Det är nog mer hur man är lagd och hur länge man spelat.
Min teori är att det finns lite olika skäl att det blivit såhär.
Man har mycket erfarenhet av spel och därför krävs det ganska mycket för att ett nytt spel ska göra intryck på en och fånga en. Min egen lösning har varit att aktivt försöka leta upp spel som verkligen bryter ny mark och som jag finner intressanta samt att titta lite utanför de genrer som jag tidigare varit så frälst i.
Spel är i allmänhet ganska stora i dag, både till ytan och sett till systemkomplexitet. Framförallt gäller det AAA-titlar. Det innebär att det krävs ganska mycket insats för att komma in i dem. Och där blir det en tröskeleffekt. Trenden verkar dock gå lite mer åt lite mindre spel som fokuserar mer på kärnan. Och sånt finns ju redan mycket i indiesegmentet.
En konsekvens av att man spelar mindre blir att tröskeln för att komma igång igen blir högre. Jag kan se det i spel men verkligen också i andra intressen jag haft genom åren. När man tagit en paus från dem, frivillig eller ofrivillig, så är det svårare att komma in i dem igen och hitta det där som man tyckte var så kul. Antingen får man acceptera att det är så, eller så får man helt enkelt försöka piska i gång intresset genom att i det här fallet spela trots att det tar emot lite.
En grej låter ju som att du har primat din hjärna med omedelbar tillfredsställelse med dopamin när du tittar på reels och sånt. Och får svårt att göra lite längre krävande.
Gaming kräver ändå en del kognitivt och kan vara lite svårt efter en arbetsdag.
SP har jag personligen svårt kring inlevelse och det finns väl en risk att man 'växer' ur det beroende på vem man är. En story när man var 10 år är ju troligen mer omvälvande än när man är 40 år.
Om du däremot spelar spel som multiplayer spel eller tävlingsinriktade spel får man ju utlopp för den biten.
Sen har vi aspekten att spelbranschen slutat utveckla och det ser vi med remasters, remakes osv. Det är lite stagnation och då är det inte konstigt att spelare också känner så.
Förstår att du vill hitta tillbaka men jag tror inte du ska forcera något utan att försöka hitta någonting annat att göra ett tag. Ju mer man jagar en känsla desto mer tycks den bli frånvarande.
Jag är 40+ och känner lite samma sak som trådskaparen. Är barnfri så till skillnad från nån skribent ovan tror jag inte ett dugg det handlar om det. Det är nog mer hur man är lagd och hur länge man spelat.
Min teori är att det finns lite olika skäl att det blivit såhär.
Man har mycket erfarenhet av spel och därför krävs det ganska mycket för att ett nytt spel ska göra intryck på en och fånga en. Min egen lösning har varit att aktivt försöka leta upp spel som verkligen bryter ny mark och som jag finner intressanta samt att titta lite utanför de genrer som jag tidigare varit så frälst i.
Spel är i allmänhet ganska stora i dag, både till ytan och sett till systemkomplexitet. Framförallt gäller det AAA-titlar. Det innebär att det krävs ganska mycket insats för att komma in i dem. Och där blir det en tröskeleffekt. Trenden verkar dock gå lite mer åt lite mindre spel som fokuserar mer på kärnan. Och sånt finns ju redan mycket i indiesegmentet.
En konsekvens av att man spelar mindre blir att tröskeln för att komma igång igen blir högre. Jag kan se det i spel men verkligen också i andra intressen jag haft genom åren. När man tagit en paus från dem, frivillig eller ofrivillig, så är det svårare att komma in i dem igen och hitta det där som man tyckte var så kul. Antingen får man acceptera att det är så, eller så får man helt enkelt försöka piska i gång intresset genom att i det här fallet spela trots att det tar emot lite.
Just den där tröskeln kände jag av ett par år sedan. Tröttnade på spel helt. Det som hjälpte mig tillbaka var att börja spela mer Indie/AA och att spela kravlöst!
