Och planera kommer du bli tvungen att göra, speciellt när du kommer längre upp i nivåerna. I strider mellan spelare gäller det att hålla tungan rätt i mun, och de flesta av spelets instanser är i nuläget ordentligt utmanande. Då gäller det att veta vad man har till hands och agera därefter, speciellt eftersom Arenanet har gett sig på att göra sig av med det klassiska tank/helare/skada-systemet som man ser i de flesta mmo annars. Även om det finns förmågor som kan hela dina kamrater är det först och främst ditt eget ansvar att hålla dig vid liv. Då kan det vara en smart idé att inte anfalla det där brinnande monstret med ett närstridsvapen...

Att alla spelar på lika villkor gör underverk för PvP i Guild Wars 2.

Det enda tråkiga är att det går att låsa upp alla dessa vapenfärdigheter så snabbt att du ganska snart inte har några fler att se fram mot – du har förvisso de efterföljande fem, men de består oftast inte av direkta attacker på samma sätt. Är du som jag kommer du byta vapen med jämna mellanrum enbart för att få lite variation.

Crafting i Guild Wars 2 – alltså systemet för att bygga samman din egen utrustning – följer också en relativt klassisk mmo-modell. Samla ihop de material som behövs och tryck på en knapp, sen produceras det du behöver automatiskt. Skillnaden här är att det finns en “discovery”-del, där du väljer ut olika material för att se om de kanske går att kombinera till något du inte lärt dig än. Det fungerar bra, även om det inte är det djupaste systemet i världen.

Världarnas krig

I det första Guild Wars var PvP – strider mellan spelare – en viktig del. Det följer Arenanet upp med World vs World (WvW). Tre servrar paras ihop med varandra och får sen slåss på fyra stora kartor, ta över slott och bygga belägringsvapen. #Dark Age of Camelot-spelare kommer säkert känna sig som hemma, och den server som lyckas bäst kammar hem en hög bonusar åt sig själv.

Trots antalet spelare på skärmen flyter striderna i World vs World på imponerande väl.

Personligen har jag fått ta del av en hel del episka strider i WvW, där fort både belägrats och förlorats, men det är ett system som inte riktigt kommit till sin fulla rätt än. I vissa fall har vår server varit totalt dominerad av en annan, eller totalt dominerat de andra. Båda situationerna är rätt tråkiga, då det plötsligt inte händer speciellt mycket. Just nu byts motståndarna ut rätt snabbt och systemet är tänkt att balansera sig självt över tid.

Däremot har jag lirat en hel del av det som kallas “structured PvP” - sPvP. Det handlar om klassiska battleground-strider, där lag av spelare möts på olika kartor för att slåss om ära (och andra belöningar, såklart). sPvP, precis som WvW, löper parallellt med resten av spelet och så fort du bestämmer dig för att ge dig in i det boostas du direkt upp till level 80. Det finns dessutom ingen PvP-utrustning på samma sätt som det gör i många andra spel, där nybörjare ofta slits i stycken direkt av de som haft tid att samla på sig mäktigare vapen och rustningar. Har du väl gett dig in i karta kommer du inte heller kickas ut, utan så fort ett slag är klart så startar ett nytt. Det erbjuds även turneringar som du och dina kompisar kan skriva upp er på. Som jag påpekade i den dagbok jag skrev under mina första dagar i Guild Wars 2 torde det här vara varje PvP-spelares våta dröm. Ingen dötid, det är bara att slåss.