Motivera dina konsolköp

SNES: Det var min första konsol och en present på femårsdagen. Mario kände jag redan till eftersom alla på dagis pratade om Mario och jag tror till och med att vi lekte Super Mario dag ut och dag in.

Nintendo 64: En naturlig uppdatering helt enkelt och visst var det fortfarande Super Mario och Zelda som lockade allra mest.

Gamecube: Konsolen blev något av en återkomst till spelvärlden eftersom jag inte spelat på några år. Vill minnas att det var en julklapp från föräldrarna som kom över en bundle med Mario Kart till ett bra pris.

Nintendo Wii: Den var ju nästan omöjlig att få tag i på release-dagen men den dök nog upp lagom till jul. De rörelsekänsliga kontrollerna lockade något enormt eftersom det kändes nytt och fräscht.

PS3: Min första konsol från Sony och första gången jag köpte något annat än en Nintendo-konsol. Jag tror att jag hade tröttnat på Nintendos barnvänlighet och ville uppleva något annat. Det var trailern från Resident Evil 5 som fick mig att slå till.

PS4: Efter PS3 var jag helt fast och det var naturligt att köpa uppföljaren. Sony hade de exklusiva titlarna som jag ville åt och jag har varit väldigt nöjd med konsolen. Naughty Dog har levererat även till den här konsolen.

• Commodore 64: Mina två äldsta bröder fick den i gemensam julklapp innan jag föddes, men den snurrade väldigt många år. Har kvar den än idag.

• NES: Fick i gemensam julklapp 1989, delat på 4 bröder.

• MegaDrive: Fick i gemensam julklapp 1993, delat på 2 bröder

• Playstation: Köptes 1996 tillsammans med min storebror. Vi klippte gräs hos mor- och farföräldrar i något år och fick detta istället för pengar. Wipeout och demot med dinosaurien som sprang var mest fascinerande. Vilken kontrast mot 8- och 16-bits.

• Dreamcast: Jag och min storebror sparade slantar från barnbidraget och köpte en på releasedagen. Fortfarande min absoluta favoritkonsol. Dynamite Cop och Virtua Athlete var de som spelades mest

• Playstation 2: Sålde mopeden när Zone of the Enders kom ut och köpte en PS2 endast för att spela Metal Gear Solid 2-demot

• Gamecube: Bytte PS2an mot en Gamecube för att kunna spela Resident Evil Remake och Star Wars Rogue Squadron.

• N64: Fick ett N64 av en granne för att han skulle slänga det

• Xbox: Bytte Gamecube + en dvdspelare mot en Xbox som sen chippades av en polares farbror

• Xbox 360: Köptes när jag flyttade in till stan och började plugga på högskola.

• Edit: PS3: Glömde min helsvarta japanska PS3 som köpte på import. Hela kartongen var täckt i stora ark med frimärken, även på undersidan. Tror en bild av den blev featured på någon stor spelsite som den mest udda leveransmetoden någonsin Köptes för att spela Motorstorm.

• Nintendo Wii: Väldigt sen in i matchen. Köpte en 2009, användes några gånger men har sedan dess legat i en låda i förrådet.

• PS4: Köptes ett tag efter release för att spela Metal Gear Solid V: Ground Zeroes. Har sen dess uppgraderats till en Pro.

• Xbox One X: Köptes för Red Dead Redemption 2, såldes 1 månad senare. Inte mitt bästa köp.

• Nintendo Switch: Releasedag, mest för att jag kunde. Var relativt ointressant i typ 1 år innan de bra spelen började droppa.

• PS5: Releasedag

Har även massa handhelds och retromaskiner idag, men de räknas inte riktigt heller då de mest köps in av samlaren i mig. Ovan spelades/spelas på.

Snes/ps1/ps2 fick jag i present/julklapp.

PS3: Mitt ex körde cod på ps3, jag på dator. Så aa, ni fattar...

