För den genomsnittliga [[DreamHack]]-deltagaren betyder kombinationen "DreamHack" och "föräldrar" förmodligen inte mycket mer än fruktlösa uppmaningar om att sova ordentligt, möjligtvis även gratis skjuts fram och tillbaka. Det finns dock undantag.

Jonas, 12, Johan, 42 och Kalle, 15

I takt med expansionen och kommersialiseringen av DreamHack, från att ha varit ett demoparty med spelande vid sidan av till dagens spelparty med demos vid sidan av, har målgruppen breddats och besökarantalet ökat. Och visst, "HS!!"-skrikande 14-åringar i mängder är föga spännande, men i år kom jag att tänka på något roligare som jag inte minns från när DreamHack fortfarande hölls i Borlänge - gamer-föräldrar som är på DreamHack med sina barn.

Jag ser dem lite här och var. Far och son här, en hel familj där. Efter en stunds rundvandring i B-hallen får jag en pratstund med Johan Hagman, 42 och hans söner Kalle, 15 och Jonas, 12. Det är det sjätte besöket för Johan och Kalle, det andra för Jonas. Förutom DreamHack åker de på KlippanLAN ett antal gånger om året, samt anordnar mängder av hemmalan hemma i Ekeby.

- Vad är det som lockar mest med DreamHack?

- Sällskapet med de man spelar online med, säger Johan.

Kalle håller med, och entusiasmen går inte att ta miste på.

- Vi träffar någon på vadå, World of Warcraft, personen ska till DreamHack. Då kan vi träffa den här personen i dennes riktiga miljö, för DreamHack är liksom... där är vi födda, där ska vi dö.

- Det är underbart med Dreamhack, ju större det är desto bättre blir det.

- Är vintern bättre?

- Vintern är mer speciell, säger Johan.

- Vintern är större, då kan man ju tanka mer, träffa fler, säger Jonas.

- Sommaren är det många som skippar, så det blir lite sådär, fortsätter Johan.

Jonas säger att en del samlar pengar från vintern till vintern, för att inte slösa dem mitt emellan. Johan föreslår att man då kan göra någon sommaraktivitet och vara ute och bli belyst, på vilket Kalle svarar kort:

- Hah.

Vi kommer in på sömn, och jag frågar hur det är med den ofta kritiserade sovsalen.

- Det är jättemysigt, säger Kalle. Efter ett par timmar uppe och man känner att ögonen håller på att falla ihop så finns det inget mysigare än sovhallen.

Johan invänder att det dock är lite tråkigt att en del använder sovsalen som sällskapsrum, och tycker att utrymmen för socialt engagemang är något som det finns för lite av på DreamHack.

- Det hade varit trevligt med lite stolar i foajen, så hade folk suttit där och pratat istället. Det är ganska enerverande när de gömmer sig i sovsalen och småsnackar.

Alla tre är hängivna gamers. Spelen som gäller är framförallt Counter-Strike och Tibia, ett tidigt MMORPG.

- Det är ju fortfarande 2D-grafik, så alla hatar det för dess grafik, säger Kalle.

- Men det behöver inte vara explosiva spel med fantastisk grafik, kommentarer Johan. Om man bara gillar innehållet i spelet så kan man stå ut med lite sämre gubbar och 2D.

- Grafiken gör inte spelet, avslutar Jonas.

- Det är ju mycket snack om att våldsspel ska vara dåligt för barn, vad tycker ni om det?

- Jag spelar GTA San Andreas, svarar Jonas direkt.

- Jag tycker att de allihop har fel, säger Kalle. När det gäller multiplayer, vi säger Counter-Strike, så kan det ju ses som våldsamt eftersom vi skjuter ihjäl varandra. Men eftersom det är en mycket social bit i det så tänker du inte att det är jordens undergång när du blir dödad, utan istället tar du och pratar med folket som då också har blivit dödade, och då kan man ju träffa folk på det sättet.

- Och om man då pratar med någon från Frankrike som då inte pratar flytande svenska så får man ju lära sig bättre engelska. Så, vi alla pratar rätt bra engelska eftersom vi hela tiden använder språket.

- Så jag ser det mer som att man lär sig av det.

Regler om vad som får spelas har de inte haft, undantaget Postal.

- Spel brukar sortera ut sig själva, säger Johan. Om man inte tycker spelet är bra, roligt och hittar någon handling i det så spelas det inte. Så det brukar vara självsanerande med spelmarknaden.

Det bästa med spelandet är att träffa folk från hela världen, tycker Kalle, och blir inte motsagd. Jonas flikar in att engelska är världens bästa språk, och även Johan talar varmt om den sociala aspekten:

- Det är ju fantastiskt hur mycket vänner över världen man kan få. Hur liten jorden blir på en liten stund så att säga.

- Tack vare datorn, säger Jonas.

- Ja, det är väl bättre än tv:n, då knyter man inte så många kontakter precis, sammanfattar Johan.

Skicka en rättelse