För höga krav eller tappat intresse?

Känner samma, har helt enkelt inte tiden eller tålamodet att spela spel med värdelösa funktioner eller skapa för slösa ännu mer tid med spelet. Då blir det knappt någon gaming eftersom allt (nästan allt) bara bryr sig om försäljning.

Jag håller med, 35+are och det krävs mycket för jag ska bli biten, eller ta mig tiden o spela. Lite synd är det när man nu på äldre dagar har ekonomi till bra hårdvara men bristande tid. Senaste gången jag fick en riktigt bra upplevelse var väl när Overwatch släpptes. Med det sagt spelar jag fortfarande SC Broodwar och tycker Sea of thives är mysigt med det stundtals lugna tempot för att sedan kastas in i en rolig strid.

Jag har nyligen börja spela PUBG, det ger en utmaning med element av stress, taktik, tur, samarbete och så småningom skicklighet.

Det är för det mesta en running-simulator, men ger även lite mysig smyg action med element av kaosiga närstrider en mot en.

Rekommenderar att köra i squad med någon likasinnad kompis med samma tålamod.

Gillar även story-drivna singleplayerspel RDR2, Horizon, Witcher 3, blivit sugen på Hardspace tex.

Spelar helst coop då det går, det tar tid att hitta "hem" igen, man får släppa att man skall vara så jävla bra och vara twitchig som förr utan bara försöka ha kul istället, det är det gaming handlar om tycker jag.

Istället för instagram-scrollande så försöker jag lära mig något nyttigt, läser på om mina hobbies, gör nån betald enkät eller liknande.

Har avinstallerat all social media, har endast messenger med gruppchattar där jag har mina kompisar, inget annat.

Har kvar FB-kontot så jag skall kunna komma åt den lokala marketplacen för att sälja och flippa prylar jag behöver bli av med.

Känner lite samma sak även om jag faktiskt har tiden att spela. Det är trist när man tappar den där glöden man en gång hade. Det var så stor del av ens liv och något man alltid såg fram emot och det satte guldkant på tillvaron. Tycker fortfarande det är kul att hänga med och läsa om spel på FZ men spelar inte lika mycket längre.

För mig går det i vågor och det krävs oftast något väldigt speciellt i spelväg för att jag ska gå igång. Repetitiva spel/repetitiva spelmoment och grind går bort direkt. Senaste spelet med wow-känsla var nog Cyberpunk 2077 som jag spelade några månader sen. Satt som klistrad tills det var slut. Nya Halo Infinite ser häftigt ut men det är egentligen mestadels skjuta fiender liksom. Tröttnar nog efter en timme tänker jag.

Jag fick en ordentlig nytändning av RDR2.

Spelet vågade dra ner tempot avsevärt, och i kombination med den otroligt vackra och levande spelvärlden fick det verkligen upp mina ögon för det kreativa. Detta i kombination med en superb berättelse gjorde att jag verkligen började uppskatta att ta det mer lugnt i spel och supa in atmosfären.

Jag kommer allt oftare på mig själv med att jag studerar och läser in miljöer på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan. Berättelser har fått en helt annan tyngd i sig, och hur klyschigt det än låter så har jag blivit en "resan-före-målet"-gamer.

Rekommenderar alla att iallafall ge det en chans, och verkligen leva sig in i rollen som Arthur. Det är det värt

Nej, om något blir mitt spelintresse bara större. Den enda skillnaden jag märkt av är väl att jag numera dras mer åt spelmekaniskt komplexa titlar än tidigare. Mer strategi etc och mindre skjutspel, alltså.

Mitt spelintresse har ökat på senare år! Där emot har man inte ens en tredjedel av tiden som man hade innan att lägga på spel på grund av familjen. Men har blivit mer intresserad av singleplayer spel och mer ointresserad av online-spel och grind spel.

Diablo 2 resurrected är ett tydligt exempel för min del. Älskade det förr och kunde grinda hur mycket som helst. Nu orkade jag bara spela igenom kampanjen😂

Haha, bokstavligt talat i det spelet. Ibland hoppar jag på tåget och tar en kopp kaffe bara för att se var jag hamnat när den är tom.

Det behövs fler semesterspel, särskilt i dessa tider.

Det kan ju vara så enkelt att du behöver börja titta på en ny typ av spel. I mina yngre dagar kunde jag utan vidare sitta och lägga ner 100+ timmar på jrpg efter jrpg, vilket jag inte alls har lust med idag. Istället lutar jag mer åt action och kortare, mer koncentrerade upplevelser.

Så mitt tips: Vidga vyerna lite och testa något du kanske inte hade gillat för några år sedan. I ditt fall kanske något med tydlig början och slut är att föredra, eftersom du känner att spelen du brukade tycka om är för repetitiva.