PS4: Speltorka på dator, fanns massa exklusiva spel som jag inte testat, fick ett nytt för 2,500kr

PS5: Jobbar på att bygga med anledningar, får se om det blir av

Kul tråd! Ska se om jag kan komma ihåg vart alla konsoler kommer från

NES: Mina föräldrar köpte det till mina bröder i julklapp tillsammans med Zelda, jag var blott nåt enstaka år och upptäckte det några år senare. Har dock fått höra historier om hur mina föräldrar packade upp det varje kväll efter att vi somnat och satt och spelade Zelda, för att sedan packa ner det igen.

Game Boy: Fick en när jag fyllde år. Minns inte om det var före eller efter Mega Driven.

Mega Drive: Tror vi fick konsolen i julklapp på början av 90-talet som en present till alla tre bröder. Hade en hel drös med spel till den när det begav sig, och konsolen ”uttökades” även med en adapter för att spela Master System-spel samt en Mega CD som min ena bror köpte.

Nintendo 64: Mina bröder sparade ihop till ett och köpte det kort efter release.

Playstation: Tidigt 2000-tal och jag hade egentligen helt gått över till pc-gaming, men kom över ett Playstation av min bror. Minns inte om det var i samband med att han tillfälligt flyttade hem i samband med att han gick igenom en skilsmässa, eller om det var tidigare.

Gmae Boy Advance: Hängde med brorsans Playstation och jag la beslag på det. Det var hans ex-frus så han brydde sig inte, haha.

Playstation 2: Farsan fick ett när han förlängde sitt abonnemang, och kom in på mitt rum och väckte mig genom att släppa ner kartongen i min säng.

Xbox: Brorsan köpte ett under sin tillfälliga mellanlandning hemma efter skilsmässan och vi lirade igenom Halo i co-op tillsammans. Good memories! Köpte sedan ett eget några år senare när jag börjat jobba.

Gamecube: Köpte ett mellan xboxarna nämnda ovan, mest för att kunna spela Metroid Prime och senare även Zelda-spelen.

Xbox 360: Inköpt vintern 06. Xbox, projektor med 79”-duk, 5.1-ljud och Oblivion. Magi. Fick sedan RROD i april 2009, och några år senare bytte jag ut konsolen mot den nyare slimmade modellen.

PS3: införskaffad vid release. Fick en fransk utgåva från Webhallen för den härliga summan av 6500kr.

PSP och DS Lite: inköpta men sparsamt använda.

Wii: Metroid Prime 3, enda anledningen.

3DS: köpte vid release men kom aldrig överens med 3D-skärmen.

Wii U: Älskade konceptet så införskaffade en i samband med release. Blev mycket Mario, Zelda och ZombiU på den.

PS4: Även om jag vid det här laget gått över mer till Xbox så har ju PS4 sina exklusiviteter man inte vill missa!

3DS XL: mycket trevligare skärm och hade extremt kul med denna.

PS Vita: köpt på release, och gick väldigt varm under tiden jag hade den!

Xbox One: köpte innan svensk release, versionen utan Kinect.

Switch: införskaffad kort efter release, går extra varm nu när min äldsta som börjat upptäcka Super Mario, vilket är väldigt kul!

Xbox One X och PS4 Pro: Obligatoriska uppgraderingar i samband med att vi skaffade 4K-tv

Tror det var alla konsoler, hade visst blivit en del genom åren. Listan är nog inte 100% kronologisk heller, minns inte riktigt när alla konsoler köptes/släpptes.

Trots jag började spela tidigt 80-tal så höll jag mig till C64, Amiga och PC hemma och spelade NES, SNES, SMS, SMD osv hos kompisar så det tog nästan 20 år av spelade tills jag köpte min första konsol. Jag har aldrig köpt en konsol tidigt, utan det har först varit när det har funnits spel jag verkligen vill spela.

PS1 - PS1 hade löjligt många JRPGs som jag ville spela och när jag såg en japansk reklamsnutt för PSOne på nätet så blev jag helt såld, en sådan söt liten sak skulle jag ha. Köpte den i slutet av 2000.

PS2 - December 2003 så köpte jag en PS2 för att jag ville spela mer JRPGs, främst Suikoden III.

