Allt vi vet om Starfield - 1 000 världar i rymden
När det gäller starfield så tror jag att man lurar sig själv om man tror att planeter är sömlöst byggda. Bethesda har redan sagt att de håller planeter och rymd delen som två helt separata verkligheter. De har en roterbar planet ikon på sin starmap där det är märkt var det finns något som är genererat av intresse. När man väljer en plats så får man en animerad sekvens som skall ge illusionen av att man landar på en planet men vad som egentligen händer är att en dungeon instans skapas så man antingen spawnar in redan skapade assets om man väljer en point of interest eller så spawnas ett generiskt område procedurellt. Man kan välja andra platser att "landa" på men det leder då bara till ett prodecuralt genererat inget med generiska assets. Ska du till en annan del av "planeten" så måste du "lyfta" tillbaka till rymd verkligheten för att välja en ny dungeon instans på planeten. Det här med lyfta och landa är en illusion de bygger med sina animerade sekvenser.
De har som du säger redan sagt att rymden och marken är två separata världar, och det är absolut ett av de svårare grejjerna att implementera, seamless transition mellan rymd och mark.
Men en öppen värld är inget nytt för bethesda, streaming av världen är inte heller något nytt för dom. De har redan sagt att du kan landa vart du vill, och redan i daggerfall hade de en värld som var gigantisk, procedurell, där du för det mesta använde fast travel:
Men du kunde fortfarande gå från punkt a till punkt b på marken.
Ta Minecraft som ett exempel, det är bara procedurellt, men om du teleporterar långt bort så kan du fortfarande gå tillbaka till din spawn, du hamnar inte i en ny instans varje gång du teleporterar.
Men mycket i spelutveckling har alltid varit hur bra man lyckas upprätthålla en illusion. Ju mer realistiskt ett spel skall bli grafiskt desto svårare blir detta. Tittar man tillbaka på äldre spel så kunde de upprätthålla en illusion med betydligt mindre medel. Ska vi kika på elderscrolls så kan man jämföra Daggerfall, morrowind och skyrim. Daggerfall genererade en hel provins procedurellt vilket var ett enormt område. På den tiden var det revolutionerande men idag så ser man det för vad det var, extremt generiskt. Finn massor av städer och byar men de är oftast nästan likadana.
Kikar vi då på Morrowind så var området bara ca 16 kvadradkilometer. En av de minsta världarna i moderna Elderscrolls. Men jämför man Morrowind med tex Oblivion eller Skyrim så kändes varenda meter av Morrowind unik och främmande. Medan SKyrim och obilivion absolut inte gjorde det. Morrowind vad till största delen handcrafted medan SKyrim och Oblivion använt sig av landcrafting verktyg för att bygga en landmassa där de sedan duttat ut point of interests. Vanligt i open world spel nu för tiden. (se bara på Hogwarts legacy eller valfritt modernt Assassins creed. Karta full av ikoner). Kikar vi på "städer" i skyrim tex så är det typ fem till tio hus sedan är det bra. Det är dock en stad för att spelet påstår att det är en stad och vi väljer att tro på det
På samma sätt har Tod Howard varit bra på bygga upp illusioner runt Bethesda titlar före release som kanske inte alltid motsvarat verkligheten
Morrowind, Oblivion och Skyrim är alla handbyggda, de hade absolut mer procedurella verktyg än Morrowind, men det var designat för hand.
Skillnaden som du säger är i designval, behovet av POI markers osv, jag kommer alltid föredra Morrowind.
..
Båda Starcitizen och Starfield genererar seamless terräng, star citizen är absolut mer advancerad teknik, men båda kommer fylla i områden med "generisk terräng", båda har den där magin i att du kan gå i en riktning och världen kommer fortsätta genereras procedurellt, båda gör ett bra jobb!
