Hur en singleplayer-kille blev en co-op-junkie

Jag brukar tänka coop som singleplayer men med kompisar Självklart en sanning med modifikation men coop-spel är ofta väsensskillda renodlade mp-spel som Call of duty etc.

Sen kan det vara segt att spela rpg med polare som bara vill rusa igenom spelet när man själv vill göra dialoger och se cutscenes.

Det roligaste som finns är Coop mot pve, halo, raft m.m

Det där är en väldigt bra poäng. Jag vill ju spela med kompisar, inte främlingar. Och jo, som story-tok blir jag, tja, tokig om nån vill trycka förbi eller snacka bort mellansekvenser.

Vart ska du o jag flyga ikväll då? Och bjuder vi med Fredrik?

Co-op med vänner är alltid bättre än online med främlingar helt klart.

Nu kom jag att tänka på när jag bodde i kollektiv och hade fest. Jag var på Erikshjälpen och såg av en slump ett N64 paket med konsoll, två kontroller, Goldeneye och Banjo för 600 något. Köpte med mig det och så turades vi om med att köra Goldeneye mot varandra.

Fan vad kul.

För en annan som växte upp med co-op Doom, Blood, Duke Nukem 3D mm, så är sådana här krönikor lite som att se en person upptäcka smör på bröd är en grej :).

Hade nog gärna kört mer co-op om det passade bättre rent praktiskt i vardagen. Men har sällan möjlighet att spela förrän sen kväll så då känns det som mer arbete än det är värt att försöka få ihop något med andra som också har taskigt med tid och bara kan spela oregelbundet... Och sen ännu värre om man skulle behöva pausa och gå ifrån 5-15 minuter då och då, känns inte som det skulle vara så populärt i ett online-spel.

Onlinespel med vänner är underbart. Häromveckan plingade det till i en gammal D&D-gruppchatt från studietiden som legat i dvala sen pandemin slog till. Sen dess har alla hunnit få universitetsexamen, de flesta har flyttat långt bort (inklusive undertecknad) och gemenskapen och de eldfängda rollspelssessionerna lämnade på sparglöd för att sen slockna helt.

Tills nu, då vår ständige DM tog oss i kragen och ansåg att vi borde catcha upp och spela nåt tillsammans. Prop hunt-spelet Witch It råkade vara gratis på Epic, så vi bestämde oss för att lira det. In på Discord och igång med spelet. Det visade sig att de flesta av oss har velat spela prop hunt, men inte haft några intresserade vänner. Det blev en tre timmar lång session av skratt, farsartade jakter, dåliga ordvitsar och nostalgi, och det kändes som inget tid alls hade förflutit sen vintern 2019.

Vi ska försöka klämma in en session till innan jul. Tills dess ska alla ha Tabletop Simulator.

Handlar nog om att hitta rätt folk som det klaffar med. Jag kör med tre kompisar och vi vet hur vi funkar. Ibland äts det middag, ibland blir nån trött, ibland måste nån springa och köpa godis. Men ja, jag inser att jag haft en väldigt stor tur som har det så här. Vi pluggade tillsammans på distans och levde mer eller mindre ihop på Zoom under ett års tid. Då lär man känna varandra, och det är dessutom naturligt att sammanstråla typ jämt!

Jo, så är det väl också! Hade viljan verkligen funnits hade man väl löst det (dvs, om DQ X släpps i väst så you best believe att jag hade spelat det no matter what ). Och när kidsen är lite större blir det väl också lite enklare att planera sin tid igen, men jag kommer nog alltid hålla mig till 95% SP. Det där skräckspelet du skrev om verkar onekligen coolt, dock!

Man spelar ju av olika anledningar, också. Många spelar ju för socialt häng och lite skitsnack och då faller det sig ju naturligt att man kör mer MP. Själv är mina sociala batterier ofta redan smått överladdade efter arbete/family stuff så då spelar jag mer för att få vara ifred en stund, hah. Men ja, jag har vänner som är raka motsatsen till mig som bara spelar co-op/MP och tycker att det är dödstråkigt med spel, om de inte har nån att dela dem med. Så det är väl tur att vi är olika.

Älskar att spela med andra, har bara inga vänner som faktiskt spelar och dom som spelar, spelar inget online 🤷🏼

Roligt är det nog att spel med andra man känner. Men att spela med randos är nog huga PTSD från den tiden då jag spela FPS.

Amen till det.

Precis anledningen till att jag inte spelar co-op mer.

Ser möjligheter till ett potentiellt storsäljande Snakes on a plane-DLC till Flight Simulator!
Tänker mig ett scenario där Tomas rattar skutan medan Fredrik jagar ormar och annat löst otyg bland stolar och bagagehyllor i kabinen!

Jag har gjort tvärtom resa!

Spelade bara multiplayer och coop, sen så kom fru och barn in i livet och sedan sju år tillbaka så njuter jag av ensamtid i något underbart singleplayer spel. Gärna med hörlurar på.

Likadan här.

Jag är mest en singelplayer-räv. Gärna på konsol, men de senaste 4-5 åren har det blivit betydligt mer PC.

Trots att jag ser mig som en singleplayer-spelare har det blivit en hel del coop-spel.

• Monster Hunter World 400h+

• Valheim 300h+

• Helldivers 2 130h+

• Phasmophobia 60h+

Samtliga spel är PvE då jag växte ifrån PvP-genren för decennier sedan.

Trevlig artikel. SJälv går jag åt det motsatta hållet och vill spela mer SP.

Jag körde massor av multiplayer, Halo 3, Halo Reach, Halo 5, Valorant, Call of duty.

Nu kör jag nästan enbart singelplayer, gärna korta sådana.