Kenshi-skaparen: "För många spel låter spelaren lyckas"
Tror det inte bara är ett problem. Idag finns det då mycket spel och från någon som köper och spelar mer än jag borde så hinner jag aldrig ens ta mig genom halva innehållet i spelen.
Är spelet så att man dör mycket och man kastas bakåt i progressionen så blir det lätt att man kanske spelar något annat. Med det sagt så älskar jag Kenshi. Skitbra spel och kört många timmar men det är för att det lockar mig att spela vidare för man vill göra mera, bygga upp något och även om man kanske blir massakrerad och lemlästad så kan du fortsätta. Det är roligt att "förlora", som dwarf fortress.
osv.
Håller till 100% med.
Tror också det ärligt talat är bättre för både barn och vuxnas mentala utveckling när de måste stanna och tänka till lite. Allt för många idag bryter ihop och blir nästan gråtfärdiga, så fort de stöter på lite motstånd, i spel såväl som i det verkliga livet.
Håller med som Minnels skriver. Om man i ett storydrivet spel bara laddas om 5minuter bakåt och behöver göra om exakt samma strid och se om samma sekvens tycker jag det hellre kan vara enklare och mer som en film. Men om att förlora är del av mekaniken/storyn som i rougelikes som Hades eller som i Rimworld och Xcom där död ofta blir en del av berättelsen, så blir ju svårigheterna mycket roligare. Tycker det blir mer som en speldesigns grej än svårt vs lätt.
När jag var yngre och hade mer tid och tålamod till att ständigt bli utmanad i spel så föredrog jag att spela svårare spel och alltid på svåraste svårighetsgraden och bli bäst på varenda multiplayerspel som jag spelade. I dag är så gott som varenda jävla dag en utmaning och jag har varken tålamod eller lust att spela såna spel längre.
Tror det är svårt det där. Har hört många som har avstått från t.ex. Dark Souls eftersom det fick ett rykte om att vara ett supersvårt spel, och ja, det är utmanande men det är inte omöjligt. Du kan få hjälp i bosstrider av andra spelare och du kan dessutom grinda och levla upp för att bli starkare. Det kräver mer tålamod och tanke.
Så, det blir tråkigt om en del upplever att de avstår från något som de tror att det inte är något för dem, fast det faktiskt kan vara just det.
En del spel lider också av att världen presenteras som farlig och otäck men 20 timmar in så har man tillräckligt hög level och ett tungt svärd att det knappt finns någon utmaning kvar. Hade varit intressant om ett spel lyckades att hålla spelvärlden farlig trots att man levlar upp och bekantar sig mer med den. Skalning av fiender kan man ju göra men det blir lite för artificiellt för min smak.
Kenshi är ett spel som säkert var roligare att göra än det är att spela. Estetiken är helt guld men bland annat interfacet är helt bedrövligt.
Det är inte särskilt svårt. Det har nämligen ingen svårighetsgrad då det inte finns något mål i det. Det är bara en sandlåda.
Och det är tyvärr en spelmekanisk plåga att sakta, sakta bygga upp sin stad och sina karaktärer. Men det är så unikt i en så fantasieggande värld att man nästan bör köpa det ändå.
Tror det är svårt det där. Har hört många som har avstått från t.ex. Dark Souls eftersom det fick ett rykte om att vara ett supersvårt spel, och ja, det är utmanande men det är inte omöjligt. Du kan få hjälp i bosstrider av andra spelare och du kan dessutom grinda och levla upp för att bli starkare. Det kräver mer tålamod och tanke.
Så, det blir tråkigt om en del upplever att de avstår från något som de tror att det inte är något för dem, fast det faktiskt kan vara just det.
En del spel lider också av att världen presenteras som farlig och otäck men 20 timmar in så har man tillräckligt hög level och ett tungt svärd att det knappt finns någon utmaning kvar. Hade varit intressant om ett spel lyckades att hålla spelvärlden farlig trots att man levlar upp och bekantar sig mer med den. Skalning av fiender kan man ju göra men det blir lite för artificiellt för min smak.
Jag la ner många timmar i Sekiro och Elden Ring, så jag gav dom en chans. De är kul, men för svåra för mig. Jag hade haft ännu roligare om de inte varit så svåra.
Jag gillar inte den sortens utmaningar, tycker inte det är värt att slita så med ett spel, lägga ner så många timmar.
Men det är ju olika. Alla är inte lika lata som mig.
Jag la ner många timmar i Sekiro och Elden Ring, så jag gav dom en chans. De är kul, men för svåra för mig. Jag hade haft ännu roligare om de inte varit så svåra.
