The Last Of Us [Remastered]

Medlem
The Last Of Us [Remastered]

Nästan ett decennium efter alla andra har nu undertecknad äntligen fått tummen ur och tagit sig igenom The Last of Us och frågan jag nu ställer mig är, varför? Varför väntade jag så länge med att få uppleva detta mästerverk.

Att ge sig på och skriva en recension om ett spel som jag gissar de flesta här inne redan har spelat igenom både en och kanske fyra gånger vid det här laget kanske ter sig aningen konstigt, men jag måste helt enkelt få utlopp för de tankar och känslor jag har kring spelet. Saken är nämligen den att det här är en av de absolut starkaste berättelser jag har fått ta del av, starkaste i den meningen att jag faktiskt fann mig själv att pausa spelet endast för att det helt enkelt var så jobbigt rent psykiskt att fortsätta. Som spelare så knyter du an till de här karaktärerna på ett sätt som jag inte kan komma på att man gör på ett liknande sätt med någon spelkaraktär. I alla fall inte som jag har upplevt.

Last Of Us erbjuder dig en otrolig historia med ett fantastiskt galleri av välskrivna karaktärer och ett världsbygge som håller än idag, dryga åtta år senare. Samtidigt så tar också spelet på dig, det gjorde det i alla fall på undertecknad. Stora delar av spelet var rent vidrigt att ta sig igenom, den här känslan av hopplöshet som Naughty Dog och Neil Druckmann så skickligt bygger upp känns hela spelet igenom skulle jag vilja säga. Visst finns det ljusare stunder ibland för Joel och Ellie men de där ljusa stunderna har alltid en närmast Norénsk svärta där i bakgrunden. Som spelare har du alltid en känsla av att det blir värre, saker och ting kan vara bra just för stunden men mer svärta och förlust väntar oss alla, kanske inte just nu och kanske inte heller bakom nästa krön, men var säker, den här världen vi lever i tar inga fångar.

Varför plågar man sig då egentligen igenom ett sådant här spel kan man då undra. Anledningen till det stavas berättarteknik, för hur jävligt, hur mörkt och hopplöst allt kan kännas så lyckas Neil Druckmann med konststycket att nagla fast sina spelare på ett sätt som vi sällan ser inom spelmediet på samma sätt. Det han alltid lyckas locka med är en av människans mest basala instinkter, nämligen känslan av hopp. Känslan av att även om allt är helt becksvart och allt känns förlorat så finns det något inom oss som människor som får oss att vilja resa oss upp och försöka skapa en bättre morgondag för oss själva och våra kära. Även om Joel och Ellies värld är en helt annan än den vi lever i så kan vi nog alla relatera till en del saker som vi själva har i relationer med nära och kära. Det är så mänskligt, naket och berättartekniskt på en nivå som är magisk i sina bästa stunder.

Ska vi gå in på spelet rent spelmekaniskt så finns det kanske inga större utropstecken här, redan för sin tid så var detta inte nyskapande på den fronten på något sätt. Funktionellt kan man nog bäst beskriva det som, det fungerar men inte som att det slår gnistor kring sakerna. De pussel som du som spelare bjuds på är knappast något som kräver en doktorshatt från ditt lokala universitet, men det fungerar och står inte i vägen för det som verkligen är viktigt i den här upplevelsen. Något som jag dock reagerade på är hur Naughty Dog här faller i samma fälla som jag upplever att man ofta gjort i Uncharted-spelen, sektionerna där det ska mördas folk till höger och vänster är sannerligen inte deras starka sida. Till viss del kan jag köpa kontexten lite bättre här än vad man kan i stora delar av Uncharted-serien men vissa fighter känns bara så onödiga och i de fall jag kunde så valde jag att undvika dem så gott jag kunde. Som bäst är det när man ska ta sig igenom en byggnad fylld med så kallade ”Clickers”. Dessa zombies är blinda, men i gengäld så har de en otrolig hörsel vilket gör det rejält pulshöjande att smyga sig förbi dessa. Lägg därtill också att de är riktigt otrevliga rackare om du skulle få en på dig. Tydligast blev detta tidigt i spelet när man som Joel ska ta sig igenom ett rum i beckmörker som är fullt av dessa varelser, med endast två kulor i min revolver och endast en kniv till mitt förfogande var det rent gastkramande att smyga ut ur det där rummet.

När det kommer till själva världsbyggandet och hur spelet ser ut rent visuellt så tycker jag nog att spelet håller helt okej än idag. Jag spelade igenom det på en PS4 pro och även om en del karaktärer kanske inte riktigt håller måttet för dagens krav så är omgivningarna fortfarande otroligt vackra. Sekvensen när man vandrar in i Salt Lake City tog nästan andan ur mig, otroligt vackert. Något som man också lyckas med väldigt bra är hur verklig man ändå får världen att kännas, det känns verkligen troligt att det är såhär stora delar av världen skulle komma att se ut om något liknande hände på riktigt. Mossbeklädda och rostiga bilar vid vägkanterna, naturen som sakta men säkert övertar städernas betongdjungler. Mästerligt gjort i stora delar.

