Typ: Recension

Kamrat Olander om spelet som är Transport Tycoon-genrens svar på Dark Souls.

Luigi's Mansion 2 fortsatt en mysryslig spöhistoria – om än ganska upphackad.

FZ:s Mikael Berg återvänder från Land of Shadow med beskedet att det här är den fetaste expansionen sedan Blood and Wine.

Ett knyt(nävs)kalas dit ALLA är bjudna!

Med tveksam teknik och giriga mikrotransaktioner får man inga höga betyg.

Efter några år i early access är kriget här. General Olander ikläder sig stentvättad uniform och ger sig ut på fältet.

Codemasters behärskar konsten att få upprepningar att kännas fräscha.

Höjdpunkten på Marios rollspelsresa är så vass att du får paper-cuts.

En tät och tramsig deckare som suger in dig. Sedan är det över.

Är det ett spel? Är det kultur? Det är både och!

Psykosen hänger kvar, men något står inte rätt till.

Heroes of Might and Magic-uppföljaren vi aldrig fick heter Songs of Conquest.

Vår rymdkorrespondent slår sig ner i kommendörsstolen och tar reda på om RTS-serien kommit hem eller bort.

Om tiden hade stannat för ett decennium sedan hade det här varit ett bra RTS-spel.

Livet som vampyr har äntligen blivit fulländat, så vi sätter betyg.

Gudstvivel och sotsvart humor väcker tankar som stannar kvar.

Ett nytt Suikoden, men inte ett nytt Suikoden 2.

Akira Toriyamas farväl till spelvärlden har sina brister men känns i hjärtat.

En snabb, svår och ultrasnygg actionfest. Men den är inte felfri.

Pang-pang och pussel blandas i punkigt, Hotline Miami-doftande Children of the Sun.

Ett spel som hade kunnat vara kul om det hade varit lite mer spel.

Det enda som är värre än krypen i Australiens outback är buggarna.

Mycket känns igen i Amazons apokalypstolkning. Men den stora bomben hade gärna fått smälla ännu högre.

En debut som borde göra Civilization oroligt för framtiden.

Kort men naggande gott.