Trots att förhistorien skiftar personfokus verkar det finnas många anledningar att återvända till Blackwell Academy.

När Life Is Strange debuterade var det vissa som ställde sig tveksamma. Inte nog med att det släpptes till både den gamla och den då nya konsolgenerationen, vilket resulterade i påtagliga grafiska uppoffringar, det bjöd på något så märkligt som en tonårstjejs perspektiv av ett amerikanskt college. Vilket kunde blivit precis hur ostigt som helst.

Nejsägarna fick dock se sig slagna. Spelet slog igenom både hos kritiker och konsumenter, så pass så att både en prequel och en uppföljare utannonserades. Den förstnämnda av dessa, Before the Storm, fick jag möjlighet att testa i London nyligen.

Before the Storm sätter dig i rollen som Chloe Price, bästa vän med första spelets huvudkaraktär Max. Till många fans förtret är inte Max med överhuvudtaget, vilket var ett medvetet val enligt en utvecklare jag fick chansen att intervjua. Avsaknaden av Max används som ett narrativt verktyg för att motivera varför Chloes liv är så kaotiskt och varför hon senare blir fäst vid Rachel, en annan karaktär från det första spelet.

Eftersom Max inte är med så är heller inte hennes ikoniska spola-tillbaka-tiden-krafter det. Dessa har istället ersatts av "backtalk", en mekanik som introducerar drivande dialogmöjligheter som antingen hjälper hennes agenda eller katastrofalt stjälper den. Huruvida det här introducerar fler förgreningsmöjligheter i spelets berättelse ville utvecklaren inte säga, men han försäkrade mig att det skulle vara värt att spela igenom varje episod flera gånger.

Så fort hon äntrar byggnaden uppstår en rad möjligheter

Demot jag fick prova utspelade sig på ett sågverk som nu används som svartklubbslokal. Chloe är här för att se sitt favoritband, och så fort hon äntrar byggnaden uppstår en rad möjligheter. Jag kan försöka tränga mig igenom publiken för att se bandet. Eller så kan jag få syn på min langare och försöka övertyga honom att sälja till mig, trots att jag är skyldig honom pengar.

Istället väljer jag att gå fram till en kille som säljer tröjor med bandets logga på från bagageluckan i hans bil. Efter ett kort och avvisande samtal visar det sig att tröjorna är för dyra och killen är ett as, så jag försöker genast komma på ett sätt att hämnas (och kanske få en tisha på köpet). Lyckligtvis för mig har killen bara lagt i handbromsen i bilen, och när jag lossar den rullar bilen tillfredsställande ned för en sluttning och kraschar. T-shirtförsäljaren springer till framsidan, vilket ger mig ett gyllene tillfälle att sno en t-shirt. Seger!

Efter ett fruktlöst försök att ta mig fram till scenen råkar jag spilla öl på två män, där den ena kräver umgänge som kompensation. Här får jag mitt första smakprov på Backtalk-mekaniken: jag knuffar bort hans tatuerade arm från min axel och ber honom att dra åt helvete.

Det skulle senare visa sig vara ett dumt beslut.

Jag lyckas undvika dem och hitta en gammal trappa som jag raskt bestiger. Den leder till ett loft som blickar ut över konserten, och i ett par lyckliga minuter får Chloe chansen att dansa till hennes favoritband i en scen lika pinsam som den är gullig.

Min privata konsert avbryts dock av killarna som hittat mig igen. Jag bestämmer mig för att fortsätta följa den inslagna vägen och förolämpa dem, vilket är oklokt men väl i linje med hennes karaktär. Situationen eskalerar snabbt: jag hittar en glasflaska och slår den ena i huvudet med den, och får en rak höger i ansiktet av den andra. Bråket avbryts av en tjej från min skola, Rachel, som lyckas distrahera männen och ge oss en chans att fly. Vi rusar ned för trappan med männen hack i häl, och lyckligtvis avbryts deras jakt av vår dealer som blockerar deras väg. Rachel tar min hand, leder mig igenom folkhavet och fram till scenen, och genom pinsamma dansmoves inleds vad som kommer visa sig bli ett både blomstrande och destruktivt förhållande.

Jag gillade min tid med Before the Storm. Likt föregångaren känns spelets teman och miljöer färska, till skillnad från både grafik och viss dialog som känns föråldrade. Det är väldigt uppenbart riktat till folk som spelade det första spelet, så jag vet inte hur stor dragningen är för er som inte gjort det. Men om det håller i sig kommer Before the Storm bjuda på annorlunda berättelser, intressanta karaktärsöden och nagelbitande val, och det borde vara nog för att övertyga även de mest febrila nejsägarna att ge det en chans.

Skicka en rättelse