Spela blint är det bästa jag gjort, strunta i om jag bygger skills på bästa sätt, missar sidequests/hemliheter eller tar achivements. Bara lira för att det är kul som förr. Det ska inte kännas jobb man ska utföra, då kan jag lika gärna lära mig programmera och få betalt.
Det har inget med åldern att göra. Men det kan gå i perioder att man inte har lika stort intresse längre. Sen har det mycket att göra med själva spelen också. Du kanske känner mer press på själva grejen med att spela eftersom du gjort det förr. Än att du känner sugen att spela just ett specifikt spel.
Ta en pause och vänta tills suget kommer tillbaka.
Eller prova något helt annat typ av spel än det du är van vid. Detta hjälpte mig lite.
Tror inte det, mitt äldsta barn är 14 år. Fyller 15, och en rad yngre därefter. Dom brukar vara i säng vid 8 tiden, så har man några timmar att spendera där. Beklagar ingenting, var mest nyfiken om det fanns några tips
Känner kanske att du kan ignorera denna tråd och skutta vidare så slipper du allt kliché.
Jag tror att en del av lösningen sitter i att ta bort alla snabba fixar på telefon/dator. Typ youtube shorts, tiktok, insta, snapchat osv..
Känner ungefär lika som dig annars, fast jag kan sätta mig vid datorn och starta upp spelet för att sen när menyn kommer upp så känner jag att jag inte orkar. Så jag stänger ner det igen. Även om jag ska se film och hela familjen kikar så kan jag känna att det är för segt.
Jag försöker använda telefon så lite som möjligt och det hjälper lite. Men jag vill också hävda att åldern gjort att jag inte har orken att sätta mig in för mycket särskilt i nya spel.
Skyller inte på familj, men om vi gissar att de som inte har barn spelar 4h om dagen i snitt (vissa mer, vissa mindre) så kan jag lätt säga att jag inte hade bytt min 18 åriga son mot drygt 26000 timmar vid datorn. Så om dom har rätt att det är familjelivets fel, så är det värt att få problem med gamingen.
Just den där tröskeln kände jag av ett par år sedan. Tröttnade på spel helt. Det som hjälpte mig tillbaka var att börja spela mer Indie/AA och att spela kravlöst!
Spela blint är det bästa jag gjort, strunta i om jag bygger skills på bästa sätt, missar sidequests/hemliheter eller tar achivements. Bara lira för att det är kul som förr. Det ska inte kännas jobb man ska utföra, då kan jag lika gärna lära mig programmera och få betalt.
Ja, många nyare spel är för mycket helt enkelt. Information overload.
Är 36 med 4 kids. Hinner inte spela lika mycket som för 10-15 år sen så klart, men älskar fortfarande att gejma och lär så göra så länge jag lever! Kommer hur mycket nytt och spännande som helst, samtidigt som man vill hinna spela om gamla klassiker. Hoppas intresset kommer tillbaka för dig, annars får du väl hitta på nåt annat. Det finns massvis att fördriva tiden med, en del är kanske inte spelintresserade hela livet och det är ju helt OK.
Min upplevelse som 36-årig karl, som lika gärna kunde ha familj (bor med pappa som har Alzheimers), är att det handlar mest om att spel idag har blivit för invecklade och kräver för mycket mentalt engagemang för att utvinna tillfredeställelse av att spela dem.
Känner nämligen igen mönstret själv och min lösning blev att blicka tillbaka mot äldre spel, både gamla godingar och spel som jag aldrig spelat tidigare. Sid Meier's Pirates! (2004) har slukat allt för mycket tid för mig den sista veckan nu. 😅
Mitt tips är som vanligt att varva in lite indiespel i mellan AAA spelen @unoR
Ja, speciellt nuförtiden när var och varannat AAA är openworld med en massiv karta fullproppad av göromål. Lätt
att man blir utbränd på spel om man inte varvar med andra sorters spel.
