Frizon - del 2
Det här är kopierat från en annan sida - därför står det om "del 3" och "del 4". På den här sidan är det dock del 2.
Det här är då den fjärde delen av min långa blogg om festivalen Frizon. Det var länge sen jag skrev del 3 och ännu längre sen jag var på festivalen. :/ Nu minns jag inte längre detaljer.
Talkshowen är riktigt knäpp. Talkshowsnubben som intervjuar folk har en mycket annorlunda humor. ^^ Nog om det.
Efter bandet (eller var det talkshowledaren?) hade tagit emot rungande applåder gick de ut bakvägen. Min bror och jag gick fram till dom och Jonas presenterade sig.
En tysk tidning och ett annat svenskt intervjuteam skulle även intervjua dom.
Deras manager tyckte att vi kunde gå backstage (ladanscenen - den största) och intervjua.
Mitt första besök i ladan var alltså backstage med Family Force Five.
Oj vad mycket godis, läsk, chips och dylikt det fanns där! Fat stora som... jag vet inte vad, var fulla med en massa godsaker. ^^
Givetvis smakade jag bara för att kunna säga åt folk att jag har ätit ur samma fat som Blindside hehe.
Jonas gjorde en mycket bra intervju (han har ju gjort tiotals och åter tiotals) och den går att lyssna på på crossnet. (Reklam ftw ;P)
Efter intervjun gick vi vidare till... argh... jag har verkligen glömt detaljer. -.-
Typ tältet... eller så förde han över intervjun till datorn? Ja så var det! ;D
Han tankade över intervjun till datorn och så gick vi och åt.
Det fanns en hel del olika maträtter: Bland annat hamburgare, tacos och thai wok. Min bror slog för övrigt rekord med 7 tacos under festivalen. I början för att det var så gott och till slut för att slå sitt rekord. ;P
Efter maten skulle han kolla in intervjun lite närmare och till hans förskräckelse hade programmet slarvat bort filen! Den sparade filen var spårlöst försvunnen. Mystiskt raderad. -.-
Som tur var filmades intervjun av en av kille från crossnet. Men det blev förstås sämre ljudkvalitet då.
Nog med detaljer... jag minns bara de grova dragen från dag 2. Bland annat gick vi på det första kvällsmötet som var otroligt bra! Det var en humoristisk (kvinnlig) predikant som använde hysteriskt roliga liknelser m.m i sin predikan.
Inte nog med det - det var underbar lovsång.
Efter det underbara kvällsmötet strosade vi runt bland olika saker i väntan på den första konserten med Sarah Kelly. Jag kan sätta en femma på att nästan ingen av er har hört talas om henne förut. Det hade inte ens jag som är relativt insatt i den kristna musikvärlden.
Jag glömde nämna att vi träffade den där killen från Jokkmokk igen och att han började umgås med oss istället för med de där övermuntra tjejerna. ;P
Klockan närmade sig 22:00 och Jonas berättade lite om Sarah Kelly för oss. Med betoning på "lite". ^^ Han sa att hon är jäääättebra och har underbar röst. "Äh!", tänkte jag, då skulle hon ju vara känd.
Jag, min bror och killen från Jokkmokk - nä nu ska jag härmed benämna honom som "Simon" vilket är hans namn ;P - ställde oss i kön som ändå gick relativt snabbt med tanke på att det var en bra bit över 3500 pers som ville in. Jag köpte mig ett par öronproppar och satte mig rätt långt bak (sätta sig på en konsert? Wtf! ). Min första konsert någonsin!
Jonas visade hur man satte in öronpropparna (tog ett tag innan jag fick till det! ^^)
Och sedan gick han iväg för att ställa sig framför publikstängslet. Presspass ftw.
(Där tog han en hel del grymt bra bilder som går att beskåda på crossnetFLOW)
När hon ett tag senare kom upp på scen var det som... jag vet inte vad. Något hände. Det blev så grymt bra atmosfär i hela ladan. Hade hon Gud med sig månntro?
Hon började prata och tackade för att hon fick komma istället för det stora bandet som blev inställt. Hon sa även att både hennes mormor och morfar och farmor och farfar var svenska, att hon älskade Sverige och en massa andra roliga grejer. ^^
Vid det här laget satt man inte längre ned. Alla som inte stod längst fram stod upp PÅ bänkarna. ;D
När hon sedan satte igång att sjunga så... ojojoj... vilken atmosfär, vilken människa, vilken Gud! (inte hon alltså ;P)
Utanför att gå in på fler detaljer kan jag säga att konserten blev oförglömlig! Som om inte det räckte sålde hon efter konserten en skiva som hon inte ens hade släppt i hennes hemland USA! Den skulle komma veckan därpå runtom världen.
För att göra en mycket lång historia kort blev köerna så långa att hälften inte fick köpa skivor eftersom kön gick för långsamt. Jag var en av dom som inte fick.
Hur som helst? jag fattar inte varför en sådan röst och personlighet INTE kan vara känd i Sverige. Eller fattar jag det? Mjo... hon är ju kristen.
Det blev en lång och rolig dag och efter 02:00 eller så la vi oss i det fuktiga, kalla tältet (den söderländska luften är äckligt fuktig och kall på sensommaren /en norrlänning). Usch va kallt!