GameCube - Köptes i början av 2006, mest helt enkelt för att den var så billig (700kr om jag minns rätt) och så ville jag spela Zelda och Metroid-spelen. Och så Skies of Arcadia Legends och Tales of Symphonia.

PS3 - En bekant på nätet som jag aldrig träffat överraskade mig genom att skicka sin nästan oanvända PS3 till mig som en gåva 2011. Bara så där. Jag hade planer på att köpa en PS3, hade redan köpt några spel som Valkyria Chronicles, NieR, Yakuza 3 och Yakuza 4, så det var lägligt.

Wii - Början av 2012 så köpte jag en Wii, främst för att jag så väldigt gärna ville spela Xenoblade Chronicles.

360 - I slutet av 2012 så köpte jag en 360 Slim 4GB för en tusenlapp för att jag så väldigt gärna ville spela Lost Odyssey.

Wii U - I början av 2016 så köpte jag en Wii U för att jag så väldigt gärna ville spela Xenoblade Chronicles X, som tyvärr var 2010-talets största spelbesvikelse så det var bortkastade pengar.

PS4 - Köpte en PS4 Slim när den släpptes i september 2016. Min PS3 lät som en dammsugare och då bestämde jag mig för att vänta på PS4 Slim för jag ska aldrig skaffa en högljudd energihungrig konsol igen. Känns som ett bra val, då min PS4 Slim är fortfarande helt knäpptyst, hör den inte alls när jag sitter vid soffan. Det första som spelades var Batman: Arkham Knight och så släpptes Yakuza 0 lite senare som jag såg fram emot väldigt mycket.

Switch - Köpte en Switch i december 2019, den nyare 2019 modellen med bättre batteritider, trots den är dockad i princip hela tiden. Har sedan dess använt den i stort sett dagligen till att spela några omgångar av Tetris 99.

När det gäller bärbara grejer så har jag några Game & Watch, Game Boy, DS, 3DS och PS Vita (enbart för P4 Golden som nu finns till PC).

Under åren NES till SNES var det jag och syskonen som gemensamt tjatade till oss konsolerna, så där hade jag inget specifikt argument. N64 fick jag däremot som födelsedagspresent/julklapp, och då var Mario 64 och Zelda: Ocarina of Time så klart de huvudsakliga dragarna.

Gamecube: den köpte jag under mitt första år som student på universitetet. 2 500 kronor plus Mario Sunshine. Kunde jag motivera utgiften som student? Icke, men det hindrade inte mig. Hade oförskämt kul med den konsolen, den förtjänade inte att gå så dåligt som den gjorde. Många fantastiskt bra spel där.

Playstation 2: Jag hade spelat FFVII och FFVIII på PC och var fortfarande en Nintendo-trogen när jag började läsa om FFX, och det började bli allt svårare att inte sätta ned en fot i Sonys läger också. När jag började läsa om ett uppskattat spel vid namn God of War, och en kompis tjötade om Devil May Cry, kunde jag inte stå emot längre. När jag till slut bestämde mig för att ta skuttet över hade dock PS2 Slim släppts, och konsolen var inte så blodigt dyr som den var när den släpptes.

Playstation 3: vid det här laget var jag så marinerad i japanska härligheter på Playstation att jag inte för en sekund tvekade över att pynta 6 500 kronor plus ytterligare 1 000 kr+ för spel och en extra handkontroll. Rimligt? Icke, men jag gjorde det ändå. Final Fantasy XIII (jag veeeet, vad jag inte visste då...) och Resident Evil 5 lockade, och trots att den största lockelsen var en monumental besvikelse hade jag massvis med fantastiska spelupplevelser på PS3. Ägde PS3 Fat-modellen i sex år innan den brakade ihop, köpte då en PS3 Slim Slim, a.k.a. George Foremans grillmodell, och hade ytterligare år av spelglädje med den innan den åkte i lådan igen.

Xbox 360: Köpte den primärt för att kunna recensera på den som frilansare, men det slutade med att jag spelade flera väldigt bra titlar på den. Jag blev aldrig Xbox-frälst, men den gjorde att jag lärde mig uppskatta flera serier i Microsofts läger.

