Har man "växt" ifrån spel?

Tror inte man direkt växer ifrån. Jag är 52 och har varit gamer sen jag spelade på första arkadet på 70talet..sen blev det hardcore gaming när jag fick min första C64 osv. Har lirat dagligen sen dess allt från 30min till 24h omgångar. Fortfarande lika besatt av datorspel och spelar både gammalt och nytt på alla plattformar. Tror det mer handlar om ett mentalt tillstånd där man kanske inte kan se nöjet i ett spel längre för man inte känner att man får ut något av att spendera tid på den när man har så mycket annat man borde göra. Skulle jag tro.

Både jag, min son och min sambo är gamers.

Är 39 år själv och känner så ganska ofta. Familjen tar mycket tid. Jag kan inte lägga flera timmar varje dag på spel.
Oftast en timme här och där. Så jag fick anpassa mig till att spela Battle Royale, snabbt in och ut.

VR blev ett uppvaknande också, spelglädjen kom tillbaka.

Jag tror man blir utbränd på att spela samma genrer av spel hela tiden.
Så det bästa är nog att prova något helt nytt!

Gör det, det är en upplevelse utöver det vanliga!

Du har säkert en massa annat i huvudet som inte ger dig någon ro. Jag kan känna av det i perioder och då infinner sig inte spelsuget riktigt.

Testa spel och genrer du normalt sett inte spelar.

Köp vr och spela second life.

Håller inte med TS men sedan jag blev pappa för snart 6 år sedan har det blviit mindre och mindre spelande. För mig är intresset lika stort och läser, kollar och följer spel, spelmedia, twitch, youtube osv varje dag. Men för mig personligen så skiter jag hellre i att spela om jag bara kan sätta mig ner 1-2 timmar och prioriterar sömn osv på vardagarna, spelandet sker främst på helger nu när man kan vara uppe lite senare och bränna 3-4 timmar i sträck.

Är mer intresserad av spel som fenomen än att faktiskt spela spelen. Känner igen mig oerhört mycket i det du beskriver. Man kanske kan skrapa ihop en timme på en lördag ibland när kids/fru är iväg och gör något, men oftast är man så utmattad då att moderna spel idag bara blir ännu ett jobb.

Har hittat tillbaka lite på senare tid med Xbox 360. Sätt i en skiva, kör. Att prova något "nytt" kostar 10-20kr på second hand.

Bortsett från Souls-serien finns det nog bara en handfull spel sedan 2007 års STALKER som jag verkligen tycker om.

Jag skaffade Death Stranding för ungefär en månad sedan. Det blev jag helt såld på!

Spelen jag gillar sedan tidigare tycker jag fortfarande om, så för min del handlar det snarare om att NYA spel sällan är intressanta.

Det här är intressant. Jag är 41, inga barn (som jag brukar säga: "Har fullt upp med att uppfostra mig själv"). Hade några år kring 24-26 när spelandet gick ner, men sen gick det upp igen. Sedan den svackan har det fortsatt varit min största passion. Så jag tror inte (heller) det har med ålder att göra.

Så ja, det kan mycket väl vara en period. Att försöka tvinga tillbaka spellusten är nog knepigt, så se tiden an. Sedan kan du ju faktiskt fortsätta spela efter tre-fyra timmar. Ge inte upp direkt. Det måste inte kännas klockrent. Det där lärde jag mig en gång av en klok man. Good enough är good enough.

Reagerar på att du fastnar i reels och slöscrollande. Det brukar jag göra när jag är slutkörd. Inte för att det hjälper, men just då behöver jag hjärndött. Kanske har du inte orken att gå in i spelandet?

Jag tar långa break från allt, te.x gör jag musik, jag tog ett 1.5 år break från det, kom tillbaka, det är väldigt roligt igen. Spel har jag nu haft en ganska långt break ifrån och börjar tycka det är riktigt kul igen, ser verkligen fram emot STALKER 2.

Så nej, jag tror inte på att man egentligen växer ifrån sina hobbies. Jag tror man behöver avbrott och ibland behöver dessa vara 1 år eller mer för att hjärnan ska börja trigga dopamin igen.