Jag vet precis vad du menar.

Nu är jag lite yngre, nyss fyllt 30, men jag kände samma sak för några år sedan. Innan spelade jag också många spel i det stuket du beskriver, men har tappat suget för det helt. Nu för tiden blir det ganska ofta story-tunga singleplayer spel med bra karaktärer och skådespel, och med inlevelserika världar. Håller just nu på med Deathloop, och älskar det!

Känner igen "Är detta allt". Låter mer som om du spelat mycket och inser att livet har X antal timmar, sen är det slut och du måste välja vad du lägger tid på.

Exempel: jag har lagt nästan 1500 timmar på Empyrion och utforskat galaxen hur många gånger som helst, byggt skepp/baser och mosat skiten ur Zirax (huvudfienden i spelet). Det får räcka nu, även om de släppt en beautification patch på senare. Jag har annat att göra, om jag hade lagt de där 1500 timmarna på att utveckla istället för att springa runt och leta efter vatten på planeter utan luft, så hade livet varit annorlunda, men jag spelade spel och hoppades på att hitta ett roligt jobb istället. Inser att det inte finns något i det här stenålderslandet så jag måste skapa ett jobb själv, och då får spel bli prio 2.

För mig är det mer en känsla av jag har spelat detta förut. Civ liknande spel blir bara så roliga och erbjuder begränsat värde så chansen att jag köper t.ex. Civ 17 om några år är ganska liten. Tittar runt på Steam (typ exploration queues) och letar nya unika spel att spela, har inte köpt något på länge förutom KCD som jag önskat spela sedan länge (var rejält put off av Save systemet).

Är inte kräsen utan mer uttråkad av det mesta som släpps, det är samma koncept hela tiden med väldigt lite nytänkande. Längtar även efter stora episka spel med mycket natur att utforska (Typ Elderscrolls 6), men en story jag kan göra när jag vill och inte tvingas in i storyn. Typ Oblivion "Du måste rädda Kwatch!" "Glöm det. Jag drar och plockar blommor, levlar alchemy och tar lite fina screenshots på solnedgångar, lycka till med kriget mot Molag Bal."

För mej var -och är gaming = multiplayer i goda vänners lag. Det är som fotboll: spelet blir aldrig "gammalt" sålänge man gör det tillsammans med andra. Troligen också en av framgångsagorna i diverse mmo såsom wow där folk lärde känna varandra och på så vis förlängde spelet längre än vad det fanns gameplay.

Jag har verkligen försökt njuta av singleplayer-spel. När mina vänner sa att jag bara var tvungen att spela igenom Dukenukem 3D, för det var ju så bra, eller när jag bara var tvungen att spela igenom halvlife för det var ju magiskt. Ja de hade väl rätt i sak, men för mej var det en transportsträcka att ta sej igenom dessa spel enbart för att kunna bocka av för mina vänner att jag minsann också spelat igenom det! Men när det kommer till multiplayerspel... asså, spelen kan vara bra gamla och vara episka sålänge det är multiplayer med ett gäng vänner. Finns inget som toppar det. Tror också det är en framgångsfaktor till varför sea of thieves har blomstrat så, även om det bara ger spelarna kosmetiska grejer i belöning.... för de ger nåt som är så mycket viktigare i belöning: episka minnen tillsammans med dina vänner. Jäkligt svårt å slå 🙂

Har du testat ett rpg som tex Divinity: Original Sin 2? Om inte så kan det vara värt ett försök.

https://www.youtube.com/watch?v=teS5tuSUj2Y&ab_channel=Avarti

Håller med helhjärtat i detta. Jag känner mig lite förstörd för andra spel efter att ha spelat RDR2. Gick för att spela RDR1 för att få resten av storyn, men det är inte samma sak. Finner att jag sitter och hetscompletar quests för att bli klar, och det var ju inte det man ville liksom! Har funnit mig i detta i andra spel också. Nu känns det verkligen som att man spelar för att spela ibland. Men inte i RDR2 av någon anledning, där kan jag bara... va.

Inte funnit något annat som som gjort samma sak, och det är synd.

Känns som att mellanrummen blir större men då och då släpps det en titel som riktigt greppar en och gör att man vill lägga all ledig tid på det. Nämnda Red Dead 2 var en sådan för min del, What Remains of Edith Finch var en annan, likaså Everspace. Går jag även tillbaks till de titlar jag minns som fantastiska så är de precis lika bra nu som då. Skulle därför säga att havet av skräp, mikrotansaktioner, påtvingad multiplayer och/eller lagspel samt alla dessa förbannade battle/season-pass snarare visar att det är spelen som blir sämre och sämre snarare än att intresset blir mindre. Då inkluderar jag även utvecklarnas strömlinjeformning av spelutveckling där allt följer samma mall, använder samma grafikmotor och spelas exakt likadant. Det är skräp helt enkelt.

