Att känna sig ur fas med livet (en tråd om mental(o)hälsa

Jag dagdrömde i helgen om att ha ett eget sommarställe på typ Grand Canaria 😀 jag hoppas jag får ett jobb med trevlig ekonomi så jag kan göra fler resor. Men jag vet inte om jag skulle vilja resa själv i 4-5 månader i rad men var brukar du resa?

Är mycket hos föräldrarna nu (+ en hund vi vaktar en vecka) mycket pga årstiden, för är mycket mer låg i nov-dec av någon anledning. Jag äter D-vitaminer men det gör ju inte att man blir glad varje dag direkt. Sen att jag är arbetslös påverkar det ju.

Träning är nog det som dom funkar allra bäst för många, rutiner med schysst mat som faktiskt innehåller bra näring.

Låter fånigt men det är otroligt vanligt på min arbetsplats i alla fall, många skiter i att käka vettig frukost, mellamål, lunch, middag osv...

Det bidrar till att folk mår skit, är stressade / mindre stresståliga, har höga sjuktal, och dåligt humör (konstant tjuriga och buttra).

Gå en kurs i nåt man är lite intresserad av bidrar juh till roligt socialt umgänge, kan vara problem nu när corona blossa upp igen men det finns säkert ute-grupper för sånt med, vinterbadare, träningsgrupper utomhus osv.

Hitta på något nytt!

Bra tråd, finns uppenbarligen ett behov. Här är en bra länk om man vill prata av sig anonymt, förutom här på FZ.

https://mind.se/

Snabbt inspel:

Jag tror att öppenheten kring psykiska ohälsa i grund och botten är jättebra. Har man verkliga problem måste man prata om det, och inte bli stigmatiserad. Forum och grupper kan vara till stor hjälp där! Hoppas att FZ kan hjälpa till där, och bli en samlingsplats.

Jag tror också att öppenheten/sociala medier gör att fler (kanske främst unga, sökande tonåringar?) ser vanlig nedstämdhet/avvisning/motgångar som depression, hittar likasinnade på nätet, och därmed förstorar något som kanske bara är mänsklig natur. Man gör det till en identitet. Svårt det där.

Sen är ju sociala medier överlag en jävla avgrund där man kan gräva sig hur djupt som helst bara genom algoritmer och lite skevt beteende. Instant bekräftelse, oavsett vem du är, vad du eftersträvar.

Det där med likes/upptummar är ju klurigt på ett forum. Förstår din känsla, men ber dig att inte lägga så mycket tanke på det. Mycket handlar om när/hur något syns, inte alltid om själva inlägget.
Vi kanske skulle skita i tummar helt? Funkar ju jättebra i vissa sammanhang, men kanske inte när man lägger ut något personligt. Kanske låta trådskaparen bestämma om det går att tumma upp? Tänker fritt bara.

Inte omöjligt att göra! Det är bra att ni tog bort hur många inlägg man har skrivit, inte för att jag lägger vikt vid det men det hade jag kanske gjort om jag var tonåring.
Tror många kan göra det.

Är halvt nere i hålet just nu. Lyckats hålla mig någorlunda ovanför ytan, "vis av erfarenhet" kanske?
Händer lite för mkt på alla fronter samtidigt, från ingenstans. Sen hade jag nog samlat på mig en del i ryggsäcken som jag inte tagit tag i, känslomässigt. Mycket som kommer upp till ytan när man väl mår dåligt och inte orkar längre.

Hade mitt första samtal med psykologen på jobbhälsan idag. Hon kändes bra, viktigt det där med första intryck när det kommer till psykolog tycker jag.
Får se var man landar, jävligt jobbigt just nu. Konstigt hur snabbt allting vänder ibland. Livet är bra underligt.
För 3-4 månader sen hade jag en ny karriär planerad och var halvt om halvt igång, osannolikt taggad och glad i framtiden. Idag orkar jag knappt ta tag i tvätten / lämna barn/hämta barn, laga mat... det vardagliga.