Ett tag hade jag mycket pengar och lite tid till det som är roligt. Jag var olycklig. Sen några år så bestämde jag mig för att sluta vara olycklig. De resulterade i att jag fick mycket tid men mindre pengar och de viktigaste av allt, jag blev gladare, sov bättre, stressade inte alls, var aldrig obekväm, blev hälsosam och de klyshiga "hittade mig själv". Med tid för att analysera och tänka så genomskådade jag en hel del livsbluffar och påtvingat tänkande.
Spelande växte jag aldrig ifrån utan det var påtvingade krav som gjorde att jag inte hade tid till det.
Det är såklart olika för alla men jag har balans nu och spelar ganska mycket varje dag, spelglädjen komtillbaka när "det viktiga" visade sig vara oviktigt.
Skeptiker som rannsakar det folk accepterar
Jag tycker detsamma, tror allmänt att FZ-läsarekretsen är 30+, därav att många har samma tankar som nån klagade på. Men det är inte ofta man hittar roliga spel som trollbinder en.
Kan liksom "drömma" mig tillbaka till CS (för 20 år sen) eller COD:MW2, som var två riktigt roliga spel online.
Men kan det inte vara lite såhär, när det gäller musik så fastnar man i det som man lyssnade på i tonåren, det gäller i princip alla ålderskategorier, man lyssna på det man lyssnade på när man var mellan 15-25 år.
Film? Jag ser gärna äldre filmer som jag känner till, eller filmer från 80-90-tidigt 2000.
Varför skulle det inte vara samma med spel? Att man vill och spelar dom spelen man spelade när man var i 20 års åldern?
Jag spelar en del gammal skåpmat, om jag nu ska spela nåt, min Xbox SX får knappt arbeta fullt ut, utan av dom spel jag spelat senast 2 åren inkluderar Quake 1 o 2, Doom 1 o 2 samt Tetris. 😛
Men visst, sen spelar jag ju nya spel med, det som gett mig mest glädje på senaste är Rocket League, tyvärr sabbade det min tv, så det fick jag lägga ned.
Så istället för att försöka hitta lycka i dagens spel, varför inte fortsätta spela gårdagens?
Det känns som spel som verkligen sätter standarden har blivit ovanligare. Tänker på Super Mario 64, Bungies Halo, GTA IV, BF3 – spel som verkligen får en att säga wow. Hoppas vi är på väg tillbaka till den eran. Många var imponerade av RDR2, men jag fastnade aldrig för det spelmekaniskt. Nu hoppas jag verkligen att GTA 6 höjer ribban för framtidens spel. Helt galet att vi snart är närmare 2030-talet än 2020-talet. Hoppas du hittar tillbaka till gejmandet!
Är 36 och barnfri.
Känner samma sak.
För mig är det garanterat en mix av ålder, hälsa och mängd fiktion man bränt igenom i sina dar.
Mindre energi generellt och man har redan upplevt all typ av gameplay och stories flera gånger, på ett eller annat sätt. Söker mer passiv underhållning eftersom hjärnan är trött.
Ibland kommer jag igång med att jogga och då brukar det lossna litegrann i och med att energin ökar.
Om jag läst mycket bok under dagen är det som att hjärnan "kopplat på" på nåt sätt.
Har man låtit bli telefonen ett par dagar tycker jag det känns mer lockande också.
Men långt ifrån samma känsla som när man kickade igång AoE år 1997 efter skolan och hörde "wololoo!"
Som du TS funderar över som förklaring, och som andra verkar hålla med om, så tror jag att mycket har med instant gratification och belöning att göra.
Om jag utgår från mig själv så har jag idag lättare för att kolla på serier än filmer. Vissa spel kräver för mycket mentalt engagemang för att man ska orka sätta sig in i dem.
Nu har jag visserligen nyligen avslutat Like a Dragon: Infinite Wealth efter 107 timmar på sparfilen, så viss tid har ändå avsatts. Men det bygger på att jag kan ha en spelsession på minst två timmar (hellre tre), mindre än så och jag känner mig stressad över att inte hinna "komma in i det".