PS4 & PS4 Pro: Köpte PS4 så fort den släpptes och detsamma för Pro-varianten. Vid det här laget var jag yrkesverksam och hade spelrum för att investera i både hårdvara och spel, vilket min ekonomi inte varit allt för nöjd över. PS4 är den konsol jag ägt flest spel till, någonsin, där lejonparten är gamla hederliga fysiska utgåvor (och en ansenlig mängd samlarutgåvor). Här fick jag inte bara nya delar i mina favoritserier utan även nya IP:s jag lärt mig älska, så jag tror nog att PS4 i slutändan kommer ranka högt på min favoritlista någonsin.

Xbox One S: då One-familjen varit väldigt tunnsådd på intressanta titlar höll jag mig undan ända fram till dess att Sony gjorde det obegripliga och lanserade PS4 Pro utan 4K UHD-spelare. Jag köpte One S för detta ändamål och spelade några spel på konsolen (Halo 5, Sunset Overdrive, Rare Collection), men den agerade huvudsakligen 4K Blu-Ray-spelare, en uppgift den inte utförde särskilt imponerande (en frustrerande upplevelse mina kollegor kunnat följa över Slack).

Wii U: jag väntade faktiskt ganska länge med att köpa Wii U, eftersom det verkade som att Nintendo lite skitit i det blå spelskåpet med den här konsolen. Men efter att HD-uppdateringen av Zelda Wind Waker och Twilight Princess blev tillgängliga kunde jag inte hålla mig längre, och det skulle visa sig att jag fick flera mycket härliga spelupplevelser här (Xenoblade Chronicles X bl.a.). Wii U är fortfarande ett misslyckade för Nintendo och den rankar inte högt bland mina favoritkonsoler, men det innebär inte att den inte bjudit på härliga spelminnen.

Switch: som livslång Nintendo-trogen kunde jag så klart inte hoppa över deras unika stationära/bärbara-hybrid. Och nej, att köpa två modeller var inte medvetet den här gången, snarare resultatet av beställar-senilitet. På blott tre år har jag kunnat spela unika Nintendo-spel, fantastiska JRPG:s och snart ska jag få återuppleva Mario Sunshine och Galaxy i bärbar form. Det är all motivation jag behöver! I framtiden hägrar dessutom Metroid Prime 4, hur långt bort det än må vara. Och ja, det blir ett köp av en 4K-modell så fort den dyker upp i någon butik. Förhoppningsvis minns jag var jag beställt den här vändan.

PS Vita: har köpt totalt tre PS Vitas (tror jag) och det är ännu ett exempel på en konsol som inte gått i närheten så bra som den förtjänar. Visst, när den lanserades var den relativt dyr och Sonys fuckup med de dyra proprietära minneskorten har avhandlats i mången artiklar och Youtube-videos, men hårdvaran och spelen är ruskigt bra. Det är också en av de läckraste hårdvarudesigner någonsin, särskilt den lavaröda jag köpte under min resa i Japan. Med tanke på hur många bra spelupplevelser jag haft där, och fortfarande har tack vare indie-scenen, kunde jag utan problem motivera köper av alla tre enheter (don't judge me!).

Nintendo 3DS: Ok, jag kan inte med någon form av rimlighet motivera varför jag köpt fyra (fem?) modeller här, men så blir det när Nintendo envisas med att släppa massa fina specialutgåvor. Och tredjepartsutvecklare envisas med att släppa fantastiskt bra exklusiva spel! 3DS XL-enheterna, både i OG- och New-utförande, var inte billiga när jag köpte dem men sett till hur mycket spelglädje jag visste att jag skulle få hade jag inga problem med att motivera köpen. En standardvariant med rymdblå färg? Check! Zelda-utgåvan av 3DS XL? Check! Metroid: Return of Samus-modellen? Check! Den finfina orange-vita utgåvan av New 2DS XL? Check!