På äldre dar spelar jag endast storydrivna singleplayer spel och "svåra" spel för utmaningens skull. Allt annat känns som bortkastad tid som du säger. Då ser jag hellre en film/tv-serie på den lilla egentid man har.

Upp o ner men primärt tid o intresse som gör man inte spelar jättemycket.

Dom spel som man sunkigt mest tid i är mmorpgs men då man man bara har par kanske 1-3 timmar max att spela på och sitta i kö för att spela är inte att tänka på.

Likaså multiplayer spel, mer än en minut i kö för att spela är slöseri med tid .

Slutsats mest sp spel och svårighet på easy pallar inte att jobba efter jobbet

Men men händer att man fastar i nått på en helg sen är man helt förstörd på måndag när man ska jobba

Mitt tips om man vill behålla spel glädje o gilla mecka med datorer jobba inte inom it o teknik , efter 28 år så blir det mest sitta i soffan o glutta på tv

Är 42 år och känner fortfarande att det är kul med gaming. Är helt klart mer kräsen än när man var tonåring men spelar fortfarande många olika typer av spel. Känner att det tar längre tid att komma in i spel nu för tiden. Tycker oftast många spel är lite små sega första timmarna men men blir roliga sen. Kanske beror på att spel är mer komplexa idag. Lite synd för mindre tid idag.
Grafiken spelar roll i viss spel men generellt bryr jag mig mindre om den idag än när jag var tjugo.

Jag är 39 och kan säga såhär att jag har intresset kvar och tycker att det är kul att spela när jag får tid. Men jag har blivit mer selektiv med vad jag spelar och värdesätter min tid på ett annat sätt. Förut spelade jag ofta klart spel även om de var helt ok i mitt tycke men idag lägger jag ner om jag inte har riktigt kul.

Själv är jag 47 år. Gamerintresset är kvar sen 1979, men med familj blir det helt klart mindre. Det är inget jag gnäller om, mina barn är så roliga att ha göra med men lite mer tid för digitalt nöje hade jag inte klagat över. Efter jobb och familjeumgänge kan det hända att jag får en timme över och då blir det mest något som får en att varva ner, dock med lite action och strategiskt tänkande (Xcom, xcom 2, Civ 5/6), mycket sällan multiplay nuförtiden. SP skjutande kan vara ok eller lite simulatorer. Barnen börjar bli större och det blir lite mer tid framöver.

Du spelar fel spel helt enkelt. Till att börja med skaffa:

1. Last of us part II: Otroligt bra storry o grafik i klass med bra film.
2. Half life Alyx: Du kommer känna dig som en 5-åring igen o bara glo på de mest basala tingen. 🙂
3. Gillar du sportspel? Kör PES eller Fifa mot några kompisar. 👌
4. Simulatorer? MFS 2020 eller Forza Horizon om du gillar bilar.

PS Ja, jusst det, Instagram kan du bara skratta åt när andra använder det men använd inte skiten själv. 🙂

Ja det är långt före alla andra när det kommer till hur jag upplever spelvärlden.
Du förklarade det väldigt bra med att man bara kan va. Jag har haft otroligt många stunder där jag i flera timmar inte gjort ett enda uppdrag, utan bara hittat på en massa andra saker. Utforskat, jagat, letat skatter eller bara knallat runt.

Det finns ett område strax norr om Rhodes där det rinner en liten å genom ett skogsparti omgivet av öppna fält. Det kan nog vara min absoluta favoritplats i ett spel någonsin, det är så vansinnigt vackert och avkopplande att bara vara där.

Visa innehåll

Hittade platsen, Ringneck Creek.

Själv har jag gått lite åt andra hållet med åren. Numera fastnar jag gärna vid simulatorer med hög inlärningskurva. Har insett att alla dessa snabba dopaminkickarna som exempelvis Call of Duty ger inte längre är tillfredsställande på samma sätt som förr. När jag istället exempelvis lärt mig bemästra en uppstartsproceduren i en Airbus A320 kan jag känna glädje även när jag stängt av datorn eftersom jag har lärt mig något nytt.

Känner också igen det som skrivs att det är mycket svårare att starta och fullfölja nya spel för mig idag än när jag var liten. Det som hjälp mig lite är att försöka starta lite lugnare spel mellan alla stora AAA spel. T.ex. spel som dessa:

The Room
The House of Da Vinci

Kanske inte funkar för alla men för mig så fungerar det hyfsat.