Längre än så här skrev jag inte för ett år sen. Resten får jag komplettera nu så gott det går.
Händelser som jag inte har glömt:
*Det är inte rekommenderat att pumpa en luftmadrass när man är trött! ;P En natt vaknade jag av att jag låg på något hårt - det visade sig vara marken! Luften hade åkt ur madrassen och där jag låg nu trött, kall och småfuktig.
"Toppen!" tänkte jag och pumpade så försiktigt jag kunde för att inte väcka de andra två i tältet. Efter ett tag (som kändes som en evighet) hade jag äntligen pumpat in luften. Så jag la huvudet på min hemmagjorda kudde (kläder men mera) och somnade direkt.
*Blindsides konsert. Det glömmer jag aldrig. Jag gillar en hel del av Blindsides låtar men jag måste påstå att Blindside är ett av de sämsta livebanden! Sångaren förstörde min favoritlåt totalt genom att inte hålla ut tonerna och genom att inte riktigt hålla sig till melodin. Kvaliteten på låten på skivan är mycket, mycket bättre! Jag gick efter halva konserten.
Och så en sista grej:
Festivalen är nu slut. Alla som ville fick en gratis affisch från festivalen och de som stannade och hjälpte till att arbeta fick gratis mat och fika. (Hur mycket som helst... rester ftw! ;D) Vi bestämde oss för att hjälpa till eftersom tåget ändå skulle gå på kvällen.
Vi stod först bara rakt upp och ned och såg ut som tre dumma norrlänningar vilket vi är (norrlänningar alltså, inte dumma ;P). Men så tog Jonas ett iniativ att hjälpa till att vika ihop borden och bänkarna vid matstället. Det gick riktigt snabbt.
Efter det gick Jonas och frågade arbetsledaren vad som fanns att göra. Han svarade att det var några stycken som behövde hjälp med att bära olika grejer nere vid ladan.
Vid ladan var det mycket arbete. Enorma mattor skulle flyttas, en stor "ark" av järn skulle flyttas, bänkar och stolar skulle flyttas och så vidare. När en massa grejer var flyttade kom arbetsledaren ner och pekade på några bänkar som stod travade vid laduväggen.
"De där ska flyttas in i ladan. Ring om det blir för tungt så skickar jag hjälp."
"Visst... inga problem" sa vi.
Bänkarna var bra mycket tyngre än vi någonsin kan ha tänkt oss. Bänkarna bestod av nio gamla stolar som var ihopsatta (limmade och skruvade) med varandra. (Med gamla menar jag stora, klumpiga, tunga och vattensvällda)
Det var så otroligt tungt (som tur är var vi inte ensamma - för det var en kille och en tjej som var där och hjälpte oss också, tyvärr gjorde dock inte tjejen så mycket ) att varenda bänk var en plåga. En plåga för händerna, ryggen, axlarna och andra kroppsdelar som slet när man bar bänken de 20 metrarna in i ladan (med en del hinder på vägen). Det var förstås även en plåga för konditionen.
Efter mycket slit med ca 6 bänkar kunde vi äntligen slappna av.
"Det är över" pustade vi.
Men så fick tjejen ett konstigt ansiktsuttryck, pekade och sa:
"Kolla där..."
FLER BÄNKAR!! En hel lång vägg (bakom en bajamaja, därför hade vi inte sett dom förut) var full med bänkar. Minst 25 stycken!
"Det är väl bara att ta i" tyckte vi och fortsatte arbeta. Och vi var verkligen trötta efter de där första bänkarna.
Tillslut fick vi lov att ringa efter "förstärkning". Arbetsledaren sa "javisst... jag skickar några stycken".
Minuterna gick. Och gick. Ingen kom... Det komiska var att en traktor med ett flak körde förbi. På det flaket satt det ungefär 8 pers som höll i ett par lätta grejer!! Snacka om usel arbetsfördelning. När ingen hade kommit efter en kvart fortsatte vi själva.
Nån smärtsam timme senare var vi äntligen färdiga! (Vi tog självklart en matpaus också) Vi tackade varandra och vandrade upp för att ta en fika. (Oj så mycket fika det fanns! ^^)
Mer detaljer behövs inte förutom att vi steg på bussen och satte oss på tåget. Nu till en grej som jag minns väldigt starkt från festivalen: När vi hade packat in grejerna i tåget upptäckte vi en grej - vi var inte trötta! Vi var inte skadade... vi hade inte ont, inga sår, inget ingenting! ^^ Det var precis som vi aldrig hade burit en enda bänk trots att vi hade burit över 30. Rent vetenskapligt sett måste vi bara ha haft värk och varit totalt skittrötta - men icke sa nicke! Personligen ser jag detta som ett under - för vad kan det annars vara? Jag är en klen kille som får värk för det minsta. Men inte efter att ha burit 30 bänkar för att hjälpa en kristen festival. Märkligt? Ja... Underbart? JA!
Så var då mitt livs första festival över och det som är kvar så här ett år efter är en skön oförklarig känsla. Jag fick mycket av Gud på den festivalen.
Tack Jesus och tack alla sjyssta människor på Frizon för en underbar festival!
God bless you all... (Gud välsigne dig som läste den här bloggen också!)