Köpte även PSP, GBA och DS Lite och var nöjd med dessa även om jag inte köpte särskilt många spel till dem. Game Boy Color är nog det enda konsolköp jag inte kan motivera dock. Den kostade 800 kronor, vilket back in the day var dyrt, och den fick inte särskilt många bra spel. Tror jag ägde totalt tre spel till GBC, så den får jag skriva av som ett misslyckande.

PS3 - För jag är vuxen och bestämmer över min egna ekonomi.

PS4 - För jag är vuxen och bestämmer över min egna ekonomi.

PS5 - För jag är vuxen och bestämmer över min egna ekonomi.

Samma här, har varit så sedan Gamecube för min del, övriga Nes, Snes och PS1 var ingen motivation, det var att önska sig och hoppas föräldrarna ville köpa. Min motivation är i princip, jag vill ha, jag har råd, jag köper.

Den enda konsolen jag ägt senaste 15 åren, en PS4, och den köpte jag endast för RDR2, har knappt rört det sen jag spelade ut RDR2 under första två veckorna från release :D! Worth!

C64, NES och Sega Megadrive fick jag som liten efter mycket tjat (gissar jag)
Xbox 360 köpte jag mest pga Gear of War (coop i soffan), nog den konsol jag har haft roligast med (Guitar hero, Army of Two, Mass effect etc etc)
Xbox One: Gears of War/Halo coop, fast numera så startas xboxen varannan månad ungefär
Switch: Tänkte ungarna skulle få börja lätt med Mario cart/Just Dance

Gameboy (flertal modeller) - Åhhh sån nostalgi!

PS3 - Har fler fantastiska split-screen spel än nuvarande generationen.

PS4 - Inköpt i tid av depression. Så ingen ursäkt behövs.

Switch Lite - Inköpt i början av 2020... så depression alltså.

Konsollerna köper jag aldrig när de är nya, jag köper nästan enbart äldre generationer då jag älskar retro.
Jag överväger dock att köpa en ps5 eller XbX...men jag vet inte hur jag ska motivera det då jag nästan uteslutande sitter framför min dator.

PS3:
Vi hade PS1 och PS2 under min uppväxt. Jag hade fått mitt första jobb och kände jag behövde en konsol i lägenheten!

Xbox 360:
Jag hade fått mitt första jobb och kände jag behövde en (till) konsol i lägenheten!

PS4:
Bloodborne

Switch:
Behövde tidsfördriv under en lång bussresa.

PS5:
Demon's souls remake

NES: Inget inköp direkt, fick av föräldrarna när jag var en liten knatte.

N64: Jag och syskonen fick välja N64 eller Playstation. Vem kunde tacka nej till Mario och Zelda i 3D?

Efter den här eran blev det PC för mig ett tag, det tävlandes bland annat i UT99 och sen kom WoW och tog över ens liv.

Xbox 360: Fable 2, rätt och slätt. Min bror hade originalboxen och jag spelade Fable på den vid ett par tillfällen. Jag blev djupt förälskad tämligen omgående; allt från den ljusa, hoppingivande världen, den i mitt tycke mörka berättelsen och framförallt valfriheten samt den underbara humorn gjorde det spelet till något jag minns än i dag. När Fable 2 skulle släppas hade jag dessutom börjat jobba extra samtidigt som jag bodde kvar hemma hos föräldrarna så att köpa en konsol för bara det här spelet var självklart! Strax därefter hade jag kompletterat med Assassin’s Creed, Condemned: Criminal Origins, Dead Space, Halo 3, Gears of War samt Mass Effect. Ganska snart härefter blev jag primärt en konsolspelare.

PS4: Microsoft ville inte att jag skulle köpa en Xbox One vid release här i Sverige så jag lät bli. Visst hade jag kul med Killzone och ett par andra spel den första tiden men PS4an är nog ändå den minst använda konsol som befunnit sig i mitt hem. För mig personifierar(??!) den mest besvikelser på överhypade spel som jag inte tagit mig igenom, t.ex. Horizon, GoW, Spider-Man och Persona 5. Uncharted 4 spelade jag klart men är inte alls lika betuttad i som de flesta andra verkar vara.

