Säga vad man vill, men när det börjar diskuteras vilket headset man ska ha börjar åsikterna snabbt fara som snöbollar genom luften. Vilken tillverkare är bäst? Ska man ha riktigt surround eller virtuellt, 5.1 eller 7.1 eller räcker det med stereo, och så vidare. I detta åsiktskaos kommer polska #Natec med sitt pc-headset Genesis HX77, och de har verkligen försökt göra HX77 till något utöver det vanliga.

De tekniska specifikationerna är det inget fel på, och att det är ett headset med riktigt 5.1-ljud och inte något virtuellt hopkok bådar ju gott. Man har dessutom försökt vara kreativa med två olika intensitet på vibration, så att lurarna bokstavligt talat skakar på huvudet. Volymkontroll och mute-knappar för mikrofon och lurar är praktiskt placerade på en dosa som placerats på sladden. Man har även kompletterat med den färgglada möjligheten att aktivera färgade dioder i kåporna.

I varje kåpa sitter tre stycken element för att skapa riktiga surroundeffekter, vilket i teorin är en alldeles utmärkt idé eftersom det inbyggda ljudkortet på så sätt kan flytta ljudkällor mellan element i stället för att försöka lura örat med virtuella effekter. En nackdel blir förstås att varje element blir betydligt mindre, men man kan ju inte få allt.

Om man ser bortom specifikationerna på pappret och placerar headsetet på huvudet upptäcker man snabbt två saker. Det första är att polacker måste ha väldigt stora huvuden. Natec själva säger att kåporna är "on ear" men i praktiken, med mina enligt egen utsago normalstora trattar, är de omslutande. Dessutom är bågen så stor att kåporna närmast hänger på öronen om du inte kompletterar din utrustning med en spelhjälm.

En kniv i örat

Medan jag försöker få headsetet att sitta som det ska, går det inte att undvika nästa besvikelse: den genuina känslan av bräcklig plast. Jag har visserligen inte sönder dem för att se hur mycket de egentligen tål, men jag är skeptisk till att de blir långlivade om man inte är försiktig, och det lär vara den tunna övergången mellan båge och kåpa som knäcks först.

Det bästa med headsetet är faktiskt den löstagbara mikrofonen som sitter på vänster kåpa. Den är inte så strålande den heller, men ljudet blir relativt klart och tydligt för åhöraren i andra änden, vilket jämfört med resten av headsetet är riktigt bra.

Till slut får jag arrangemanget på plats och börjar testa hur bra ljudet är, och kan inte annat än fascineras över vad Natec har lyckats åstadkomma. Diskanten är okej men distinkt åtskild från mellanregistret. Basen fastande i tullen och kunde inte lämna Polen. De feta pukorna i Tchaikovskys 1812 Overture känns mer som att någon slår med en träslev på kastruller. Upplevensen på virtuella slagfält är marginellt bättre, surroundeffekterna är nämligen dugliga, men när briserande sprängladdningar låter som smällande ballonger förtar det stämningen en del.

Och på det viset fortsätter det. Ljudbilden är så skev och inkomplett att inga mjukvarumässiga korrigeringar i världen lyckas rädda situationen, och bristen på bas och balans får dessutom diskanten att kännas onödigt vass. Det finns säkert något positivt att säga om HX77. Jag kan bara inte komma på vad. Att prislappen i skrivande stund är i trakterna av 600 kronor gör inte HX77 lättare att tycka om.