Mästerligt är verkligen ett ord som i min bok kan beskriva den här upplevelsen, spelet är sannerligen ett mästerverk och en modern klassiker. Det är ingen lätt resa man ger sig ut på, gud ska veta att den tar på dig som spelare. Undertecknad var som sagt under vissa perioder helt dränerad av den anspänning som alltid hängde i luften, men i slutändan så var det alla gånger värt det. Kanske just på grund av det, det är ett spel som går dig som spelare att känna saker och få saker i världen är väl ändå finare än att få känna något?

Uppföljaren står i hyllan här hemma, frågan är dock om mitt psyke orkar med en liknande resa just nu.

The Last Of Us Remastered
5
Mästerligt
+
Historien
+
Karaktärerna
+
Världsbygget
-
Simpel spelmekanik
-
Lite daterade karaktärsmodeller
-
Skjutandet
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Spela Inte 2an. Om du vill veta vad som händer kolla in youtube istället.

It's not a lake, it's an ocean

Ja, The Last of Us var verkligen mästerligt (tänk att det kom samma år som det fantastiska BioShock Infinite!). Desto tråkigare då att uppföljaren var en sådan dunderbesvikelse för mig. Det stänkte liksom ned även det första spelet på något vis.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Instämmer i betyget och kände samma sak när jag spelade genom det första gången i början av pandemin, när allt hade börjat gå helt åt helvete även utanför spelets värld.

Det blev aldrig att jag skrev en recension, men en sak jag gärna lyfter fram som en kommentar är hur oerhört mycket Ashley Johnson gjorde för att ge liv åt Ellie. Det är sällan röstskådespelarna lyfts fram men i hennes fall var det verkligen ett mästerverk och hon höjde även sina medskådespelare (vilket hela teamet har intygat i efterhand). Det går inte att vara likgiltig inför Ellie och det är hon ensam om bland de "mänskliga" spelkaraktärer jag kan komma på. Ellie hade inte alls blivit samma karaktär om de ursprungliga planerna på att casta Ellen Page hade stått sig. Även om hon sedermera han gjorde ett bra jobb i Beyond: Two Souls så kommer det inte i närheten av Ellie, som tilläts bli en egen personlighet och inte som Ashleys övriga karaktärer.

Ett hett tips till recensenten och alla andra: ni bör spela "The Last of Us: Left Behind" DLC. Det ger back story om Ellie och hur allt började. I minsta fall så bör man kolla en YouTube-summering av storyn till detta DLC . Dock inte innan man spelat huvudspelet (även om det faktiskt är en prequel).

Jag har inte vågat mig på tvåan ännu, trots att det legat här och mognat till sig i ett års tid nu. Ger mig nog an det under julen, i lugn och ro. Har inga förväntningar alls med tanke på all skit som slängts över det, vilket förhoppningsvis mildrar eventuella besvikelser...

Medlem
Skrivet av Ruffles:

Ja, The Last of Us var verkligen mästerligt (tänk att det kom samma år som det fantastiska BioShock Infinite!). Desto tråkigare då att uppföljaren var en sådan dunderbesvikelse för mig. Det stänkte liksom ned även det första spelet på något vis.

Lustigt att du nämner BioShock Infinite
Jag spelar det för första gången just nu och planerar skriva en recension när jag är klar med allt. Köpte till season pass härom dagen när det var 75% rea. Spelade både ettan och tvåan när de var "nya" men blev aldrig av att jag tog mig an Infinite. Vet inte om jag tycker det kan mäta sig riktigt med TLoU, men det är ju inte samma typ av spel heller. Båda är mästerliga på sina alldeles egna sätt (där BioShock definitivt är ett bättre "spel").

Medlem
Skrivet av greb1989:

Uppföljaren står i hyllan här hemma, frågan är dock om mitt psyke orkar med en liknande resa just nu.

Du orkar med det, det är samma spel igen med en längre, utdragen story och twists and turns som passar sig i en såpopera från nittiotalet. Däremot om du redan i ettan inte gillade spelmekaniken eller skjutandet så har du inte mycket att hämta i tvåan.

Skrivet av Ruffles:

Ja, The Last of Us var verkligen mästerligt (tänk att det kom samma år som det fantastiska BioShock Infinite!). Desto tråkigare då att uppföljaren var en sådan dunderbesvikelse för mig. Det stänkte liksom ned även det första spelet på något vis.

