Homosexualitet: religion och vetenskap

Fast är det verkligen ett aktivt val du gör, eller råkar du bara gilla den ena mer än den andra?

Som du säger det nu är det snarare så att man får först testa på mjukost och kaviar, sen väljer vissa den ena trots att de gillar den andra bättre.

Med andra ord, det är inte ett val vilken man gillar utan bara vilken man väljer att äta.

Angående detta är det svårt att egentligen säga något. Vi vet inte vad som låg bakom deras "byte".

Jag ser det inte som ett aktivt val att jag numera gillar till exempel whisky trots att jag för några år sen inte gjorde det. Jag har inte gjort något aktivt val att "nu ska jag gilla whisky".

Jag känner några som menar att sexualiteten är som en skala med homo- och heterosexualitet i varsitt hörn. Sedan ligger de flesta någonstans mittemellan, alltså är mer eller mindre homo- och heterosexuella. Om det överensstämmer med verkligheten kan jag inte säga, men det är en intressant tanke.

eller kanske personen, man låser sig inte till läggning utan trivs man med någon och blir kär spelar inte könet så stor roll.

Påminner lite om multiversumteorin. "Jaså, har de bytt läggning? Ja då er de bisexuella". Lite samma resonemang som det om multiversum: "Jaha, kan inte allting bara ha kommit till av en slump? Ja, då finns det ett oändligt antal universum med slumpade konstanter där det någonstans måste ha blivit ett universum där det går att leva".

Fast ja, det är ju så alla människor tänker. Vi utgår från vår förutfattade mening, och tolkar de fakta vi hittar efter det och försöker passa in dessa nya pusselbitar i pusslet så bra som det går.

Och alla människor utgår från att deras uppfattning är den sanna och den ursprungliga. Teisterna utgår från att teismen är den ursprungliga och naturalisterna från att naturalismen är den ursprungliga. Lite farligt, förresten, att blanda ihop begreppen naturalism och vetenskap, för det är inte samma sak.

Den mest logiska förklaringen enligt dig, ja, och din uppfattning. Och nog kan jag tycka att det är lite lustigt att nästan hela den moderna psykologin balanserar på pelaren som kallas Freud. Så vitt jag har förstått (har inte gjort någon eftersforskning om detta) så är det bara på sistone som psykologin har börjat bygga fler pelare och stöd för att hålla sig själv stående.

säger som många andra, håller sig homosexuella till sin flock och inte stör mig så stör jag mig inte på dom. och med det menar jag såklart sexuellt

Så om en bög kom fram till dig på krogen och säger att han tycker du är snygg/söt så skulle du sällat dig till den växande skaran "kränkta"?

ja det lär väl vara en "fördel" men jag skulle känna ett smått obehag ja. men det finns väl ett flertal tjejer man inte vill ha dreglandes efter en heller

Är man lite lätt intolerant och livrädd för "avvikelser" så är det ju lätt hänt...

skulle inte skita på mig men man skulle inte släppa att den personen var lite intresserad av en då en sj inte är intresserad alls. som sagt samma grej gäller de enligt mina mått mindre attraktiva fruntimmer ;P

Nu är jag inte särskilt påläst om detta, men Freud har inte särskilt hög ställning inom psykologin. Vissa inriktningar följer fortfarande vad han gjorde, de andra har släppt honom för längesen.

Att Freuds teorier inte är vetenskapligt byggda visste man i stort sett redan på hans tid.

Står lite om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Sigmund_Freud#Psychotherapy

[Lätt OT] Det där var en, för mig, helt ny tolkning av begreppet "multiversum". Har du lust att utveckla? Tolkar du begreppet i kvantmekanisk, kosmologisk eller religiös mening nu?

Hm, jag verkar visst ha haft fel. Fast att han har haft en väldigt stor inverkan var i alla fall rätt.

Har aldrig hört talas om begreppet ur något annat perspektiv än att det är ett försök till förklaring till varför detta universum är så planerat.

Självklart har han det! Fast det är lite annat än att psykologin bara skulle bygga på vad han sade.

Är det verkligen så planerat då? Eller är det något du, som du själv tidigare nämnt, tycker eftersom du ser det genom din världsbilds filter?

Jag tror faktiskt inte att "någon" har tänkt just den tanken, utan jag skulle säga att det är en ganska grov generalisering.

Min uppfattning (vilken naturligtvis har att göra med min världsbild), som det trots allt rör sig om i det här fallet, är att när man fick för sig att jorden skulle ha kommit till av sig själv och på vilket sätt detta skulle ha gått till (Intressant i det här sammanhanget är att big bang-teorin formulerades av en katolsk präst, Georges Lemaître), och man var säker på att kreaturen hade utvecklat sig av sig själva och livet uppkommit av sig självt, utan intelligens inblandad, och så vidare, så stod man naturligtvis inför problemet exakt hur universum rimligtvis kan vara så perfekt balanserat för att innehålla liv. Det kan helt enkelt inte vara en slump. Då tänkte man: "Ja, men okej, det finns ett oändligt antal universum där åtminstone ett måste vara möjligt att leva i".

Denna beskrivning är naturligtvis grovt generaliserad, och säkert inte heller 100 % korrekt, för den delen. Jag ser det inte som nödvändigt att göra så mycket mer efterforskningar i det här läget, då multiversumteorin ändå inte var huvudpoängen.

Nu är det väl snarare så att multiversum är en hypotes och inget som testats än. Sen kvittar det väl hur de fått idén så länge den överensstämmer med den observerade verkligheten.

Angående "perfekt balanserat för att innehålla liv". Hade det inte varit så hade vi inte haft något liv. Det är inte perfekt för att vi är här, utan vi är här för att förutsättningarna finns.

Precis, den har inte testats för den går inte att testa. Den hypotesen är helt enkelt av en sådan art som helt enkelt inte kan bevisas (med dagens vetenskap, åtminstone). Vi kan helt enkelt inte ta reda på om det finns fler dimensioner/universum än vårt eget.

"Angående "perfekt balanserat för att innehålla liv". Hade det inte varit så hade vi inte haft något liv. Det är inte perfekt för att vi är här, utan vi är här för att förutsättningarna finns."

Ja. Förutsättningarna finns eftersom det är perfekt balanserat för att innehålla liv. Hur kommer det sig?

För det första, måste det finnas en anledning?

För det andra, med tanke på hur stort universum är och vilka tidsrymder vi har att göra med tycker jag inte att det är särskilt konstigt om liv uppstår här (och kanske där).

Det är inte heller perfekt balanserat. Man skulle kunna flytta jorden lite fram och tillbaka etcetera och förutsättningarna skulle fortfarande finnas.

1. Ja, det måste finnas en anledning. Det finns helt enkelt inte en chans att universum ska ha uppstått av en slump perfekt inställt för liv, och liv sedan uppstår av en slump ur det. Det som är intressant med livets uppkomst, är att ingen vet hur det ska ha gått till utan inblandad intelligens. Om Gud har skapat livet, ja, då är det ganska enkelt. Om det har kommit till av sig självt har vi problem. Ingen har funnit ett svar på frågan och jag tror inte någon kommer att göra det heller.

2. Då kan man ju tycka att vi borde ha blivit påhälsade av utomjordingar, redan, eller att vi åtminstone hade funnit några tecken på liv i universum (förutom på jorden, naturligtvis). Så är inte fallet. Så vitt som jag har förstått det, verkar det inte finnas något liv i universum överhuvudtaget (förutom på jorden, naturligtvis).

3. Nu pratade jag inte i första hand om jorden, utan om naturlagarna.