Mekaniken eller sekvensen i ett spel som fick er att tappa hakan

Är tråkigt svar kanske men i Metal Gear Solid när man skulle byta kontrollport för att inte Psycho Mantis skulle kunna läsa ens tankar.

Fanns även bonusfunktioner där om man hade vissa Konamispel sparade på minneskortet kunde han läsa det också. Jag hade Castlevania Symphony of the night-sparfil. Då säger han något i stl med "I see you like Castlevania"

Sekvensen när man för första gången lämnar Kokiri Forest i Zelda 64 och en hel värld ligger för ens fötter.. öppna fält! Sjöar! Berg! Hemligheter! Det var något speciellt, 1998.

Nu känns väl inte Hyrule Field riktigt lika imponerande längre, men men 😅

Codename Eagle Multiplayer. Efter att vara van att mest hoppa runt i trånga korridorer i quake var det helt makalöst.

Sista världen i Split Fiction är nog mitt senaste som varit tillräckligt imponerande

Realismen i Rainbow Six.

Denna känsla föddes på nytt med SWAT3 och igen med Operation Flashpointt.

Spindeln? Menar du jätte headcraben med pungen?

https://half-life.fandom.com/wiki/Gonarch

Mycket leveldesign i Dishonored 2 som var helt fantastiskt, Clockwork Mansion och A Crack in the Slab var väldigt välgjorda.

När jag klev ut från kloaken i oblivion första gången är för evigt inprintat i mitt minne, då tappade jag verkligen hakan.

Far Cry 1 var också så sjukt snyggt när det kom med sina stränder och vatten att jag tappade hakan.

Det här spelades upp som laddningsskärm på en C64. Mind blown!

Springa in i Stormwind City för första gången utan att ha en aning om vad som väntade och den där musiken...det går tyvärr inte att slå...