Bra steg med ett första samtal! Jag tog det steget (med hjälp) för några år sedan efter en händelse. Hjälpte mycket. Men också viktigt att hitta rätt person. Hoppas det känns rätt framöver också, låt dig inte nöjas! Kommer bli bra oavsett hur djupt hålet är just nu.

Håller med! Vilka framsteg du gjort, @dTexN !

Hej gammelgejmern!
Jag tror många (framför allt vi som är lite äldre) människor i allmänhet känner som du. Allt har blivit lättvindigt i samhället och det blir allt svårare att knyta band med folk.

Jag och brorsan (som båda är gamla gamers från C64-tiden) rådde bot på detta. Vi skapade en klan för fem år sedan. En klan som i första hand satsat på gemenskap/kamratskap före allt annat. På så sätt fick vi nya vänner med samma intressen i ett eget forum. Det känns lite lyxigt faktiskt. Nu är vi 55 pers som överlevt kamratskapen trots Coronan. Vi väntar alla på att ha en storträff med öl, bowling och medaljutdelning. XD

Välkommen förbi vetja. I synnerhet om du spelar Squad.

Jag åker oftast till Sydostasien. Thailand, Laos, Myanmar, Malaysia med flera. Reser runt lite. Ibland själv, ibland med folk man träffar. Du reser själv från Sverige men du träffar alltid massa trevligt folk där. Fått många fina vänner där genom åren som jag träffar igen. Brukar volontärarbeta ibland också. Finns mycket givande att göra. Och så är det varmt och billigt också.

Låter som en jättebra ide.

Det låter som en lysande idé.

Kanske "håller med" knapp kanske är bättre? Som äldre så använder jag mig av likes på annat sätt, brukar numera scrolla genom diskussionen och se om någon annan har skrivit något smart, då klickar jag like, sen slipper jag lägga tid på att skriva ett svar. Men en like är också så otydliga, de kan betyda att någon gillar en del av det någon har skrivit, hela posten eller hur posten skrevs. På Twitter använder jag Like ibland för att "bookmarka" en post, den behöver nödvändigtvis inte vara bra för det.

Den ständiga jakten på Likes och populäritet har gjort vissa sajter riktigt motbjudande, ta stackoverflow t.ex. Du får poäng om du skriver meningslösa saker och ifrågasätta vad folk skriver, rätta andras svar och en massa annat - istället för att svara på frågor och vara hjälpsam. Idag använder jag bara sajten för att googla fram "hej-kom-och-hjälp-mig" kod som du kanske kan fixa eller i bästa fall kan ge en ledtråd till en lösning. Jag är totalt ointresserad av att vara där och anstränga mig att hjälpa folk pg av hur folk drivs till ett visst beteende på forumet.

LinkedIn har utvecklat det där med ett par extra val för olika aktiviteter, förutom gilla så finns: Fira, Ge stöd, Skicka kärlek, Insiktsfullt och Nyfiken. Kanske är bättre med såna val, utan gilla.

Oavsett, socialt media är en större faktor som gör mig trött på mänskligheten. De finns en del som försöker ändra på sitt format genom att ta bort dislike knappar, hur det går med det får vi se. Like på varor och produkter på sidor och inlägg används ofta som en mätstock inom marknadsföring, ett av sätten som sociala media rakar in stålar med, och där kan det vara svårt att få till en förändring.

Lång generisk reflektion om likes och socialt media, men anyway there you have it.

Ja, man funderar ju ibland på hur det blev och hur det kunde ha blivit. När jag pluggade var min dröm ett jobb, en fru, en bil, barn, ett hus. Ett Svensson-liv helt enkelt. Jag har allt det nu, så jag är överlag ganska nöjd med min tillvaro. Jag har fru och tre barn, jag bor i ett hus i samhället där jag växte upp och dit jag alltid velat återvända (bodde tolv år på annan ort), jag har ett jobb och för det mesta råd att köpa det jag vill. Sedan ångrar jag fortfarande bittert mitt val av studier och skulle helst vilja göra något annat, men vet inte riktigt hur det ska gå att lösa rent ekonomiskt med studier pga ovan nämnda faktorer.

