På flykt undan lagen - del 2
Här följer en fortsättning på den berättelse jag påbörjade igår.
Fånga mig om ni kan
Knappt hade jag hunnit notera att det var en lagens väktare jag kolliderat med förrän vederbörande grep tag i mig. Jag reagerade reflexmässigt med en kvick högerkrok som fick honom ur balans. Han stapplade några steg bakåt och jag såg min chans. Som ett vilt djur i trångmål flög jag över honom och levererade en explosiv serie slag och sparkar tills han slutligen föll till marken. Snabbt plockade jag upp hans tjänstevapen samtidigt som en provisorisk flyktplan började ta form i mitt huvud. Steg ett av denna plan bestod i att ta sig från platsen snabbare än ögat. Mitt eget fordon var inte att tänka på så istället slängde jag mig in i polisbilen i hopp om att denna skulle kunna få mig därifrån. Jag ställde mig på gasen och till min stora glädje rörde jag mig genast framåt.
Jag skulle just till att lämna brottsplatsen bakom mig när jag hörde det omisstagliga ljudet av polissirener närma sig. Det dröjde inte länge innan en bil kom farande som en projektil från en sidogata, gjorde en bredsladd på tjutande däck och satte efter mig. Nu var goda råd dyra och jag var urfattig. Ett svårlöst dilemma om något. Jag fick helt enkelt förlita mig på min skicklighet vid ratten men med tanke på dagens händelse var det allt annat än upplyftande.
Jakten fortsatte i en rasande fart. Trots upprepade försök lyckades jag inte skaka av min efterhängsne vän. Nu dök dessutom ett nytt hinder upp på horisonten i form av en väggspärr. Först tänkte jag forcera den men så i ett desperat försök att undvika en frontattack girade jag in i en närliggande gränd som tog mig ut på en väg som gick parallellt med den jag nyss färdats på. Tyvärr missbedömde jag hastigheten och när jag skulle räta upp bilen lyfte den istället från backen och började slå runt. Det var som att befinna sig inne i en tombola. Varv efter varv avverkades och när denna ofrivilliga åktur till slut var över snurrade det värre i skallen än efter en blöt kväll på Lucky Winkles. När jag så småningom återfått fattningen upptäckte jag att bilen låg på taket. Otroligt nog hade jag undkommit även denna fadäs oskadd. Ingen tid gavs dock att reflektera över detta då polisbilen som jagat mig ändå hit rullade ut från gränden. Jag greppade tag i hagelbössan som satt monterad vid framsätet och kravlade ut ur vraket.
Att springa var lönlöst. Istället avlossade jag en salva i riktning mot den envise förföljare. Bilen stannade mitt på vägen och dess förare klev ur med vapnet draget. Under tiden detta skedde hade ytterligare några konstaplar anlänt till fots och en eldstrid verkade oundviklig. Jag tog skydd bakom en parkerad bil och gjorde mig redo att försvara mig mot lagens långa arm. För ett kort ögonblick var allt tyst som i graven. Det var som om hela staden stannade upp och höll andan. Så plötsligt bröt helvetet ut. På nolltid förvandlades det annars så fridfulla området till en krigszon. Kulor och hagel ven fram och tillbaka. Jag fällde några av mina skjutglada motståndare men fler strömmade till. Ammunitionen i geväret tog snart slut och av bilen jag sökt skydd bakom återstod bara en hög med skrot. Situationen kändes hopplös. Till råga på allt kunde en helikopter höras över ljudet av handeldvapen som avfyrades. Fanns det någon utväg?
To be continued...