Jag gillar inte den sortens utmaningar, tycker inte det är värt att slita så med ett spel, lägga ner så många timmar.
Men det är ju olika. Alla är inte lika lata som mig.
Jag förstår och det är helt okej att känna att det här spelet inte var för mig. Det jag menade var bara att vissa kanske avstår på grund av ett spels rykte eller liknande, att man inte ens testar eller bara ger det en halvtimme. Jag har läst många som uttryckt precis det om Dark Souls att "oj, jag trodde att det var supersvårt, men det var det inte för mig" typ.
Jag skulle heller inte kalla det för lathet, alla är bara olika. Jag hade inte orkat sätta mig in i typ League of Legends men jag skulle inte säga att jag är lat för det. Det är bara inte för mig. Sedan kommer det så mycket spel hela tiden att det är lätt att missa bra spel eller kanske avstå något som känns obekant.
Tror det är därför många SP-spel aldrig attraherat mig. Den typiska maktfantasin har aldrig varit min grej å inte för att man är bättre för det. Den finns ju i viss del i MP-spel också fast på ett annat sätt.
Samtidigt som folk här säger finns det ju behov av båda. Vissa kanske har kognitivt belastande arbete och efter det vill man inte ha kognitivt belastande spel eller vice versa. Man vill känna flow och andra känslor.
Ryzen 7 Gökboet Edition med gräddvisp och känsloregulator, Sapphire PÖLSA XTREM 7800XT PartyClown Edition med RGB-wienerkorv, MSI BARNKALAS 650 UNICORN HOWL med emotionellt stödchip, DDR5 32GB 6000MHz Fluffig Kattpäls Limited Edition med självvärmande moduler
Absolut. Sen behöver det ju finnas båda varianterna, såklart. Ibland vill man bara gå in och röja.
Exakt detta. Ibland vill jag åka med, ibland vill jag stånga mig blodig. Har märkt att när livet kastar "curve balls" mot mig går jag på jakt efter snälla spel. Kort sagt, när livet är utmanande nog behöver jag inte grissvåra spel.
En Bamseponny av folket
Har börjat uppskatta "lättare"/casual spel med åren, vill mer & mer bara traska mig genom(t.o.m på Easy) bara för att uppleva det. Brukar oftast spela på Normal, vilket i princip är "easy" för en erfaren spelare i många fall (iaf när det kommer till AAA-skit)
Med det sagt älskar jag repetitiva(svåra?) spel där man måste försöka om & om igen för att ta sig genom svåra hinder, men om det krävs djupdyk i wikis för att hitta vad f*n jag ska göra måste det vara ett jävligt bra spel för att jag ens ska ge mig på det 😅
Och snälla, låt mig respawna relativt nära där jag dog (tittar på dig, Soulslike - t.om. Another Crabs Treasure triggade mig nog hårt) 🙏
Finns plats för alla typer av spel, ibland vill man chilla, ibland vill man utmana sig själv.
Om det finns möjlighet, ge oss svårighetsgrader + custom för den som vill?
Är ju trots allt bara ett tv-spel, livet är svårt nog - vettetusan om spel är rätt väg att gå för att ge "lifelessons" imo - men det kan hjälpa om det träffar rätt.
Det beror helt enkelt på vad man är sugen på att spela. I många spel vill jag bara ha den interaktiva berättelsen, och då kör jag gärna från story mode upp till normal beroende på vad det är för spel. Men i exempelvis strategispel så väljer jag oftast de svårare alternativen, när jag vill utmana mig själv.
Det jag hatar är när spelvärlden håller mig i handen, exempelvis genom att markera med färg var jag ska klättra, eller övertydliga pilar som visar i vilken riktning jag måste gå. Okej om det behövs viss markering i en öppen värld, men i en korridor där jag bara kan gå årät ett håll så behövs det faktiskt inte.
Jedi Fallen Order led kraftift av den typen av idiotförklarande bandesign. Så mycket att jag inte klarade av att spela vidare.
Har börjat uppskatta "lättare"/casual spel med åren, vill mer & mer bara traska mig genom(t.o.m på Easy) bara för att uppleva det. Brukar oftast spela på Normal, vilket i princip är "easy" för en erfaren spelare i många fall (iaf när det kommer till AAA-skit)
Med det sagt älskar jag repetitiva(svåra?) spel där man måste försöka om & om igen för att ta sig genom svåra hinder, men om det krävs djupdyk i wikis för att hitta vad f*n jag ska göra måste det vara ett jävligt bra spel för att jag ens ska ge mig på det 😅
Och snälla, låt mig respawna relativt nära där jag dog (tittar på dig, Soulslike - t.om. Another Crabs Treasure triggade mig nog hårt) 🙏
Finns plats för alla typer av spel, ibland vill man chilla, ibland vill man utmana sig själv.
