Super Dodge Ball – Må du dö en plågsam död i helvetets pixliga eldar
Att plocka alla achievements i “Super Dodge Ball” är det mest smärtsamma och frustrerande jag gjort sedan jag gick i ettan och stoppade upp en pärla i näsan för att imponera på nån tjej. Spoiler: hon blev inte imponerad, och pärltricket slutade med ett besök hos farbror doktorn.
Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Switch.
Ursprunglig konsol: NES
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Plågsam, långsam tortyr med spökbollstema
Release: 1989
liten heads-up; när jag påbörjade den här vansinniga recensionsbonanzan av Kunio-spel var min tanke att bemästra alla spelen till fullo, ta alla achievements och så vidare som en riktig NES-campione... Allt gick bra, om än trögt, ända fram tills “Super Dodge Ball” fick mig att droppa de ambitionerna snabbare än en skållad råtta.
Recensionen du nu läser kan ha påverkats en smula av frustrationen över att spela om samma spel 3 000 gånger för att klara ett jäkla achievement, det kan vara så…
Ja, pärltricket må ha satt sina spår, men jag skulle hellre stoppa upp pärlor i kroppens alla håligheter än att någonsin röra vid “Super Dodge Ball” igen. Faktum är att jag hellre skulle tatuera en tribal i pannan, eller låta nån rappa mig över ryggen med en kylslagen utemöbel. GAAAHHH! Den som kom på den briljanta idén att man ska klara hela spelet på under 15 minuter måste ha... well, låt oss säga som så – ******!
Gode Gud, jag har nog inte varit så här frustrerad sedan det där tyska handbollsspelet som mig veterligen är det enda i FZ-historien som lyckades gå igenom korrekturen och få en nolla (det föll utanför betygsskalan, men korrigerades senare lol).
Det här var spelet som knäckte mig i min quest att klara 100 % av alla achievements i Kunio-samlingen, men om du vill läsa en mer matig recension av den japanska versionen kan du göra det här.
Det sägs ju att en bild säger mer än 1 000 ord och känslan av den eufori det innebär att aldrig behöva spela “Super Dodge Ball” igen kan bäst sammanfattas så här...
Det här är #5 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!
Härnäst: Phew! Efter den här mentala härdsmältan är det tillbaka till en kultklassiker – dags att återse toppspelet “Downtown Nekketsu Story”, om än i dess lokaliserade form... “River City Ransom!” Det här är nog det mest kända Kunio-spelet i väst (tillsammans med “Nintendo World Cup”) och det ska bli ett sant nöje att jämföra det med originalversionen. Recension inom kort!
Att plocka alla achievements i “Super Dodge Ball” är det mest smärtsamma och frustrerande jag gjort sedan jag gick i ettan och stoppade upp en pärla i näsan för att imponera på nån tjej. Spoiler: hon blev inte imponerad,
Så ytterst märkligt.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Så ytterst märkligt.
Visst ere! 😅😂
I feel ya. Har en trophy kvar i Assassin's Creed Shadows, MEN NU ÄR JAG TRÖTT.
Var för övrigt tvärsäker på att Super Spike V'Ball till NES var ett Kunio-kun-spel, men måste ha mixat designen i NES World Cup med det. Såg ju inte alls ut som jag mindes det.
En Bamseponny av folket
En tvåa ändå.
En tveksam sådan.
I feel ya. Har en trophy kvar i Assassin's Creed Shadows, MEN NU ÄR JAG TRÖTT.
Var för övrigt tvärsäker på att Super Spike V'Ball till NES var ett Kunio-kun-spel, men måste ha mixat designen i NES World Cup med det. Såg ju inte alls ut som jag mindes det.
Haha, jag brukar inte achievement-hunta, men Kunio-samlingen väckte trophy-djävulen inom mig! Den är död nu, hur som. Brutalt avlivad. Stendöd. För all framtid.
Har aldrig riktigt förstått det här med achievements.
Vad är meningen med att jaga dom?
Varje gång jag låst upp en achievement i ett spel så har jag bara ryckt lite på axlarna å inte ens brytt mig om att kolla vad det var.
Kan ju förstå att det ger en känsla av att göra spelet komplett och helt färdigt. Farlig grej det där.
Jag är nöjd och anser att spelet är färdigt när jag spelat igenom storyn en gång eller färdig med alla mål/delmål.
Kan tycka achievements är roligt bara för att se hur många som faktiskt klarat av grejen, typ se hur många som faktiskt klarat av hela spelet.
Varför plågar man sig?
Jag försöker spela klart mina typ 10 spel på Xboxen som jag inte är klar med, inte så många...
Satt igång Crash Bandicoot trilogin, alltså man har positiva minnen av typ första banan i första spelet. Sen är CB inget barnspel, mycket svårare än man tänker sig och att få psykbryt ligger hela tiden i luften.
Så ja.. det lär får väl ligga sist medans jag hoppar på andra spel så länge.
Jag älskar att du totalsågar spelet och trots allt ger det 2/5. 😂
Haha, spelet i sig är inte så hemskt, det var mest frustrationen över idiotiska achievements som fick bägaren att rinna över. Finns en lite mer matig recension av det här spelets japanska version att läsa här för den som vill.
Haha, spelet i sig är inte så hemskt, det var mest frustrationen över idiotiska achievements som fick bägaren att rinna över. Finns en lite mer matig recension av det här spelets japanska version att läsa här för den som vill.
Fattar Jag tycker mycket om retro-reviews, så keep it up!
Fattar Jag tycker mycket om retro-reviews, så keep it up!
Ja, men då finns det mycket på rull! Blir totalt 15 Kunio-recensioner, dvs samtliga Kunio-kun-spel som släpptes till Famicom/NES. Så mer är på väg!
Ser fram emot att få läsa en recension på Nintendo World Cup. Ett spel jag lirade mycket när det kom. Argentina var favorit laget pga av deras specialare.
Haha, ja, Argentina var mina favoriter också!
Tyvärr kommer det dock inte någon recension av Nintendo World Cup, för det spelet är inte med i den här Kunio-samlingen. NWC lokaliserades och gavs ut av Nintendo själva och jag tror (?) att de äger rättigheterna till den versionen. Men det kommer däremot en recension av originalspelet som NWC bygger på! I den versionen är det en nationell skolturnering för Kunio och boysen istället för ett VM, men annars är mycket sig likt.