Inlägg av hannes.theorell
Inlägg som hannes.theorell har skrivit i forumet
Contraband Police
Sitter du och tittar på Gränsbevakarna på tv och tänker att det hade varit roligt med lite mer sovjetisk brutalism? Starta Contraband Police och klicka igång UV-lampan.
Premissen i Contraband Police är tämligen simpel. Du är en regimtrogen gränspolis, som ska ta över ansvaret för gränspassagen till det kommunistiska Acaristan i början av 1980-talet. Regimen kräver ordning och du är förstås en man av ordning.
Det kvittar om farmor, moster, syster är dödssjuka, gäller inte ditt visum så är det bara att vända om.
Till din hjälp har du en trött polisbuss, en ficklampa med vitt ljus samt uv-ljus och din trogna stämpel som antingen godkänner personers inresa eller helt enkelt förvägrar dem Acaristans varma kram.
Folkrepubliken Acaristan försöker i bakgrunden att på fredligaste och enklaste sätt hantera den revolutionistiska gruppen Blood Fist, samtidigt som de måste kämpa mot den ondskefulla kapitalismen som plågar deras närmaste grannländer. Din roll är förstås att släppa in människor som efter 8 timmars kö på ambassaden fyllt i rätt blanketter utan slarvfel. Slarv är förbjudet, förstås.
Om han inte ens har rätt mössa på fotot i passet, så är det bara för honom att vända om. Kom ihåg, det är han som behöver Acaristan, inte Acaristan som behöver honom.
Passkontrollen är noggrann, som sig bör. Självklart har du en checklista att beta igenom. Men dagens inresereglering sker på en anslagstavla vid kontrollstationen, glöm inte bort vad som gäller. Får inte unga män under 30 år komma in? Kolla födelsedatum och visa dem vägen ut om de inte har åldern inne. Lätt som en plätt? Självklart finns en stigande svårighetsgrad med fler inreserestriktioner, fler dokument att kollaborera och förstås smuggelgods, som kan finnas lite här och var. När Blood Fist blir en mer öppet våldsbejakande terrororganisation, så kan du vänta dig att din gränskontroll blir anfallen. Kom ihåg att svänga förbi Vlad och hans affär i skogen för att köpa vapen och ammunition. För fredliga Acaristan kommer förstås inte att förse dig med vapen frivilligt.
Pengar är något av en bristvara. Du får en slant för perfekta kontroller (Gå igenom hela checklistan korrekt trots att personen inte klarade krav nr1), du får också pengar för att dumpa av smuggelgods hos polisens högkvarter samt släppa av gripna smugglare i gruvan (Gulag) för lite hederlig kroppsbestraffning. Varför blanda in domstolen när du var där och plockade kokainet från hans förarstol?
Ett annat sätt att tjäna lite pengar är förstås att idka lite svarthandel med dem du kontrollerar. Eller bara ta emot mutor.
Ganska snabbt är hela förrådet fullt med smuggelgods och det har förstås ett värde på din sida gränsen. Blink, blink, nudge, nudge.
Glöm inte att ha en uppsättning extra verktyg så att du alltid kan bända loss kofångaren med kokain från lastbilen.
Vlad säljer allt du behöver och som staten inte tillför gratis.
Från datorn kan du självklart uppgradera alla faciliteter vid gränskontrollen. Det är inte nödvändigtvis fel att uppgradera ditt enkla kyffe till ett litet palats, om du är utsövd orkar du korsgranska alla olika blanketter.
Då och då dyker särskilda uppdrag upp, där du måste lämna din gränspost och bege dig ut på äventyr. Ofta kopplat till konflikten med Blood Fist. Du kommer där få valet att agera regimtroget eller ställa dig på rebellernas sida.
Smugglare är snillrika och gömmer sina förbjudna varor väl. Därav har du en ficklampa med UV-ljus. De kan nämligen inte låta bli att markera gömställen med en liten symbol.
Här ligger en uggla bregravd. Fram med kniven och sprätta upp, strunta i vad föraren säger, Gulag väntar.
Men var på din vakt, smugglare kan välja att ställa sig på gasen och helt enkelt blåsa igenom bommen. Biljakt i ditt rostiga gamla polis-åk är inte spelets starka sida.
Spelet är utvecklat i Polen av Crazy Rock Studios och intrycket generellt är att det känns lite ”östeuropeiskt”. Ett ganska snyggt yttre men den underliggande motorn är en trimmad gammal trabant. Den gör sitt jobb och du behöver vänja dig lite.
Spelmekaniken ger ett något ”janky” intryck och skjutandet lämnar en del att önska.
