“Jonas, do you hear me ok?” Frågan ställs av en så kallad “demoist” över det lilla breakout-rum som jag precis hamnat i. Jag tror han heter Gary… eller var det John? “Yes, yes I read you loud and clear” hasplar jag ur mig samtidigt som ett reflexmässigt “Jajjamän” kvävs av mitt bättre vetande. Pulsen trummar på lite högre än vanligt och mina händer vandrar mot den inkopplade, trådade Xbox-kontrollen. Jag står i begrepp att få spendera några timmar i utvalda delar av Massive Entertainments Star Wars Outlaws.
"Pulsen trummar på lite högre än vanligt"
Jag kastas rakt in i hetluften efter vad som verkar vara en rejäl kraschlandning på den för Star Wars-universumet nya planeten Toshara. En ljus, färgglad himlakropp som både har större samhällen och något som skulle kunna liknas vid en savann. Varför jag är just här framgår inte, men rätt snabbt introduceras jag till en individ som sedan blir en återkommande kompanjon. Även om stavningen skiljer sig åt delar han otroligt nog namn med en för oss alla välkänd FZ-profil: Waka! Han är påpassligt nog skeppsmekaniker och kan efter en snabb diagnos konstatera att mitt skepp inte kommer att gå till väders så länge som några viktiga komponenter saknas. Mitt första åtagande blir således att leta rätt på dessa och med ändalykten planterad på en påpassligt parkerad speeder-bike bär det av mot närmsta bebyggelse.
"Rymdgangsters finns det gott om"
Spelets huvudperson heter Kay Vess och är en tvättäkta “scoundrel”. Det är rätt svårt att hitta en bra svensk översättning, varken skurk, lymmel, bov eller rackare känns som en rättvis motsvarighet till den engelska benämningen som har en annan schvung i sig. Hon är ingen regelrätt hjälte och i likhet med Han Solo tvingas hon navigera mellan intergalaktiska gangsters, banditer och skumrask för att både klara livhanken och komma undan med några extra krediter på fickan.
Och rymdgangsters finns det gott om. Under min tid med spelet stötte Kay på flera olika kriminella organisationer som antingen kan bli värdefulla bundsförvanter eller svurna fiender. Bara på Toshara fanns tre olika gangstergäng representerade: Hutter, Crimson Dawn och Pykes. Alla kämpar de mot varandra och har olika saker de behöver hjälp med. Går du ärenden åt Pykes kommer de att gilla dig något som resulterar i diverse fördelar, exempelvis att kunna valsa runt inne på deras territorium utan att de blir sura. Det sistnämnda innebär också en intressant taktisk dimension. Ett hett tips om borttappat smuggelgods ledde in på Crimson Dawns område, men istället för att smyga in bestämde jag mig istället för att göra ett uppdrag åt dem först och på så sätt underlätta jakten på lite extra pluring. Vad gängen tycker om Kay går smidigt att följa i menyerna och du väljer själv vilka gäng som du vill hålla dig på god fot med.
Vår hjälte, Kay, har lyckligtvis intergalaktiskt MC-körkort.
Det hela utvecklar sig till något som kan liknas vid en spattig gangster-polka där det gäller att sätta fötterna rätt och inte trampa någon på tårna i onödan. Men precis som i verkligheten går kriminalitet och lojalitet inte alltid hand i hand. Ibland spelas man ut mot andra gäng och information kan också användas för att gå emot sina arbetsgivare.
Data spike, rytmisk problemlösning.
Men Kay är inte helt ensam på sitt äventyr. Med sig på resan har hon Nix – en följeslagare som kan bli en stark konkurrent till BD1, Chewbacca och R2D2 om vem som är den bästa sidekicken i Star Wars-universumet. Nix ser ut som en blandning av en axolotl, utter och Disneyfiguren Stitch och visar sig vara väldigt användbar. Nix kan hämta saker, trycka på knappar och uppehålla fiender. Kay själv springer, skjuter blaster, svingar sig med änterhake, hackar lås med en data spike och drar sig inte för att dela ut snytingar när nöden kräver det. Just hackandet med data spiken sker genom ett innoverande, ljudbaserat pussel byggt på tajming som känns väldigt fräscht. Det finns också förmågor att låsa upp, kläder som ger olika fördelar och möjlighet att modifiera sin laserpickadoll, speeder bike och rymdskepp.
Spelvärlden är öppen, men det märks mindre inne i städerna som mest består av korridorer och små avkrokar. Bättre blir det ute på savannen tillsammans med sin speeder bike. Att fräsa runt på den går hur bra som helst och min uppmärksamhets dras hela tiden till mystiska frågetecken på radarn eller uppsnappade radiomeddelanden som jag kan agera på. Men helt öppet och fritt är det inte. Bland annat stöter jag på små stenpartier som visar sig vara helt omöjliga att ta sig förbi – även fast det borde vara enkelt rent logiskt.
Men på det stora hela känns världen väldigt fri och levande. Jag kan promenera runt hur jag vill och ta mig an uppdrag i min egen takt. Lite nu och då hojtar folk till mig för att be om hjälp eller komma med tips och jag känner att informationen kan användas på många sätt till min egen fördel. Glädjande nog har de också lagt till möjligheten att spela legendariska kortspelet sabacc och därtill möjligheten att fuska med hjälp av Nix!
Massive ska också ha en eloge för övergången som sker när man väl drar iväg med sin rymdskorv. I praktiken är det mer en interaktiv laddningssekvens, men perspektivet av skeppet i förgrunden behålls sömlöst från att du startar tills rymden tar vid och man bibehåller viss kontroll över rodret. Väl uppe i nollgravitation fungerar kontrollerna ypperligt och det går smidigt att både navigera sig fram och brassa på med laserkanonerna. Det blir inte tal om några långflygningar, när man vill dra vidare knappar man istället in en rutt in i hyper driven och man återfår kontrollen när man närmar sig sin destination. Precis som i filmerna!
Eftersom detta var ett distanstest (jag var uppkopplad mot en Ubisoft-dator någonstans i världen) känns det svårt att göra en 100% rättvis bedömning av det tekniska, men överlag tyckte jag att det såg tjusigt ut. Ibland hostade bilduppdateringen till och läppsynkningen på de mänskliga karaktärerna var kanske inte det bästa. Det som främst drog ner min upplevelse en aning var de lite väl styrda stealth-momenten. Känslan av frihet som annars fanns genomgående krockade med vissa smygaruppdrag som förvandlades till rena “trial and error”-sekvenser då de bara gick att slutföra på ett visst sätt. Men på det stora hela kändes det mesta dynamiskt, filmiskt och levande.
"Dynamiskt, filmiskt och levande"
Förutom Toshara fick vi även spana in den snöiga planeten Kajimi och en av imperiets rymdbaser, så det verkar finnas rätt bra variation på biomer och skådeplatser. Star Wars-känslan finns också närvarande trots att grundpelare som Kraften, Jedis och ljussablar lyser med sin frånvaro. Spelet utspelar sig mellan The Empire Strikes Back och The Return of the Jedi så Imperiet är fortfarande en maktfaktor och fans kommer att känna igen mängder av detaljer. Efter min testsession är jag grymt sugen på att fortsätta mitt äventyr och den 30 augusti kan inte komma snart nog!
Fotnot: Star Wars Outlaws släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 30 augusti.
