Spel som förtjänade en andra chans
Påbörjade Vampire: The Masquerade – Bloodlines ett antal gånger när det var nytt (och galet buggigt) och kom ändå en bit varje gång då jag älskade atmosfären i spelet, men fastnade ofta en bit in i spelet p.g.a diverse buggar.
Spelade om spelet från början och klarade ut det i vuxen ålder och känner att det snart är dags för en andra playthrough. Galet underhållande spel!
Ja Bloodlines är väl det perfekta exemplet på vad TS efterfrågar, i alla fall för oss som testade Bloodlines när det kom... Det fick ju Cyberpunk att framstå som polerat i jämförelse (Cyberpunk går ju i alla fall att spela). Blev oerhört besviken när det kom. Idag skulle det däremot rymmas på topp 10 om jag listade RPG'n... Även om gameplay i form av strider än idag är rätt tradigt så hör det tveklöst till de mest välskrivna spelen jag spelat, och därtill ett av de med mest "player agency" - dvs hur reaktivt narrativet är på vad man själv gör och väljer. Grymt spel med högt återspelningsvärde.
Witcher 3 har jag startat ett antal gånger. Ser verkligen inte storheten i det, och då gillar jag rpg´s
Witcher 3, försökt så många gånger. Så tråkigt varenda gång
Hyfsat säker på att TS efterfrågade "vilket spel är du glad över att du gav en andra chans" och inte "spel du ogillar".
Hyfsat säker på att TS efterfrågade "vilket spel är du glad över att du gav en andra chans" och inte "spel du ogillar".
Ja du har rätt, Witcher 3 förtjänade inte en andra chans
Jag tänker på alla spel man tar sig igenom första delen innan det kommer igång på allvar och man sedan fastnar på en boss. Efter en månad gör man ett nytt försök och inser man att man inte bara missat en viktig upgrade för att klara bossen utan har också helt glömt grunderna för attacker och parering.
Jag tänker på alla spel man tar sig igenom första delen innan det kommer igång på allvar och man sedan fastnar på en boss. Efter en månad gör man ett nytt försök och inser man att man inte bara missat en viktig upgrade för att klara bossen utan har också helt glömt grunderna för attacker och parering.
Minns när jag hade köpt Gears of War. Efter en tuff eldstrid så tröttnade jag. Var för svårt, så jag sålde det.
Men spelet hade nåt, så jag köpte det igen. Jag har för mig att jag hade kollat en gameplay-video, och där såg jag att man kunde ta skydd. Jag testade det, och då dog jag inte lika lätt...
Dark Souls (1) Köpte det på hösten 2011 och klarade mig fram till Ornstein och Smough men det var som gå in i solid bergvägg. Bytte in spelet igen. Köpte det igen sen när det kom till PC för det var ju så coolt, men ack så svårt. Såg då att en kompis också spelade så då kunde vi spela och chatta samtidigt som vi peppade varann att klara skiten!
Efter första genomspelningen så försökte vi oss på co-op och vilket krångel det var att hitta varann på den tiden man fick fel summon hela tiden eller så dök märket inte upp alls. "Okej jag lägger märket på den här grenen till vänster utanför bossdörren" är saker som jag sagt och hört alldeles för många gånger. Tror jag har kört igenom första spelet ett dussin gånger nu ungefär.
Sen hade vi "LAN" så fort ett From Software spel kom ut! Nu väntar jag på Elden Ring men Sekiro blev det sista lanet då min kompis tyvärr gick bort kort därefter.
Oj det blev långt och personligt det här men jag låter det stå.
Mass Effect. Minns att jag frågade min bror efter tips på PC spel och han sa Mass Effect. Började spela det men tyckte det var svårt att komma in i, jag vet inte varför, men jag tror det var för att jag inte hade rätt känsla. Sedan flera år senare när Andromeda kom ut tänkte jag att jag skulle ge Mass Effect trilogin en till chans eftersom så många älskar det och då ville jag veta varför, så jag spelade det en gång till och den gången tog jag mig tid med att sätta mig in i spelet, och det slutade med att jag spelade alla tre spelen i rad, och det blev de bästa spelen jag har spelat.
Spelade på xbox hos en kompis och tyckte först att det var en ganska tråkig konsol shooter, men det släppte snabbt när jag kom till Citadel. Även om det var lite wonky kontroller och förvirrande så ju mer jag lärde mig om världen desto mer fast blev jag. Imponerande världsbygge.
Witcher 3, konstigt nog. Spelade 6-7 timmar kanske men tröttnade. Spelade mycket titanfall 2 då och det lockade alltid mer. Så avinstallerade.
Installerade det igen förra året och lovade mig själv att enbart köra just det spelet för att verkligen komma in.
Blev att jag även köpte till all dlc när det var på rea och poof så hade jag 200 timmar loggade. Helt sjukt.
Ducati Streetfighter 848
bloodborne.
köpte det när det kom ut 2015 och blev mest irriterad. avinstallerade efter ett par timmar.
testade det igen en dag när jag hade tråkigt för ett par år sedan och fastnade för det så pass att jag knappt kunde sluta spela, vilket senare ledde mig till dark souls 3, 1, 2 (i den ordningen), som har blivit min absoluta favoritspelserie genom alla tider. sekiro var riktigt grymt det med. drog även fram min gamla PS3 för att spela igenom demon's souls, strax innan remaken visades upp för första gången. har även plöjt igenom ett par av king's field-spelen, och ligger nu på NG++ i demon's souls på PS5.
så sjukt glad över att jag av nån anledning bestämde mig för att ge bloodborne en andra chans.
Driver - till Playstation 1.
Man börjar i ett j*vla garage och skall göra olika tricks för att komma vidare (sladda med bilen, börna, 360 handbromsvändning osv).
Kruxet var att jag som 10 åring fick gå ner till lokala okq8-macken och hyra Driver nån gång i månaden då veckopengen inte räckte till att köpa spelet. Det var bara det att när jag äntligen klarat garaget så hade jag ju inget minneskort (detta kunde man ju köpa till som extrautrustning till Playstation1.)
Fina minnen som dök upp, hade förträngt hur de va att cykla ner till samhället för att hyra spel...
WoW för min del. Första gången jag provade det så tyckte jag det var toksegt och trist, x antal år senare gjorde jag ett nytt försök och fastnade ordentligt, spelade det rätt mycket under drygt ett år därefter.