Det är inte förrän jag ser min egen skugga som jag riktigt fattar hur stort och detaljerat #Elite: Dangerous kan bli. Skuggan ifråga kastas på en av spelets enorma rymdstationer, då jag för någon sekund råkade komma mellan den och solen på min väg in in hangaren. Det är bara en av många, många detaljer som imponerar stort på mig under mina första timmar. Elite Dangerous är i en fas som kallas "Premium Beta 2", vilket innebär att de som betalat rejält för sig får en chans att hjälpa till att testa spelet, men vi vill förstås också ta en titt.

Det nya, för den som spelat alphaversionerna innan, är att spelets universum blivit en aning större med de nyligen tillagda solsystemen Aulin, LHS 3006 och Styx. Dessutom kan betaspelarna nu flyga ett helt nytt skepp: Zorgon Peterson "Hauler" (det låter som en UFC-kämpe, reds anm.). Det är ett slags rymdens skåpbil, som både ser ut och känns lite som en lätt lastbil och har rejält mycket större lastkapacitet än den Sidewinder som alla spelare får gratis när de börjar spela (och när de dör, om de inte har råd med försäkringen på sitt gamla skepp). Mycket praktiskt för den som inte har så mycket pengar men ändå vill tjäna några spänn på de nya, lukrativa fraktrutter som öppnats upp i den nya testfasen.

Stay on target

De gamla, fyrkantiga Coriolis-stationerna har dessutom fått sällskap av massiva Orbis-stationer. De är gigantiska, 8 kilometer i diameter, med växthusliknande roterande ringar som huserar hela städer och byar där folk bor och arbetar (du hittar en video med en vink till både originalspelet och filmen "2001: A Space Odyssey" på Youtube). Att hänga utanför ringen och kika ned genom glastaket är faktiskt ganska imponerande, jag får lite rysningar av att tänka på en framtid där sådant är möjligt. Men i Elite: Dangerous kan jag redan nu uppleva en sådan framtid och jag ger mig hän med hjärtans lust.

Galaxer i mina braxer!

Bara en snabb titt på stjärnkartan är en hisnande upplevelse: här finns hela Vintergatan med! Ja, jag menar hela, med alla stjärnor vi känner till och en hyfsad uppskattning av hur resten ser ut i procedurgenererad form. Du kan utforska miljarder solsystem när det färdiga spelet kommer, rent av besöka det svarta hålet i galaxens mitt (Sagittarius A) om du har tid och tillräckligt med bränsle. I den fulla releasen kommer skeppen att kräva påfyllning lite då och då och du kan rent av bli strandsatt mitt ute i rymden och tvingas kalla på hjälp - vilket givetvis kan dra till sig pirater.

Sådana äventyr är dock långt in i framtiden. Den nuvarande versionen har åtta befolkade solsystem att utforska, slåss i och handla mellan. Till en början går det segt att frakta fyra ynka ton värdelösa varor i taget, men med tiden får du råd att köpa och sälja dyrare grejer och det ögonblick när du kan införskaffa ett nytt, större skepp är en stor stund. Elite: Dangerous är ett spel av den gamla stammen, med hög svårighetsgrad från början, men det gör det också extremt tillfredsställande när man lyckas uppgradera. Glöm bara inte att spara lite pengar till försäkringspremien - om du blir av med din nya leksak tvingas du börja om med en gratis-Sidewinder igen.

Jag kan inte se mitt hus härifrån!

Under min korta tid med spelet har jag slagits mot pirater som försökte förstöra en kryssare, letat banditer i ett mörkt asteroidbälte, handlat med knark, sprit och illegala skjutvapen och blivit beskjuten av spelarpirater i ett laglöst system tills mitt skepp knappt orkade röra sig. Piraten ifråga släppte mig levande, när jag insåg att jag kunde dumpa en del av lasten för att köpa mig fri. Jag har haft hur kul som helst, och detta i ett spel som inte ens är i närheten av färdigt (se det ambitiösa designdokumentet)

Elite: Dangerous är verkligen spel som de var på den gamla goda tiden. Det är svårt i början, även om det förmodligen blir lite lättare i det färdiga spelet med mer uppdrag och passagerartransporter att ta sig an för att tjäna pengar. Men redan nu är det ett fantastiskt äventyr igenom en imponerance scenisk snutt av Vintergatan och jag har extremt svårt att sluta spela bara för att klockan blivit långt in på småtimmarna.