Nej Ruffles, nej! Även om man inte tyckte om tvåan (jag gjorde det verkligen inte) så får man inte låta det gå ut över ettan

Medlem

Ni som skriver spela inte 2an vet inte vad ni snackar om. Mer fel än så har man förmodligen aldrig haft i spelhistorien. Ni tvingar mig att skriva en recension. På engelska dessutom. Då liknande muppar finns i alla (spel)världens hörn.

Medlem

Ja herregud vilket mästerverk spelet är.

Så tråkigt att uppföljaren var usel. Lyssna inte på trollen som påstår annat 😜

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Issue:

Du orkar med det, det är samma spel igen med en längre, utdragen story och twists and turns som passar sig i en såpopera från nittiotalet. Däremot om du redan i ettan inte gillade spelmekaniken eller skjutandet så har du inte mycket att hämta i tvåan.

Nej Ruffles, nej! Även om man inte tyckte om tvåan (jag gjorde det verkligen inte) så får man inte låta det gå ut över ettan

Jag vet, det är dumt. Men det är så det känns, bara. Lite som när en riktigt bra film får en dålig uppföljare (åter igen, TLOU2 är inget dåligt spel, men det tog berättelsen åt ett helt annat håll än jag hade önskat).


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av Operaman:

Spela Inte 2an. Om du vill veta vad som händer kolla in youtube istället.

Skrivet av Ralf:

Ja herregud vilket mästerverk spelet är.

Så tråkigt att uppföljaren var usel. Lyssna inte på trollen som påstår annat 😜

2an är riktigt bra spel det med. Det är bara lite extremt när det kommer till att påverka känslor hos spelaren. Vissa älskar det och andra hatar det så att inte rekommendera det är fel. Gillar man 1an då finns det stor chans att man gillar 2an också.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Lasrod:

2an är riktigt bra spel det med. Det är bara lite extremt när det kommer till att påverka känslor hos spelaren. Vissa älskar det och andra hatar det så att inte rekommendera det är fel. Gillar man 1an då finns det stor chans att man gillar 2an också.

Framför allt är 2:an ett tekniskt mästerverk, oerhört imponerande. Men berättelsen är en ren implosion i mina ögon. Och jag älskade alltså det första spelet. Dessutom är det minst fem timmar för långt, jag klockade ut på 26 timmar. Det första spelet låg på runt 15.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av serdyllon:

Instämmer i betyget och kände samma sak när jag spelade genom det första gången i början av pandemin, när allt hade börjat gå helt och helvete även utanför spelets värld.

Det blev aldrig att jag skrev en recension, men en sak jag gärna lyfter fram som en kommentar är hur oerhört mycket Ashley Johnson gjorde för att ge liv åt Ellie. Det är sällan röstskådespelarna lyfts fram men i hennes fall var det verkligen ett mästerverk och hon höjde även sina medskådespelare (vilket hela teamet har intygat i efterhand). Det går inte att vara likgiltig inför Ellie och det är hon ensam om bland de "mänskliga" spelkaraktärer jag kan komma på. Ellie hade inte alls blivit samma karaktär om de ursprungliga planerna på att casta Ellen Page hade stått sig. Även om hon sedermera han gjorde ett bra jobb i Beyond: Two Souls så kommer det inte i närheten av Ellie, som tilläts bli en egen personlighet och inte som Ashleys övriga karaktärer.

Ett hett tips till recensenten och alla andra: ni bör spela "The Last of Us: Left Behind" DLC. Det ger back story om Ellie och hur allt började. I minsta fall så bör man kolla en YouTube-summering av storyn till detta DLC . Dock inte innan man spelat huvudspelet (även om det faktiskt är en prequel).

Jag har inte vågat mig på tvåan ännu, trots att det legat här och mognat till sig i ett års tid nu. Ger mig nog an det under julen, i lugn och ro. Har inga förväntningar alls med tanke på all skit som slängts över det, vilket förhoppningsvis mildrar eventuella besvikelser...

Verkligen, det glömde jag att nämna. Mycket av det som ju gör att man känner så starkt för de här karaktärerna. Ska påbörja Left Behind senare idag tänkte jag! Vad det gäller tvåan är jag inne på något liknande spår, tror det får vila fram till julen, all negativitet kring spelet har jag inte så mycket för. De flesta recensenter som brukar gilla liknande spel som jag själv har hyllat det och då känner jag mig ganska säker.

Skrivet av Ralf:

Ja herregud vilket mästerverk spelet är.

Så tråkigt att uppföljaren var usel. Lyssna inte på trollen som påstår annat 😜

Haha, smaken är ju bekant som baken. De flesta recensenter som jag brukar tycka ungefär lika som har hyllat spelet så jag får nog allt ge mig i kast med det där spelet.