Jag har varit i samma perioder själv. Men för min del brukar spelintresset vinna tillbaka mig efter en kortare tid. Familjelivet innebär dock många distraktioner, och när jag får tillfälle att vara för mig själv någon kväll (vilket numera är extremt sällan) är det nästan så att jag blir överväldigad och inte vet vad jag ska ta mig till. Spela? Se på den där krigsfilmen som frun inte skulle gilla? Kolla dokumentärer? Tiden måste utnyttjas till max här! I slutändan blir det varken hackat eller malet, och så var den kvällen över.

Mitt enda tips är nog att inte ställa några krav på dig själv. Att spela ska vara avkoppling och nöje, inte skapa stress eller andra negativa känslor. Försök att ge ett spel din fulla uppmärksamhet under en tid, lägg undan mobilen och datorn och bara låt dig sugas in i spelet. Se om det ger dig något.

Liknande sits här, men jag tror inte heller det har så mycket med åldern att göra. Jag tror det är för att man spelat det mesta och inte så mycket känns nytt. En stor anledning till att jag inte tror det är åldersrelaterat är att jag minns att jag upplevt det även när jag spelade som mest. GTA 3 var ett spel jag verkligen gillade och kunde spela riktigt mycket, så när Vice City kom var jag jättetaggad och skaffade det direkt. Så fort jag började spela försvan lusten, kändes som att jag redan spelat det. Upptäckarlusten var borta.

Nuförtiden har jag jättesvårt att hitta spel som jag inte tröttnar på efter några få minuter. Några som verkligen funkat för mig är Guitar Hero, Shadow of Mordor, Dishonoured, The Legend of Zelda: A Link Between Worlds (ironiskt nog) och Cyberpunk. Så det är väldigt sällan jag hittar något att fastna i, men när jag gör det är det samma spelkänsla som back in the day.

Alltså, jag har nog spelat mer än de flesta, vågar jag påstå. Väääldigt mycket tid har lagts på spelandet, hur som helst.

Känner ändå att det fortfarande finns gott om nya upplevelser och spännande grejer?

I min värld låter det mer som att vissa av er kanske tröttnat på spelandet helt enkelt, och kanske borde pausa gaming och testa på något annat? Som jag var inne på förut, om man inte riktigt gillar en hobby så mycket längre så känns det ju märkligt att försöka tvinga sig till att fortsätta spela "bara för att man brukade göra det". En del av er kanske skulle få ut mer av att göra något helt annat? Hade jag inte känt att gaming är skitkul fortfarande så hade jag... slutat med det, I guess.

Har en god vän som sista 5-10 åren märkbart spelade mindre och mindre. Nu kör han kanske lite CoD ett par ggr om året, men utöver det sysslar han med annat. Tråkigt för mig att vi inte kan snacka så mycket spel längre, men that's life, liksom. Hans spelsmak sög ändå.

Jag säger som jag säger till de flesta: Sluta titta på alla AAA-spel och kolla istället in indie-marknaden. Där finns massor av innovation och otroligt mysiga och bra spel för en klart billigare peng.
Stardew Valley, Dave the Diver och Crow Country slår alla moderna mikrotransaktionsnerspydda "storspel".

Alternativt så tar du en paus från spel tills du får tillbaka suget igen.

Märkligt fenomen trots allt då det är väldigt få personer som "växer ifrån" fotboll eller hockey men spel är fortfarande så barnstämplat att folk tror att det är som en fas man kommer ur.

Helt sant, ändå! Jag tror definitivt man kan ändras och få olika intressen under livets gång, men att säga att man "växt ur" spel känns som lite förlegat tänk. Sånt som en förälder kunde säga på 90-talet, liksom, när spel för många fortfarande bara var "pling och plong".

Det går i perioder, hade ett nästan 15 år långt uppehåll och sen när min dotter blev 7 och började bli intresserad av spel så köpte jag gaming-PC igen till både henne och mig och blev helt biten igen.