När Microsoft släppte lös en lavin med rörelsehysteriska spel under årets E3 gick luften ur mig. Jag är övertygad om jag inte var ensam. Men jag är inte sämre än att jag kan ge Kinect en andra chans. Det är lätt att ge cynikern fritt spelrum och tro att utvecklarna enbart ser dollarpotentialen i teknologin, men jag måste tro att det finns någonting mer, någonting oupptäckt. När allt kommer omkring; det enda vi vill ha är en smula substans.
Träningspassen är hårda och pedagogiska.
Jag har svårt för hur #UFC Personal Trainer presenteras. Det är herrar med breda käkpartier, yppiga damer med förföriska blickar och på det stora hela en väldigt grabbig jargong. Vad jag däremot inte har det minsta problem med är hur välfyllt spelet är. Man kan tycka vad man vill om de hurtiga och amerikaniserade personligheterna. Spelet strävar efter en mogenhet och brutalitet i träningen och i en värld där #Wii Fit dominerar med sitt lekfulla upplägg applåderar jag ett seriöst alternativ.
Träningspassen är ordentligt varierade och kan skräddarsys efter önskemål. De ambitiösa eller – beroende på hur man ser det – dumdristiga kan starta upp program på 60 dagar. Det är ganska lång tid men jag kan lova att du alltid kommer att utmanas av spelet. Uppvärmningen i sig räckte för att göra mig svettig och det efterföljande boxningspasset får endorfinerna att spruta samtidigt som de häftiga rörelserna gör att svettdropparna rinner längs tv-skärmen. Och det här är bara början.
Personlighetsbefriad personlig coach
En varning är på sin plats. Har du aldrig tränat förut eller tappat formen helt så är spelet ingen snäll inkörsport till ett sundare liv och starkare kropp. Det är hardcore, brutalt och kompromisslöst. Men för att kalla sig en personlig tränare är spelet skrämmande opersonligt. Roboten som följer mig (spelet har fräckheten att kalla honom tränare) upprepar ständigt sina mantran och när jag, enligt mig själv och all tänkbar logik, sätter ett fantastiskt rekord får jag höra att jag minsann kan göra bättre. Vilket sätt!
Men spelets värsta skuffelse är Kinect-teknologin. Den fungerar ofta som den ska, men när jag ska lägga mig raklång på golvet och göra situps och armhävningar kommer problemen smygande. Spelet kräver orimligt med utrymme. Att flytta soffbordet går an men hur många är beredda att skuffa undan hörnsoffan? … Nej, inte jag heller.
Det är fett med Kinect – tills du hamnar på golvet.
Men inte ens om du har platsen kan du lita på spelet. Under en golvövning där man ska forma kroppen som ett V tog jag en andningspaus (jo, jag gav upp). Men det bekom inte spelet som fortsatte att registrera icke-existerande upprepningar. Inte okej. Den personliga tränaren är alltså både färglös och opålitlig, vilket inte känns alltför tryggt.
Men problemen kommer inte alltför ofta och spelets rikliga innehåll väger upp nackdelarna. UFC Personal Trainer är ett praktfullt bevis på att Kinect-spel kan vara substansfyllda. Allt som behövs är dedikerade utvecklare som förstår att använda teknologin på rätt sätt och lägger in vettigt innehåll. Den här gången räckte det nästan hela vägen.
Fotnot: Spelet finns också till Wii och Playstation 3, men vi har bara haft möjligheten att testa Xbox 360-versionen.