Skrivet av Lasrod:

2an är riktigt bra spel det med. Det är bara lite extremt när det kommer till att påverka känslor hos spelaren. Vissa älskar det och andra hatar det så att inte rekommendera det är fel. Gillar man 1an då finns det stor chans att man gillar 2an också.

Låter bra!

Medlem

TLOU ligger på topp 5 genom tiderna och TLOU2 på topp 10.
Du bör definitivt spela tvåan annars missar du ett av dom bättre spelen som gjorts.

Medlem
Skrivet av Operaman:

Spela Inte 2an. Om du vill veta vad som händer kolla in youtube istället.

Jo spela 2an.. inte lika bra som ettan men helt ok ändå

Medlem

Spela 2an, ett riktigt mästerverk det också.


PC: i5-10600K | R9 390 | 32GB DDR4 | nVME 1TB
PS5: G533 | Philips 70" | KLIPSCH 5.1

FM-guru

Klart tvåan ska spelas. Inte lika bra, men en habil trea i alla fall.

Medlem

The Last of Us är ungefär så bra som ett spel kan bli. Spelade det när det släpptes 2013, sen spelade jag om det igen, åtta år senare (Remastered denna gången).

Tvåan är också ungefär så bra som ett spel kan bli.

Medlem

Det är klart att du ska spela uppföljaren. Mycket lustigt när folk som inte ens har kört igenom spelet själva slänger ut sig förhastade slutsatser bara för att.. Själv tyckte jag att ettan var bättre men rent spelmekaniskt ligger tvåan på en högre nivå.

Medlem

Fantastiskt spel men jag tycker personligen att uppföljaren är ännu bättre.


Processor: Intel Core i7 9700K @ 5.0 GHZ, Processorkylare: Corsair Hydro H100i PRO RGB
Grafikkort: Gigabyte GeForce RTX 3070 Vision OC 8GB
Arbetsminne: 32 GB HyperX Fury Black DDR4 3200mhz 2x16
Högtalare: Samsung HW-Q86R + SWA-9000S.
Hörlurar: Apple Airpods Pro

Medlem
Skrivet av ninjalulz:

Det är klart att du ska spela uppföljaren. Mycket lustigt när folk som inte ens har kört igenom spelet själva slänger ut sig förhastade slutsatser bara för att.. Själv tyckte jag att ettan var bättre men rent spelmekaniskt ligger tvåan på en högre nivå.

Lite som med Motorsågsmassakern. Folk beskrev livligt scener som inte alls förekommer i filmen. För dom hade minsann sett den...

Medlem

Innan du spelar 2an (vilket du bör!) Se till att spela om första spelet på högre svårighetsnivå (näst högsta är lagom). Att inte ha fladdermusöron gjorde allt pirrigare minst sagt.

Jac
Medlem

Spela del 2 - bilda dig en egen uppfattning.

Medlem

Bra skrivet och håller med i det mesta. Dlc:et är också 5/5. Tvåan är tekniskt oöverträffat och har sina stunder, storymässigt dock en besvikelse totalt sett.

Medlem

Då och då får man lite gåshud av att man stöter på TLOU titlen här och där. Idag var det på FZ
Bra skrivet och stämmer in helt på orden.
1'a spelet har verkligen en speciell plats hos mig. Ingen titel på nått annat medie, film, spel, bok etc, har lyckats få mig att bry mig så mycket fiktiva karaktärer. Mästerlig storytelling!
Håller med samtliga om DLC't, är en väldigt fin förlängning av upplevelsen från första.

Många delade meningar om 2an. Men jag uppskattar den mer i efterhand. Under själva spelandet så var det väldigt många svängningar, och t.om hat emellanåt. Och hur man önskade att vissa val i berättandet gjorts annorlunda.
Men ändå OK titel, och förstör inte mina goosebumps av första heller, vilket jag var lite rädd för.

Medlem

Tack för alla glada tillrop, kul att ni gillade recensionen.

Har spelat igenom Left Behind nu, riktigt fint! Gillade det mycket och var ett fint sätt att knyta ihop säcken på något sätt. Scenen när de dansar i klädaffären var otroligt fin, gjord med sådan värme och känsla att du som spelare verkligen kan sätta dig in i hur de här tjejerna känner. Vackert!

Tvåan ska spelas, men har beslutat att göra det under julhelgen. All negativitet som sagts och skrivits om det bryr jag mig inte så mycket om, bättre att skapa sig en egen uppfattning. Hell, jag tyckte om Anthem så kan säkert hitta något fint i tvåan med.

Medlem

Najs! Fin recension.
Ett av mina absoluta favoritspel och anledning jag köpte en PS4 många år sen. Har lirat detta spel 3x hittils.

Och LoU II. Också bra!
Men om du precis har lirat klart ettan och känner dig "mätt" , så kan det kanske vara värt att vänta ett tag.

1
Skriv svar