Att spelandet går ner är ingen fara, jag tror det är Youtube och reels du ska akta dig för (undertecknad är också fast i det träsket)
Jag tycker detsamma, tror allmänt att FZ-läsarekretsen är 30+, därav att många har samma tankar som nån klagade på. Men det är inte ofta man hittar roliga spel som trollbinder en.
Kan liksom "drömma" mig tillbaka till CS (för 20 år sen) eller COD:MW2, som var två riktigt roliga spel online.
Men kan det inte vara lite såhär, när det gäller musik så fastnar man i det som man lyssnade på i tonåren, det gäller i princip alla ålderskategorier, man lyssna på det man lyssnade på när man var mellan 15-25 år.
Film? Jag ser gärna äldre filmer som jag känner till, eller filmer från 80-90-tidigt 2000.
Varför skulle det inte vara samma med spel? Att man vill och spelar dom spelen man spelade när man var i 20 års åldern?
Jag spelar en del gammal skåpmat, om jag nu ska spela nåt, min Xbox SX får knappt arbeta fullt ut, utan av dom spel jag spelat senast 2 åren inkluderar Quake 1 o 2, Doom 1 o 2 samt Tetris. 😛
Men visst, sen spelar jag ju nya spel med, det som gett mig mest glädje på senaste är Rocket League, tyvärr sabbade det min tv, så det fick jag lägga ned.
Så istället för att försöka hitta lycka i dagens spel, varför inte fortsätta spela gårdagens?
Den viktiga frågan här är ju huuhhrrhh sabbade Rocket League din tv??
Den viktiga frågan här är ju huuhhrrhh sabbade Rocket League din tv??
Kontroll i över hundra knyck i vänstra skärmkanten.
Har man aktivt varit intresserad av spel och spelat spel och som mig skrivit och testat spel blir till slut spel något som finns där ute. Men för mig har det blivit mer intressant att läsa om branschen, om utvecklingen av spel och följa trender och nymodigheter. Sen spelar jag ett spel som lockar då och då. Men har insett att alla utvecklas olika och har man krävande arbete, barn, hundar och hus (min verklighet) som hamnar spel relativt bortprioriterat.
Sen måste jag även säga att min hjärna blir otroligt trött av att spela spel oavsett typ. Arbetar som utvecklare och byta skärm på kvällarna känns oftast väldigt jobbigt och man gör gärna något annat.
Har inga sociala medier alls då min hjärna känner samma sak för dem, för mycket intryck och saker man ska ta beslut om.
Så känn bara att spel kanske inte är något för dig just nu. Låt det vara så. En dag kanske du sätter dig där och har kul igen. Fram tills det, låt det bero och gör annat
Har spelbranschen som hobby
Nu vet jag inte om jag är rätt person att svara i den här tråden då jag varken har barn eller "spelleda" men jag är ungefär i din ålder. Kanske beror det inte bara på energi och/eller tid, utan möjligen att du försöker för mycket att gilla det? Att du måste älska det när du väl sätter dig ner och tar dig tid att spela? Pröva att hitta ett "comfort game" (som i mitt fall skulle vara Animal Crossing: New Horizons men vi är alla olika) som du bara kan njuta lite av och som du vet att du redan gillar. Kanske kan det ta press ur situationen. Varva sedan med andra spel som du då kanske kan uppskatta mer när de inte är så allt eller inget. För stänger du av och misstar det för att du inte vill spela mer, kanske du aldrig startar igen och missar så mycket kul och otroligt i onödan.
Köp VR headset och spela andra spel.
Nog för att andra intressen kan konkurrera men Sociala medier och reels känns inte som det, om något är det nått som bara spär på oförmågan att koncentrera sig på saker.
Jag håller med molotov här. Köp Vr och så börjar du med Half-Life:Alyx.
Samma sits som du 39+, familj och två barn. Spelat sen 10 åring. Blev mindre spelande när barnen kom, men i mitt fall var det även att erfarenheten av mitt spelande genom åren gjort mig mätt på ”standard” spelande. VR gav en helt ny stark upplevelse, samma känsla som jag fick förr när jag började spela.
Thats my tip