Håller med om det som skrivs om sociala medier, framför allt Facebook är ju ett jävla gift. Jag inaktiverade Facebook under tre års tid, och det var skönt. I somras aktiverade jag mitt konto igen av någon anledning, och jag kan inte se att jag har haft någon glädje av det. Funderar på att inaktivera kontot igen.

I övrigt har jag det rätt så bra. Jag tränar regelbundet, läser böcker, lyssnar på musik och poddar och lever ett ganska lugnt och behagligt liv. Det är jobbet som ligger och gnager.

Jag förstår dig, inget kul att läsa om. Jag tror inte du menade något speciellt med det. Är man långt nere i en depression, räcker det dock med en kommentar, för att avsluta. Man söker bekräftelse i allt som sägs och görs, om att det är bättre att man inte finns. Sen agerar man på det, inte för att man vill det, men för att man 'tror' det är logiskt? Det rätta att göra i just det ögonblicket. Man är extremt impulsiv i en djup depression.

Man mer eller mindre hjärntvättar sig själv (man fattar det dock inte). Vilket gör det väldigt viktigt att välja sina ord med försiktighet.

Peace out

Social media kan vara livsfarligt för en person/(er) som har lätt till nedstämdhet och depression. Dessa fasader som målas upp till perfekta liv, livsfarligt för de som inte förstår att det är just 'en fasad'. Bättre hålla sig till forum då. Min personliga åsikt och erfarenhet.

Ouch, ditt svar fick mig att ta bort inlägget.
Var inte meningen att skriva på så sätt att nån kanske beslutar sig för att trilla av pinnen.

Nej... alltså... förlåt var inte meningen att skrämma upp dig eller något. Du menade bara väl.

Tycker samma sak om dejtingsidor. Har testat de flesta och ingen verkar speciellt bra. Har nu varit ensam i två och en halv evighet, och det finns så många oseriösa människor på dejtingsajter: söker vänner (inte ens FWB - vad fan gör de där?), har problem och vill bara få uppmärksamhet, sugarbabes som söker en plånbok, ensamstående föräldrar som verkar vilja ha någon för barnets skull (dvs. inte kärlek) och där blir du aldrig nr ett, äldre som är desperata ute efter att skaffa barn med någon, fördold och ibland helt öppen prostitution, de som ljuger om sin plats i världen för de "reser runt i världen" genom att ändra land under pandemin, och de med problem: ekonomi, droger, psykfall till ex. Allt det där är slöseri med min tid, har pratat med all världens tjejer över åren och jag brukar skoja om att "de säger att det finns någon för alla, tyvärr verkar min ha dött i en bilolycka."

Brukar stänga ner dejtingsidor i 6-12 månader och mår bättre, men samtidigt så går tiden och vem vet, just nu så kanske hon är där... Jag vill bara hitta den stora kärleken någon gång, men allt ansträngningar jag gör känns helt meningslösa. Har bara haft en relation när jag var yngre och den var inte så seriös. Har försökt träffa någon via jobbet och även om de funnits intresserade så har de varit något problem med dem (senaste var upptagen och sökte kontakt på ett uppenbart sätt).

Hej FZ!

Har tittat runt i många år här men aldrig brytt mig om att göra nåt inlägg eller regga mig, men den här tråden fick mig känna att det kanske är dags.
Kan inte känna igen mig personligen i stressen över sociala medier då jag aldrig hoppade på det tåget, men jag ser hur min omgivning spenderar mer tid med sina telefoner än med sin partner/barn/vänner,
och har på allvar börjat fundera över hur bra detta kan vara för oss människor som i grund och botten är sociala varelser.
Jag bor med fru och barn i ett stort hus utanför en med svenska mått mätt medelstor stad, kan uppbåda kanske 8-12 sovplatser beroende på hur obekvämt man är beredd att sova en natt eller två,
och tänkte spontant att man kanske skulle bjuda in till ett FZ-lan där medlemmar kan träffa lite likasinnade och spela en helg och få lite gemenskap IRL.
Efter att ha läst tråden började jag tänka mer i banorna att man kanske skulle ha en helg för likasinnade utan skärmar överhuvudtaget,
och i ärlighetens namn tror jag knappast det ADSL vi har här kan erbjuda så mycket kul LAN-ande ändå...
Istället kanske man skulle ha en helg för snack och umgänge, som på den gamla goda tiden. Bastu finns, samtal runt öppen eld under bar himmel kan ordnas utan problem.
Fysiska aktiviteter likaså, fälla träd, hugga ved, promenader, relativt komplett gym finns på plats för både styrka och kondition om man är sugen på det, laga mat ihop, eller grilla beroende på årstid,
karaoke på kvällen i den hemsnickrade baren.

