Kriminalitet är aldrig så roligt som när Rockstar Games släpper ett nytt Grand Theft Auto. Sedan 1997 års debut har man hunnit med fem titlar, men den form vi i dag är mest bekanta med föddes med GTA 3 för tre år sedan, följt av Vice City ett år senare. När nu GTA: San Andreas landat får vi äntligen kränga på oss den politiskt inkorrekta kostymen igen, åtta månader efter debuten på PlayStation 2.

Grundidén i de nyare GTA-spelen må vara densamma - styr en ung man med rymligt samvete från gatan till det kriminella toppskiktet - men varje spel placerar dig i en ny miljö, med ny story och nya minnesvärda karaktärer. GTA 3 utspelades i den nordostamerikanska storstaden Liberty City (New York?), med maffiagäng och andra suspekta grupperingar som uppdragsgivare. Vice City var en underbar parodi på/hyllning till tv-serien Miami Vice, fast med huvudpersonen i fru Justitias andra vågskål, så att säga. San Andreas styr stegen västerut, närmare bestämt till tidigt 90-tal i städerna Los Santos (Los Angeles), San Fierro (San Fransisco) och Las Venturas (Las Vegas), samtliga lätt igenkännbara tack vare välkända landmärken. Huvudperson är Carl "CJ" Johnson, en ung man som efter fem år i Liberty City återvänder till Los Santos hårdare kvarter för begrava sin mor.

San Andreas kastar dig direkt in i 90-talets omtalade gangstrarapkultur, det vill säga droger, lättfotade damer, musik som svänger dina höfter ur led, driveby-shootings och kvinnoförnedrande dialog. Rockstar North ger som vanligt blanka fan i att vara moraliskt korrekta. Möjligen kommer en och annan moralens väktare grymta till, men den som klagar har alldeles uppenbart missat poängen - spelet är en skickligt genomförd karikatyr av ett populärkulturellt fenomen. Karaktärerna och deras göranden är lagom överdrivna - vi känner igen beteendet men speglar oss inte i det.

Vi visste redan att San Andreas är stort, men att inse det (tar så lång tid det dröjer för dig att hitta kartan över Los Santos, den första staden) och senare uppleva det (gissningsvis krävs 15-20 timmars stresspelande för att låsa upp alla tre städer) är en sann aha-upplevelse. Det har bubblats om fyra gånger större geografi än tidigare, om siffran stämmer vet jag inte, men spelet är enormt. Trots storleken finns få stunder av dödtid (förutom i vissa uppdrag, mer om det nedan), såvida du inte befinner dig i den mest otillgängliga vildmarken tar det sällan ens en minut att hitta något att sysselsätta sig med.

Vid sidan av kraftigt expanderad spelplan bjuder San Andreas på en hel del andra nyheter, de flesta finjusteringar, snarare än revolutionerande nytänkande. Träning spelar en betydande roll; ju mer du gör något (kör fordon, skjuter, slåss), desto vassare blir du på det. Ett exempel är motorcykelkörning. Inledningsvis flyger du av bågen lika lätt som i Vice City, men med en god portion erfarenhet i ryggen kan du plocka lyktstolpar som vore de av bomull. En snabb men ofta svår väg till ökad skicklighet är att ta sig igenom ändamålsenliga skolor (skytteträning, bilkörning, flyg). Förutom färdigheterna ska du ta hänsyn till ditt anseende bland medmänniskorna (respekt) och hos det motsatta könet (sex appeal). Sex klädkedjor ekiperar dig i lämplig utstyrsel. Dock bebos städerna av flera gäng, som markerar sin tillhörighet med färgkoder, så se till att din utstyrsel har rätt kulör för att vinna respekt hos de dina. Efter fem års frånvaro är CJ:s forna anseende i de egna leden försvinnande litet. Respekten återvinns gradvis, vilket så småningom låter honom rekrytera medlemmar till gänget och ta över andra gängs områden.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse