Star Wars har för mig alltid varit typexemplet på lättillgänglig science-fiction, och det var därför ingen större överraskning att #DICE skulle låta sin tolkning av Battlefront-serien luta åt samma håll - särskilt med tanke på att de tidigare Battlefront-spelen också var ganska okomplicerade. Med det menar jag inte att förolämpa ett av världens mest älskade varumärken. Det är till stor del därför det är så pass älskat, och lättillgänglighet är ofta bara ett annat ord för bra design.
Men det betyder inte att jag inte hade mina reservationer. Efter både min testsession under E3 och press-eventet hos DICE här om veckan tycktes mig det största frågetecknet vara huruvida #Star Wars: Battlefront skulle ha tillräckligt med djup för att kunna tillgodose avancerat spelande för de som lagt ner mer än bara ett par timmar. Men efter drygt hundra matcher i betan har jag börjat inse att det inte är det som är problemet – alls.
Star Wars: Battlefront tog mig med storm… trooper (Förlåt)
Det är inte heller i skalan det brister, trots mångas och min egen oro. Walker Assault, det större av betans två spellägen med sina 40 spelare sammanlagt, känns precis lagom spektakulärt. Tack vare att striden kretsar kring två AT-AT:s som är på väg mot rebellernas sköldgenerator är striden i konstant rörelse, och känns aldrig klaustrofobisk eller för utspridd. Drop Zone (mer om det senare) är betydligt mindre med endast åtta spelare per lag, men gynnas av sitt snävare fokus.
Och nej, det är inte ens pickup-systemet det är fel på. Att fordon, hjältar och särskilt kraftfulla vapen delas ut genom någorlunda slumpmässigt utplacerade powerup-ikoner är inte alls så frustrerande som jag trodde. Samtliga spelare tvingas ju ut på banan för att spela spelet istället för att vänta på fordon, och en omgång som AT-AT-chaffis blir en trevlig överraskning snarare än en frustrerande först-till-kvarn-frenesi.
Användargränssnittet kommer sällan ivägen.
Nu under betan är det istället i balansen och level-designen det brister. Walker Assault slutar nio gånger av tio med två AT-AT:s ännu i livet och en totaldemolerad rebellbas. Spelare som får turen att styra en walkers huvudmonterade arsenal kan fritt och med utmärkt överblick skjuta högexplosiva projektiler i stort sätt vart de vill – inte sällan rakt på rebellernas spawnpunkt. De behöver heller inte oroa sig för att dö, eftersom de sitter i själva målet med matchen. Det är dessutom fritt fram för flinka imperiesoldater att sätta sig i de stationära försvarstorn som finns utplacerade i nämnda spawnpunkter och skjuta nyfödda spelare innan de ens hinner röra sig. Och eftersom raketgevär och de starkare granaterna enbart kan hittas via pickups har rebellerna bara handeldvapen och små granater att skydda sig med.