Om intresse finns, så skicka ett PM (om man nu kan göra så på FZ, inte bekant med hur det funkar).
Verkar intresset stort nog startar jag en egen tråd om det hela eftersom jag vill inte dra fokus från denna viktiga tråd.

Mvh Henrik

Fin du är Henrik . Vet inte om jag orkar träffa nya människor för "tvingat" umgänge just nu, även fast det kanske är just det man behöver? Snart 2 års 100% hemmajobb har nog satt sina spår också... har inte världens största sociala nätverk, tur man har familj så det är människor runt en dagligen iaf

Världen är mycket mer krånglig idag. Det finns ett överflöd av allt, massa val hela tiden, och "fear of missing out" kan ställa till det - samtidigt som det finns en reell rationell tanke bakom rädslan av att inte vara med på tåget när det går.

Det är inte roligt när livet är som tåget som passerar och man själv står kvar på perrongen.

Jag hade en del problem i typ 15 år. Såg det mer som att resten av världen hade problem, vilket delvis var sant. Sedan kom jag ut ur tunneln, och jag har lagt en del drömmar bakom mig men är samtidigt mer närvarande i vardagen. Kasst jobb? Check. Halvdant boende? Check. Stigande hårfäste? Check.
Däremot har jag en fin familj, det räcker numera. Jag kör lite grand Marie Kondo-rensning, men inte bara på saker. I takt med att man blir äldre så känns det viktigare att ha koll på det som är bra och bara lämna det dåliga bakom sig, helst utan bitterhet.

Har varit på olika nätverk i strax över 30 år, mitt första modem var ett blixtrande snabbt 2.4k-Supra. I takt med att världen vidgats elektroniskt så har den nu blivit ogreppbart stor. Jag tror det är många som har svårt för ogreppbart stora sammanhang. Man blir vilsen, och har inte kontroll.

När jag var tonåring gick det liksom att ha koll på alla datorspel som kom, det gick att ha koll på alla TV-serier, alla filmer, all relevant musik, man kunde läsa alla relevanta forum (comp.sys.amiga.#?), jävlar vilken koll man hade. Nu har man familj och inte tid för sådant, men det hade man ju inte haft ändå. Hur är det att vara 16-18 idag? Det _går_ inte att se alla TV-serier, det kommer så många bra. Det _går_ inte att spela alla bra spel, det kommer för många. När jag gick i skolan såg vi i stort sett samma TV-program, lyssnade på samma musik, och såg samma filmer, spelade samma spel. Överlag. Det var såklart en begränsad värld, men samtidigt en väldigt lättnavigerad och bekväm värld på många sätt, om man inte själv var lite mer udda. Men även om man var udda, och tyckte om Chuck Berry när alla andra lyssnade på Depeche Mode eller Metallica, så var världen stabil. Jag tror att dagens värld med ett totalt överflöd av kultur är mer svårnavigerad om man har behov av struktur, även om många fördelar finns.

Ursäkta svamlet, kaffet har inte kickat in än.

Ok, ingen fara blev lite osäker då jag inte kan nått om sånt här så kanske förstog lite fel av det jag läste ❤

Känner att jag blir tröttare och tröttare för var dag som går det senaste.

