English, do you speak it?

Den särskrivningen...

Nej nej, han menar nog kunskaper som är specifik engelska. Typ som hur man tillagar en steak and kidney pie eller hur man häller upp en pint på rätt sätt.

Topp 5% nationellt i min årskurs när jag skrev studentexamen, så det brukar jag skryta med. Att jag nästan hålade i matte ska vi inte tala högt om, men det jämnar ut sig.

Språk har alltid varit min "talang", inklusive då engelska. Fick högsta betyg på Certificate in Advanced English när jag gick i gymnasiet och sedan Certificate of Proficiency in English något/några år senare som båda är tester anordnade av Cambridge för att få ens engelskakunskaper på papper (vilket har varit helt menlöst för egen del! ).

Flytande vet jag inte, skulle antagligen vara det om jag befann mig i en engelskspråkig miljö ett tag så man tvingades vänja sig att prata engelska hela tiden! Har svårast för att prata men är i princip flytande på att höra/skriva/läsa. Antagligen skulle jag prata väldigt bra rätt fort med, det handlar ju mest bara om att man är ovan för att man gör det rätt så sällan. Men mina kunskaper är nog hyfsade, fick möjligheten att undervisa i engelska i Indonesien för 376 år sen och det jobbet fick jag genom ett TOEFL-test som uppenbarligen var tillfredsställande.

Alltså, jag pratar sällan engelska. Men Lyssna/Läsa/Skriva gör man ju nästan dagligen. Så bra?
Halva min utbildning som jag går nu är på engelska. Datavetenskap. Men det är ju mer tekniskt. Så jag tar bra.

Skulle nog säga att mina engelska är rätt så bra. Jobbar mycket ihop med Norrmän och Danskar inom mitt arbete så engelska är att föredra under dem mötena 😂

Så läsa och skriva är inga problem, uttal kan ibland bli lite knasiga för vissa ord eller om man inte är förberedd på att prata engelska.

Är så nära flytande som någon som inte har engelska som modersmål och som inte bor i ett engelsktalande land kan vara. Har examen i engelsk lingvistik

My English is liquid!

Hah! MInns att det var nån som var född och uppväxt i Skottland och kom till Sverige i typ 10-årsåldern. Sen fick eleven skit av läraren för att "sådär pratar man inte engelska" och det pågick, tills dess att ungen fick ta med sina föräldrar till skolan som på mycket breeeed och omöjlig skotsk dialekt tillrättavisade läraren om att det minsann visst går att prata som de gör. Nevermind att ingen utanför Skottland antagligen begrep ett ord av vad de sade, men visst, de hade ju rätt i att folk pratar engelska så nånstans. Det är roligt med olika dialekter.

Eftersom man befunnit sig i dataspelens underbara värld, så har engelskan kommit av sig själv

Man pratar ju inte engelska så ofta direkt men läser ju och lyssnar på engelska hela tiden så språket kan man ju förstå flytande iallafall, sen om man börjar prata så tar det nog ett tag innan man kommer in i det på ett flytande sätt.

Say flytande one more time!

Gissar att folk överskattar sig själva grovt

Jag förstår och gör mig förstådd, men det lär låta väldigt svenskt 😄

Jupp, det tror jag med. Att göra sig någorlunda förstådd och kunna konversera dugligt på ett främmande språk är ju en sak, men det är något helt annat att vara helt "flytande" i det perspektivet att man kan prata helt obehindrat och inte glömmer småord eller liknande här och där. Och då har vi inte ens kommit in på saker som uttal osv... Mitt uttal är definitivt väldigt Swenglish ibland, det gör jag mig inga illusioner om. Men hey, having an accent is cool and exotic, right???

Tror jag har rätt schysst läs- och talförståelse.
Kan presentera och skriva rapporter och texter inom ämnen jag är insatt i. Men jag vete fan vad alla saker i min kökslåda hemma kallas på engelska

Vad betyder flytande egentligen? Att man kan alla 600000 engelska ord? Eller att man låter som en britiskt person när man talar?

Jänkarna tror alltid jag är från Ohio när jag snackar på discord, så flytande skulle jag påstå. Tydligen med en Ohio dialekt.

Vill gärna tro att min engelska är riktigt bra, och det stämmer väl om jag pratar om något vardagligt eller om IT.

Men om samtalet går in på typ högstadiekemi eller matlagningsingredienser som grönsaker, kryddor osv, så inser jag snabbt att min engelska inte är riktigt så bra som jag trodde.

Så till den grad att jag tänker/hellre för diskussioner och monologer på engelska. 😅
Tycker det är skitkul och tar varje ursäkt att göra det, tar gärna utmaningar när det kommer till att både höra skillnad på och använda olika dialekter också. ^^ Har smält in både som britt och som amerikan ett antal gånger i olika sammanhang. (Fick visa mitt körkort ett par gånger, för att bevisa att jag var svensk, när jag var i USA.) Tog precis som Sisyr CAE på gymnasiet, av nån anledning - också oklar användbarhet. 😁

Sen är det klart att det kan bli mer eller mindre omöjligt att hänga med när det kommer till ämnen man inte har koll på - men det gäller i svenskan också. När någon börjar nörda ner sig i något ämne man själv inte har lika bra koll på kan det bli tufft. ^^

Och en del kan vara superbra på engelska på pappret (med ett förhållandevis stort vokabulär), men samtidigt ha en klart märkbar brytning för någon som är född i ett engelskspråkigt land och/eller är uppvuxen engelsktalande. Där tror jag lite dissonansen kan komma från.

När jag var chef anställde jag inte personer som inte kunde svenska så jag skulle slippa prata engelska hela tiden, det var as nice.

Yes, I think så.

"It's you with the handtralla? We love your handtralla!"

Sagt av en engelskspråkig chef för ett stort företag inom skog- och trädgård på ett möte med personalen på gräsklipparfabriken.