Xbox One: Bättre UI, skönare kontroll och spel som Halo och Gears! Hade kanske trott på något från Fable under generationen men på det stora hela är jag väldigt nöjd med min Xbox One och senare även min Xbox One X.

Xbox Series X: I mitt tycke gör Microsoft precis allt rätt nu, med Game Pass, EA Play, xCloud o.s.v. De ser verkligen till att alla kan följa med på next-gen-tåget, även de som inte kan lägga ut 5-6k på en konsol. Den enda nackdelen för mig personligen är att jag är en person som har många spel igång parallellt och inte alltid avslutar dem, något som inte underlättats av Game Pass och dylika tjänster men det är knappast Microsofts fel.

Till detta kommer Game Boy, Game Boy Color, Game Boy Advanced och Nintendo 3DS XL men de är svårare att motivera. Framförallt 3DSen var mest ett impulsivt inköp på fyllan på vilket jag endast avslutade ett enda spel

Sega Master System: min första konsol. Fick i födelsedagspresent när fyllde 7 år.

Mega Drive: Jag och brorsan fick ett något år efter releasen. Den gick varm hemma under många år. Spelar fortfarande många av spelen då och då men då via PC.

Xbox: jag och brorsan köpte en och sen följde den med till uppsala när jag studerade där. Funderade på en PS2 men kunde köpa Xbox billigt via en tidigare arbetsgivare. Halo 1 och 2 var det som spelades mest men även Outrun 2 körde jag mycket.

Xbox One: köpte för något år sen i en bundle med Shadow of War som jag ändå ville spela, behövde dessutom en extra kontroll till PC samt något att kolla på netflix med i sovrummet. Crossplay var också en faktor då jag vill kunna fortsätta spela när flickvännen vill använda dator som tv:n i vardagsrummet är kopplad till. Finns ändå rätt många titlar som stöder crossplay.

"behöver paus från den komplicerade datorn, går till den simpla konsollen"
lite så och "ifall datorn brinner upp behöver jag en konsoll så jag inte börjar grina"

Jag har bäst minne inför varför jag valde att köpa Xbox 360 runt 2006/2007.

Hade spelat på PlayStation 2 sedan 2002 och fick se den mörka trailern för Gears of War till låten Mad World samt sedan trailern till Halo 3. De 2 då kommande spelen kändes som en helt ny typ av spelupplevelse och jag var bara tvungen att skaffa en Xbox 360. Och håller därefter Gears of War som en av de häftigaste spelupplevelserna jag haft, mycket kan också bero på att jag då var 16 år gammal. En gyllene tid som spelentusiast

Jag vill att det ska vara 2-3 riktigt starka titlar om jag ska köpa en konsol(RDR2, Horizon, God of War, Ghost of Tsushima, Last of Us etc för PS4).

Det är det enda som avgör för min del.

Konsoler

Bara ägt Nintendo och älskar zelda lite för mycket. Spelat alla spelen, även om jag inte köpt alla konsoler. Så Zelda är en anledning till allt plus nedan.

NES: Föräldrarna köpte när jag var väldigt liten

SNES: Jag och mina två bröder köpte tillsammans. Initialt mest pga Zelda och Metroid.

Gamecube: Mario Kart med polarna

Wii: Mario Kart med polarna

Switch: Mario Kart med polarna. Men även som komplement till min PC

PC: Byggt egna datorer sedan början av 2000-talet. Alltid legat i hyfsad framkant prestandamässigt sedan dess. Blir att slå till på ett 3080 nu i veckan.

Fastnar för att så många fick ett NES av sina föräldrar när de var små. Det gäller även mig. Det finns något lite rörande i vilket livslångt intresse många föräldrar satte igång med det inte särskilt billiga inköpet till sina barn.

Bra investering, det får man ge dom.