Sambon läser en högpresterande linje på högskola samtidigt som hon har ganska kraftig ångest i perioder och det gör att det blir jag som håller oss båda uppe och tar oss framåt.
Jag känner mer och mer hur det sliter något enormt på mig, jag är konstant trött och är allt oftare på dåligt humör.
Samtidigt måste jag visa mig stark inför min sambo som annars inte kommer klara av sitt eget och samtidigt stötta mig pga hennes ångest. Det blir en ond cirkel, där jag inte får någon paus eller utlopp för mina känslor.

Har nyss bytt jobb, och efter 3 veckor bestämde sig mina två nya, och enda, kollegor inom samma roll att säga upp sig. En otrolig ovisshet och osäkerhet som jag inte har fått grepp om ännu. Tar enorma mängder energi att inte veta vad som kommer hända framåt och om det ens känns rätt att fortsätta hos den nya arbetsgivaren. Jag bytte jobb för att kunna utvecklas och få mentorsroller att lära mig av, men så kommer det inte bli nu pga detta.

Jag känner att jag mer och mer drar mig åt att arbeta 75-80% istället för heltid, men som den enda inkomsttagaren i hushållet blir det nog svårt. Sambon har minst 2,5 års studier kvar, och innan dess är det inte aktuellt att ha mindre pengar att röra sig med.

Hade säkert behövt prata med någon professionell, men det finns varken tid eller energi för det. Sambon skulle inte heller kunna ta den smällen, det hade påverkat henne något enormt att hon fick veta att jag mår såhär pga hennes psykiska ohälsa. Kan inte ge henne de skuldkänslorna som det är just nu iallafall, kanske att det blir aktuellt när hon blir mer stabil.

Hoppas man orkar fram tills dess bara.

Bra skrivet och bra tråd. Håller med om i princip allt som skrivits.
Jag tycker faktiskt en stor bov i dramat är sociala medier och hur lättillgängligt allt online har blivit.
Vi blir bombade med information hela tiden. Från alla håll. Mer än vad vi behöver.
Samtidigt försvinner gemenskapen då allt blir centraliserat osv.

Men några saker som hjälpt mig är;
Slutat läsa nyheter som Aftonbladet, SVT. Det räcker med den lokala tidningen som kommer veckovis medan jag sitter på toa. Inte behöver jag veta om allt elände och kändisskvaller som händer långt bortom där jag bor? Stora nyheter och samhällskritisk information kommer nå dig ändå på något vis.
Slutat helt med sociala medier. Har dock ett Facebook konto där jag följer några artister/band för att få nyheter från dem.
Är jag intresserad av någon bekants liv så kan jag bara skriva på Messenger eller sms. Jag gör inte detta så bryr jag mig helt enkelt inte tillräckligt = inte värt min tid.
Använder telefon så lite som möjligt när jag är ute.
Avregistrerat mig från i princip ALLT.

Men det viktigaste: Pratar med och frågar kompisar och familj om något jag funderar över. Man behöver inte googla fram allt.

En bra tråd tycker jag som ger mig hopp om att man inte är ensam i detta dåliga mående. Lider inte av psykisk ohälsa men är rätt deppad sen man blev helt utan vänskap och inga polare att hitta på nåt med. Spela tvspel, ta en öl eller biljard saknar man som fan. Är lyckligt gift med 2 knoddar men vänner saknas. Blir inte lättare ju närmre 40 man närmar sig. Någon som har tips att ge?

Det är inte lätt att skaffa vänner ju äldre man blir, sägs det. Men det finns många inkörsportar. Först och främst gå och gör något du är intresserad av eller gillar. T ex gå en matlagningskurs (bara ett exempel) eller någon annan kvällskurs. Då brukar man träffa en del folk som ändå man delar minst ett intresse med, det är ju därför man är där.

Sen bor man i en större stad, eller hyfsat nära t ex Sthml, Gbg och Malmö. Så styr upp en meetup här i forumet? Finns garanterat massor med folk i forumet som sitter i samma situation. Ungar, hund och en halvsur kärring som man bara vill komma bort från någon kväll i månaden. För att ta en öl och spela lite biljard. Eller det som fått oss alla hit. Spela.