I just called to say..
att jag fortfarande är vid liv. Livet är rörigt just nu. Svårt att känna sig som hemma, lär nog ta ett tag. Fredrik sorterar TV-spel och jag klappar Klara. En dag ska nog alla kartonger försvinna, så att man kan slappna av. Ska påbörja studierna imorgon igen, två veckor att ta igen (förra veckans inlämningsuppgift blev fel p.g.a. att läraren inte skrev uppgiften korrekt, sugigt).
Förra veckans flytt kändes som om den aldrig tog slut. Det var trevligt de första dagarna, men sen stannade svärföräldrarna två extra dagar, vilket tog på krafterna. No offence, svärföräldrar, men alla vet om att bristningsgränsen brukar gå efter antal dagar. Jag gillar Fredriks föräldrar ändå, missförstå mig inte.
Sedan åt vi på Bennys fem dagar i sträck, för att ingen lagade mat. Jag ska aldrig äta snabbmat igen. Score!
Nu äter Klara plast, så får ta och hytta en näve åt henne.
"You pesky teenage cat!"
eller
"In my day we washed our plastic materials before we ate them, and lord have mercy if you forgot to say grace!"
"Satire is meant to ridicule power. If you are laughing at people who are hurting, it's not satire, it's bullying." - Terry Pratchett