PlayStation köpte föräldrarna och något Colin mcre spel

PlayStation 2 köpte föräldrarna och en box med gta spel

Xbox 360 köpte föräldrarna när jag fyllde år test drive unlimited var första spelet jag spelade på maskinen

Xbox one köptes för jag trodde ett gta 6 skulle komma och följde forza horizon serien och far cry

PlayStation 4 köptes väl spontant men blev mycket the crew 1 och drive club på maskinen

Xbox one s köptes för när man flyttade kunde ha en konsol i sovrummet och glo youtube på och dylikt

Blir båda dem nya maskinerna i höst

Jag började med en handhållen variant av Pac-man, formad som en gul cirkel innan jag fick Atari 2600

Sen har det blivit i stort sett alla system, utom de senaste Xboxarna, slutade efter 360 gick sönder och har efter det hållt mig till playstation som jag haft sen PS1, vid release, varje gång. Skippade även Wii och Nintendos grejer efter det, då jag var mera åt Segas håll på tiden innan.

Är dock nyfiken på vad Nintendo kommer hitta på denna gång och kanske hoppar på tåget igen. Men Sony är de som förvaltat mitt förtroende bäst och där jag fått mina bästa minnen, så PS5 blir min huvudsakliga spelmaskin inför next gen.

Köpte dator för alla mina sparade pengar när jag var 13, 1986. Mamma var kurator, påläst om videovåld och allt annat underhållsvåld....så de där "speldatorerna" kunde jag ju glömma.

Men förutom att jag och lillebror lade pengarna på SNES när vi skulle hyra videobox isället ( två filmer var ju max fyra timmar men om man hyrde SNES direkt när de öppnade hade man ju 30 aktiva timmar spel om man struntade i sömn.

Hoppa fram rätt många år. Första sambon och jag hade jobb, båda två och råd att göra lite vad vi ville. Jag tog ledigt dagen då PS2 släpptes. Jag tror den kostade 4500:- Spelade SSX och något japansk spel där man skulle fotografera spöken(?)

Chippad xbox, första modellen.

Långlånade en 360 av annan kollega när GTAIV släpptes men det var med den lilla disken så köpte en egen strax därefter.

Hustruns kusiner kom till Sverige över julen och fick ett Wii. Vi köpte det av dem när de skulle åka hem igen så de slapp packa med det hem.

360 RRDade. Köpte en ny.

Köpte Xbox One till oss på Black Friday. Ställde den i vanlig kartong i tvspelshörnet. Tonårige sonen flyttade den lite så han kunde ha fötterna på den. Hade det så från Black Friday fram tills vi kom hem i efter julfirandet. Frågade honom om lådan inte var i vägen.

"va, den har stått där skitlänge."
"du ska inte kolla i den?"
"va?"
"...."
"....."
så han öppnade. Hade AC: Black Flag och någon Halo bundle i paketet med.
En av mina bästa pappa-skämt. Blicken när han insåg att han hade haft fötterna på den i sex veckor eller vad det är.

Har tre söner nu. Mellansonen är inte intresserad men femåringen letar på lekplatserna efter radioaktiva spindlar som kan bita honom. Tränar på volter och att landar som Spiderman så när jag fick syn på ett begagnat ps4 så slog jag till. Det här var för en månad sen. Jag spelar och låser upp dräkter och han free roamar i NYC.

Playstation är en fantastisk maskin.

Trots detta, jag kommer att köpa nästa Xbox när den släpps på grund av bakåtkompatibiliteten. Men det smärtar, vill ju spela nya Spiderman och då kommer det ät krävas en PS5.

Jag sparar en hundring på ett konsolkonto varje månad så när det väl släpps en konsol jag vill ha så har jag en bra grundplåt men just PS5 kommer det att ta ett tag att få ihop till efter nästa Xboxköp.

Nes: spelade hos en kusin och så var saken klar.
Playstation: Nes:en började bli gammal och jag hade en känsla att denna konsol var något extra. Fick den på releasedagen.
Ps2: ingen annan orsak än att få fortsätta spela. Sony hade övertygat. FF10 bidrog nog också.
Nintendo DS: ville ha en bärbar konsol på utlandsresor. Blev en av mina favoritkonsoler.
Ps3: samma orsak som med PS2. Tvingades också köpa en ny super slim några år senare pga ylod.

