Nominera generationens spel på Xbox och Playstation!
Bloodborne är så sjukt bra. Har nästan förstört andra spel för mig, tyngden i striderna är oslagbar.
Är fast på sista bossen i Old Hunters. Ångest varje dag då jag inte orkar spöa honom.
Men vilket jäkla spel. Bäst design, atmosfär och strider någonsin.
Håller med helt, blev frälst av Bloodborne, efter det körde jag igenom samtliga souls spel från From Software, som jag tidigare avfärdat som skräp
Lyckades även ta min första platinum trophy i Bloodborne.
| i9 10900K AllCore @5GHz | Gigabyte 3080 Vision OC @1845MHz (0.9v) | HyperX 32GB DDR4 @3600 MHz | LG 32'' @165Hz G-Sync | Samsung 970 Evo Plus M2 1TB | Asus ROG Strix Z490-F | Corsair RM750x | Noctua NH-D15 Cromax | FrDesign R7 | Soundblaster AE-5 | LG CX 65" | Nintendo Switch | PS5 Disc Ed. | Xbox SX | RetroPie| One+ CE | Amiga 500 |
Vågar inte spela Last of Part 2. Är rädd för the feels.
Väldigt imponerande att ett spel kan ha den effekten vilket gör mig sugen på att spela det.
Men vågar inte.
Förstår precis vad du menar. Jag kan inte säga att jag hade "roligt" när jag spelade det, Super Mario Galaxy är roligt! Det är ju att man blir så emotionellt investerad så man fortsätter hur dåligt karaktärerna, världen och spelet överlag än får en att må. Man måste ju verkligen vara i rätt mode för att kunna uppskatta storheten i ett sånt spel, ja att uppskatta det överhuvudtaget.
Vågar inte spela Last of Part 2. Är rädd för the feels.
Väldigt imponerande att ett spel kan ha den effekten vilket gör mig sugen på att spela det.
Men vågar inte.
Det är på min topp tio lista denna generation. Men jag blev emotionellt utmattad och ganska tom efteråt. Har spelat ut det en andra gång på grounded, det var lite enklare, känslomässigt iaf.
Undertale. Fortsätter komma tillbaka till det spelet i mitt hjärta. Sällan det känns som att ett spel pratar med en som det gjorde med detta.
Jag respekterar din rätt till åsikt, men är den att förtrycka andra för saker som inte påverkar dig hindrar det inte mig från att försöka ändra eller kämpa emot den. With all due respect: Don't hurt people. <3
Håller med helt, blev frälst av Bloodborne, efter det körde jag igenom samtliga souls spel från From Software, som jag tidigare avfärdat som skräp
Lyckades även ta min första platinum trophy i Bloodborne.
Kul att läsa även om jag får lätt ångest över att jag inte pallar att ta Platinum.
Ännu en dag i paradiset.
Förstår precis vad du menar. Jag kan inte säga att jag hade "roligt" när jag spelade det, Super Mario Galaxy är roligt! Det är ju att man blir så emotionellt investerad så man fortsätter hur dåligt karaktärerna, världen och spelet överlag än får en att må. Man måste ju verkligen vara i rätt mode för att kunna uppskatta storheten i ett sånt spel, ja att uppskatta det överhuvudtaget.
Det är på min topp tio lista denna generation. Men jag blev emotionellt utmattad och ganska tom efteråt. Har spelat ut det en andra gång på grounded, det var lite enklare, känslomässigt iaf.
Blir att avvakta ett tag till, går igenom en fas i livet just nu, djupa saker som alkoholism och vem är jag egentligen, osv.
Det gör mig rädd men samtidigt taggad för en känslomässig berg-o-dalbana.
God of war gav mig en liknande känsla. Relation mellan far och son efter en moders död. Det var en fantastisk resa. För mig då det var fantasy. Just att det var fantasy gav distans.
Samtidigt är The Last of Us remastered det bästa spelet precis efter God of war/Bloodborne/BOTW.
Jävla spelskapare som är modiga och kontroversiella.
Ännu en dag i paradiset.
Blir att avvakta ett tag till, går igenom en fas i livet just nu, djupa saker som alkoholism och vem är jag egentligen, osv.
Det gör mig rädd men samtidigt taggad för en känslomässig berg-o-dalbana.
God of war gav mig en liknande känsla. Relation mellan far och son efter en moders död. Det var en fantastisk resa. För mig då det var fantasy. Just att det var fantasy gav distans.
Samtidigt är The Last of Us remastered det bästa spelet precis efter God of war/Bloodborne/BOTW.
Jävla spelskapare som är modiga och kontroversiella.
Hör vad du säger, distansen till berättelsen är ju det som kittlar fantasin och gör att man kan ta mörka spår på ett enklare sätt. När berättelsen närmar sig en själv blir det helt plötsligt svårare att motstå att sugas ner i ett bottenlöst hål av sin egna ångest, och det är just detta jag känner att TLOU2 hela tiden balanserar mot (och stundtals slår över mot). Klokt att du resonerar som du gör, det låter som att TLOU2 kanske gör sig bäst lite längre fram. Fatta att få uppleva PS5-remastern av tvåan som första genomspelning! ;D
Ps. Du vet att du alltid har oss FZ-folk en PM bort whatever whenever! <3
Final Fantasy XV ligger nog på toppen med Undertale denna generationen för mig, men finns en del mastodonter jag inte har spelat ännu. The Last of Us 2 räknar jag med att jag kommer älska... men kan inte rösta där eftersom jag inte kört det. T__T
Jag respekterar din rätt till åsikt, men är den att förtrycka andra för saker som inte påverkar dig hindrar det inte mig från att försöka ändra eller kämpa emot den. With all due respect: Don't hurt people. <3