Om det finns möjlighet, ge oss svårighetsgrader + custom för den som vill?
Är ju trots allt bara ett tv-spel, livet är svårt nog - vettetusan om spel är rätt väg att gå för att ge "lifelessons" imo - men det kan hjälpa om det träffar rätt.
Ja, Uncharted spelar jag bara på easy. Tycker inte det är varken kul eller spännande att varje eldstrid har 100 fiender, där varje fiende klarar 100 skott innan man fäller dom.
Gääsp....
Jag är lat och tycker spel ska vara ett kul tidsfördriv. Inte plågsamt och okul.
Håller med dig. Men jag tycker exempelvis att Elden Ring är ett kul tidsfördriv. Varvat med lite Anno 1800 på lättaste svårighetsgraden. En blandning av sött och salt. Svårt och lätt. Högt blodtryck och vilopuls.
PSN: OAKTHYR
Ett spel som är svårt kan ju vara det på många olika sätt. Jag tycker det är viktigt att det finns incitament att fortsätta, ett spel där man bara ökar HP på motståndet är ju inte svårt på ett bra sätt.
Super Meat Boy tycker jag kan vara svårt men just att det går fort, man lär sig av misstagen och att det är störtkul att se en samla replay i slutet gör ju det spelet värt det i min bok.
Snart 50, still a gamer ...
https://www.youtube.com/@seventy5plays
Gilla, prenumerera och dela - om du vill
Jag la ner många timmar i Sekiro och Elden Ring, så jag gav dom en chans. De är kul, men för svåra för mig. Jag hade haft ännu roligare om de inte varit så svåra.
Jag gillar inte den sortens utmaningar, tycker inte det är värt att slita så med ett spel, lägga ner så många timmar.
Men det är ju olika. Alla är inte lika lata som mig.
Han nämner Soulslike i intervjun och det är inte sånt han menar. Han menar att svårighetsgraden i kenshi handlar inte om att vinna mot bossar, du dör inte i Kenshi på det sättet. Du blir tillfångatagen av banditer och religiösa fanatiker, dj blir lemlästad och lämnad i öknen, och fortsätter spela där. Storyn fortsätter och det är utmaningen han vill se i spel och som han skapat.
Han nämner Soulslike i intervjun och det är inte sånt han menar. Han menar att svårighetsgraden i kenshi handlar inte om att vinna mot bossar, du dör inte i Kenshi på det sättet. Du blir tillfångatagen av banditer och religiösa fanatiker, dj blir lemlästad och lämnad i öknen, och fortsätter spela där. Storyn fortsätter och det är utmaningen han vill se i spel och som han skapat.
Det låter ju faktiskt kung. Är det värt att köra ettan 2025?
Det låter ju faktiskt kung. Är det värt att köra ettan 2025?
Om grafiken inte är det viktigaste för dig, ska du alla gånger testa Kenshi. Ha med dig att det är väldigt annorlunda att spela och framför allt i början. Om du känner dig förvirrad första gången du spelar rekommenderar jag att du tittar på en "kom-igång-video" på YouTube samtidigt som du spelar för att förstå dig på spelmekaniken och för att, ja, komma igång och få en knuff i rätt riktning.
Även om grafiken kanske inte passar alla, så har spelet en himla go estetisk charm ändå.
GPU: RTX 3080
CPU: i7 13700k, 3.4GHz (OC 4,9GHz)
RAM: 64GB, DDR5
MB: Z790-F
OS: Windows 11.
Får starka 1337haxxorgamer vibbar av sånna uttalanden. Introducera svårighetsgrader istället så att fler kan spela hur de vill. Eller är det kapitalismen som sätter stopp? Kostar ju trots allt att ge spelare valfrihet.
Se på videon istället för att gå på en missvisande rubrik. Har inget med elitism att göra i hans fall, utan han förklarar att en del spelare behöver utmaning och problemlösning för att ha kul i spel.
Det är en minoritet men jag är glad att det finns utvecklare som han, och många spelare som uppskattar utmanande spel.
Memento Mori
Kenshi är ett fantastiskt spel tycker jag, lätt ett av de mest annorlunda och spännande spel jag spelat. Det finns så mycket att upptäcka, så många olika sätt att ta sig an utmaningar och mål du själv kan sätta. Och man behöver i regel inte börja om eller backa i spelet, allt du gör leder framåt. Men som gäller för alla spel så passar det förstås inte alla. Det håller absolut 2025, även om jag förstås är sugen på uppföljaren.