Efter ps3 har jag inte spelat så aktivt men har skaffat följande begagnat:
PSP: köpte för littlebigplanet
Wii: köpte för att spela Super Mario 64 och andra äldre Nintendo klassiker på virtual console (som blivit ospelade men som jag ville testa för att de fått så mycket beröm).
Xbox360: fick den gratis för att den var sönder
N64: ville bara ha den eftersom jag diggade dess design (med kassetter och speciella kontroll)
Xbox360 nr2: hade börjat spela forza horizon 2 när den gamla Xboxen fick rrod

I år köpte jag en ny konsol
Switch: Mario maker 2

Det har bara blivit så.
Första konsolen va ett pong spel som farsan hade köpt, kommer bara ihåg vridpottarna och att själva konsolen hade Träfaner al'a 70-tals bilhandlarvägg. ping-pong, tennis, tennisdubbel och hockey har jag för mig att det fanns (skulle ge ett finger för att ha det kvar)

Sen utökades samlingen när jag träffade frugan som var en nintendomupp, så nu har vi (alla inte inkopplade, men har varit)
NES, SNES, N64, Wii, Nintendo 3DS, Sony one?, Playstation 1, Playstation 2, Playstation 4, Xbox, xbox 360, Xbox One X, mini NES, Mini SNES, Bandainamco Joystick med x-antal inbyggda, Steam link, PSVR, Oculus Quest. (Tar inte med VIC-20, Commodore C-64, 128D och Amiga)

Och en rätt stor hög med Spel till dessa.

Snart: Xbox Series X och senare PS5 när nya PSVR släpps.

-Atari 2600. Jag och lillebrorsan spelade mycket på den. Inget inköp att motivera då farsan köpte den åt oss, begagnad om jag inte minns fel.

Ett Amiga 500 kom där emellan och sedan pc så det blev ett litet hopp till nästa konsol.

-Nintendo 64. Köptes tillsammans med lillebror, pga Zelda om jag inte minns fel.

-Playstation 1. Köptes begagnad tillsammans med ett tiotal spel. Hade riktigt kul med Tekken och Gran Turismo. Tyvärr så har Ps1 åldrats väldigt dåligt jämfört med äldre konsoler, så dom flesta spelen passar bäst i minnet med några undantag. Motivationen var att jag fick den billigt helt enkelt.

-Xbox Köptes begagnad av mig med ett antal spel till, eftersom jag spenderade mycket tid hos tjejen då, och uppenbarligen inte tid med mig stationära datorn, så hade jag nåt att göra helt enkelt.

Nintendo 8bit. Blev lite nostalgisk av mig trots att jag aldrig hade en själv.

Nintendo Wii. Motivationen var att det var en nytänkande konsol, köpte balance board, gitarrer, trummor m.m. Sålde typ 3 mån senare då det inte var så kul som jag tänkt mig.

-Xbox 360 Elite. Köptes när jag och samma tjej flyttade ihop i första lägenheten. Köpte även ratt och pedalställ ifrån polen om jag inte minns fel. Köptes enbart för Forza som motivation.

-Xbox One 1tb Tomb raider bundle. Köptes när vi flyttade in i nästa lägenhet. Har för mig att det var black friday, så bra pris och nästa Forza-spel var motivationen då.

-Xbox One x. Första One gick sönder, pengarna tillbara, plus ett par hundra emellan så fick jag ett X istället. Inte svårt att motivera.

Xbox One Digital. 990kr förra julen. Sonen ville ha en egen konsol helt enkelt.

Nästa konsol blir en Series x. Vet inte varför jag fastnat för Xbox egentligen förutom just Forza. Är väl mer att det är bekvämt att vara i samma system, jag har säkert köpt ett 50tal spel till One och 360 och spelen följer med till nästa konsol i och med bakåtkompatibiliteten.

Har också kört mycket pc periodvis.

Edit: Glömde Ping pong (som nämnt med vridrattarna), Game boy, Nintendo 8 mini, Super nintendo mini, Playstation 1 mini samt Sega (någonting) mini. Har blivit en del konsoler genom åren går ju att konstatera...