Amplitude är en av de där utvecklarna som verkligen mutat in sitt eget lilla hörn i spelvärlden. Även om deras olika spel skiljer sig mycket åt, så har utvecklaren en särskild stil och inställning till speldesign som genomsyrar allt de gör. Oftast med mycket gott resultat, dessutom.
Deras stora magnum opus, Humankind (recension), gjorde väl inte fullt så stort avtryck som de nog hade hoppats, men det var ett bra spel med intressanta idéer. När de nu återvänder så är det med något helt annat än turordningsbaserade 4X-strategi. Den här gången är det isometrisk action med inslag av roguelite och tower defence.
Kanontorn är ett sätt att stärka försvaret.
Den som följt Amplitude genom åren noterar säkerligen att titeln, Endless Dungeon, låter väldigt likt deras gamla Dungeon of the Endless. Det är ingen slump, för det nya spelet är i princip en mer actionfokuserad version av det gamla konceptet. Med andra ord handlar det om att utforska slumpgenererade rum, bli starkare och samtidigt skydda en livsviktig men ömtålig liten robot från anfallande horder av fiender. I Dungeon of the Endless sköttes detta mest genom taktiska överväganden.
"Anfallstorn skjuter och bränner fiender till aska"
Den biten finns kvar även här, då du kan samla resurser för att bygga diverse olika försvarstorn. Anfallstorn skjuter och bränner fiender till aska, bland annat, medan andra har supportfunktioner som att sakta ner fiender eller ge sköld åt vänligt sinnade enheter i närheten.
Jag fick chansen att testa en tidig version av spelet och ta mig an en bana kallad ”Devotion Garden”. Det dock inte en fridfull och prunkande botanisk trädgård direkt, utan mer en futuristisk labbmiljö med lite övervuxen växtlighet här och var, där ilskna insekter har sin hemvist.
Strukturen på banorna är rättfram. Du går från rum till rum och i takt med att du utforskar så triggas fiendeanfall igång av och till, bland annat när du utför vissa handlingar som att förflytta din lilla livsviktiga robot. Du behöver nämligen flytta den mellan olika rum i nivåerna, för att till slut nå nästa nivå.
Första nivån är förrädiskt enkel och går att klara även om man, som jag, spelar slarvigt och mest springer runt och leker med de olika vapnen och förmågorna. Du får nämligen välja mellan tre karaktärer med olika förmågor och vapen (det färdiga spelet kommer att ha co-op, men jag fick spela ensam). En karaktär har en stor kulspruta och kan bränna av stora skott som tar kål på det mesta framför dig. En annan är mer defensiv och är utrustad med pistol och sköld, medan den tredje kan lägga ut minor och har ett kraftfullt vapen som dock skjuter långsamt. Alla kan även hitta nya vapen och föremål som ger olika bonusar.
Du får välja två hjältar, som du kan växla mellan när som helst. Du kan även välja att placera ut en av dem på en strategiskt viktig plats och låta AI:n vakta där, medan du kontrollerar den andra karaktären och springer iväg för att täcka upp en flaskhals någon annanstans på kartan. AI:n är dock väldigt begränsad och täcker in ett väldigt litet område. Så det gäller att du är ganska precis med var du ber din datoriserade kompis att stanna.
De tre karaktärerna har olika styrkor och svagheter.
Det finns även olika resurser för olika sorters uppgraderingar. Forskningspoäng låter dig forska fram nya bonusar av olika slag, industripoäng låter dig bygga försvarstorn och mat låter dig uppgradera dina karaktärer. Det hela är ganska begränsat i den här förhandsversionen av spelet, men det har potential. Till exempel kan du välja om du vill fokusera på många försvarstorn eller hellre försöka satsa på att uppgradera dina hjältar till veritabla dödsmaskiner.
"Smått groteska mängder robotar"
Redan på andra nivån stöter jag på patrull, då de ganska klena insekterna från första våningen får understöd av dels stora insekter som rullar ihop sig till en boll, samt smått groteska mängder robotar som snabbt tar kål på både dig, dina torn och den stackars roboten om du inte är försiktig och planerar ditt utforskande. Och även då går det allt som oftast åt helvete. Med andra ord är det ett ganska typiskt roguelite-upplägg, där det snabbt blir successivt svårare och du som spelare lär dig att ta dig förbi ett hinder i taget. Spelet känns förstås inte helt färdigbalanserat i nuläget, men det är begripligt.
Endless Dungeon är lätt att lära och ganska simpelt i upplägget, med rättframma kontroller. Som actionspel betraktat bjuder det knappast på några överraskningar. Det har ganska schysst känsla, men det är verkligen inget Hades (recension), om man ska jämföra med ett annat roguelite-spel där man utforskar från rum till rum. Men i gengäld finns här som sagt genreblandningen med tower defence-inslag som ger spelet lite mer kött på benen. Det verkar inte bli bäst i klassen i någon av genrerna, men blandningen i sig borde kunna ge det ett eget anslag som särskiljer det från mängden.
Huruvida det håller i längden är omöjligt att svara på nu. I nuläget känns det som sagt en aning begränsat, men med fler typer av försvarstorn, vapen och uppgraderingar så finns potentialen där. Det är kul att se Amplitude försöka sätta sin stämpel på ett mer actionbetonat spel, om inget annat.
Fotnot: Endless Dungeon släpps "snart" till pc, PS5, Xbox Series, PS4, Xbox One och Switch.
