För er som inte känner till Europa Universalis-spelen sedan tidigare kan jag kort förklara att det handlar om strategi i den tyngre skolan. Det utspelas i realtid men du kan också pausa och dela ut order om det blir för mycket på en gång. Denna del startar vid de puniska krigen och du kan välja att börja historien mellan 280 och 27 före Kristus. Det finns tio civilisationer att välja mellan, bland annat romare, greker, kelter och egyptier, och dessa delas in i totalt 53 fraktioner.

Som namnet antyder kretsar spelet kring romarrikets uppkomst och glansdagar men det går alldeles utmärkt att välja någon liten provins i någon obskyr del borta i fjärran Asien. Spelar du som romarriket får du det dock lite lättare i början med hyfsad ekonomi och gott rykte. Men ligg inte på latsidan för det - fienden är aldrig långt borta. De grekiska kolonierna Magna Graecia ligger granne med dig och nere i Afrika är Kartago på frammarsch.

Starta om dina arméer

- Besluts-VM kan börja

I vanlig anda går spelet ut på att styra upp ditt rike och försöka ta över andras. Detta gör du med hjälp av krigföring, diplomati, handel, forskning, spionage och kolonisering. Spelplanen omfattar nästan hela Europa (dock finns bara södra Sverige med), de norra delarna av Afrika samt ett stort område av västra Asien. Delarna är uppdelade i ett hundratal provinser. Hav och sjöar finns också med, vilket gör att du kan komplettera arméerna med en armada med krigsskepp.

"Jag ska måla hela världen, lilla mamma

Det här är ett utmanande spel, det ska sägas. Om du inte spelat de tidigare delarna i serien är inlärningskurvan ganska brant och det inbyggda träningsläget är en torr historia som inte hjälper så värst mycket, såvida du inte är beredd att sätta dig och läsa igenom en massa text. Är du ovan strateg kommer du få starta om flera gånger innan du lär dig hur strategierna fungerar och vilka beslut man ska ta. För detta handlar i stort sett bara om vilka beslut man ska ta och när man ska ta dem. Ska jag bygga ett tempel på Kreta eller ska jag vänta, ta pengarna och rusta en armé i Paris istället?

Motionera dina arméer

- Pingis-VM kan börja

Efter en tids spelande inser jag att spelet har sina brister. En av de största är de så kallade ping-pong-striderna. Det innebär att en anfallande AI-armé som förlorat en strid går vidare till en provins bredvid för att ta över den istället. Slår du tillbaka igen går armén tillbaka till den första provinsen och försöker ta den igen och så håller det på tills hela armén är besegrad. Detta blir snabbt tidskrävande och frustrerande samt innebär att stora erövringståg kan sluta med att dina arméer splittras och springer omkring och jagar fiender fram och tillbaka över spelplanen.

Spelet blir även ganska rörigt när du väl lyckats erövra stora delar av kartan. Det är inte lätt att hålla reda på fyrtiotalet krångligt döpta provinser. Vidare har vi den sociala delen med släkter, vänner och fiender, detta känns onödigt. Gränssnittet har också sina brister. I det stora hela är ändå Europa Universalis: Rome ett bra spel, särskilt om du gillar tyngre strategi. Tyvärr har det sina brister, men flera av dessa kommer säkert ordnas med patchar eller modifikationer i framtiden.