Spelet försöker ibland att få dig att känna medlidande med gubbarna du kontrollerar. Men eftersom du är upptagen med att räkna lådor med tvål går det inte alltid fram. Dialoger sägs rätt ut i luften, oftast när du inte ens står vid karaktären. Det hade varit bättre om spelet lät oss fokusera på ett dialogskifte mellan passkontrollant och den som blir kontrollerad. De börjar oftast prata när du springer iväg för att räkna lådor med tvål eller kollar så att det inte ligger smuggelgods i de fem toaletter den lilla bilen bär med sig.
Snövits 8 dvärgar på sin väg till gruvan (Gulag). Forward comrades, for the glory of Acaristan!
Detta betyg är fastställt utan inblandning av Acaristans säkerhetspolis, KGP.
Not great. Not terrible.
Will shoot smugglers face again, to be sure.
När jag har semester har också treåringen ledigt från all form av barnförvaring på förskolan.
Så det blir ungefär som vanligt.
Har du någon bild på hur det brukar kunna se ut? För objektet var rund, extremt stor, och blev långsamt mindre (fortfarande ett klot) innan den sen "flög iväg" bakom huset Finns inte riktigt några myrar i närheten här heller, såvida det du beskriver kan hända på mils avstånd och mitt i vintern när det är kolsvart ute
Det kan hända mitt i vintern. En mängd sumpgas är fast under snö och släpps ut och likt en bubbla blir sfärisk.
Sen lyckas det antändas av exempelvis statisk elektricitet.
Brinner relativt snabbt och blåser väldigt lätt iväg.
Fenomenet är besläktat med våra "lyktgubbar" eller irrbloss.
En tråkigare förklaring är det så kallade "Fata Morgana"-fenomenet i kombination med någon kraftig ljuskälla.
Men det är inte lika roligt, kanske.
Ögonvittnes uppgift om ett liknande fenomen på Gotland:
“Rätt vad det var fick vi se våra egna skuggor framför sig. Men så flytt er ungar, sa mamma, ser ni inte att det kommer en cykel – och vi flyttade oss. Men när vi vände oss om, såg vi en stor sådan där sol och så darrade det och så gick det ner, inte ett ljud, det glömmer jag aldrig. Sedan såg vi det otaliga gånger till. Vi talade aldrig om det, för talade man om det för folk, trodde de inte att man var riktigt klar i huvudet.”
Jag har själv varit med om många märkliga saker.
Det som sticker ut mest för mig hände en vinterkväll när jag och en vän (jag minns inte exakt hur gamla vi var, men kanske 10–11 år) var ute och lekte i snön. Det var väldigt mörkt ute, som det ofta är här uppe i ett snötäckt Norrland, med bara gatlampor och upplysta fönster som bröt igenom mörkret. Vi höll på att leka med några träsvärd och kastade snöbollar mot varandra.
Plötsligt bakom min vän uppe i himlen, ser jag en stor, rund, gul/orange sol-liknande sak. Den var enorm! Jag tänkte även vid den unga åldern hur gigantisk den här grejen egentligen är med tanke på hur stor plats den tar där uppe på himmelen. Såg ut ungefär såhär, men hade också utseendet av en "hägring" typ. Svårt att förklara.
Jag såg den först och bad min vän att vända sig om och han såg den också. Klotet blev efter en kort stund mindre och mindre samtidigt som det rörde sig nedåt över himlen, tills det försvann bakom mina föräldrars hus. Efter det såg vi det aldrig igen.
Det sjukaste med allt det här är som sagt storleken på objektet, hur snabbt den ändrade storlek och sedan försvann.
Vad fan var det där egentligen? Oavsett vad det var är jag otroligt glad över att min kompis såg det också. Det kanske inte gör berättelsen mer trovärdig för andra, men vi vet vad vi såg - det är det viktiga!
Din beskrivning påminner om ett fenomen jag läst om tidigare. Lättantändlig gas från myrar har bubblat upp och antänds, vilket skapar en stor eldboll som tycks hovra en stund för att sedan försvinna kvickt.
Konsoler blev obsoleta när nästan allihopa nöjde sig med att vara plattformar och la sig i PC:ns bakvatten för att trampa vatten.
Sportspelen drabbades av respektive sports jakt på pengar. Allt ska licensieras till höger och vänster på löpande faktura, vilket tvingar sportspelen att vända på varje sten efter inkomster.
Kingdom Come 2 än så länge.
Bassett's vingummin med det gamla receptet.
Cloettas dragéägg var givet varje påsk. Tills de sumpade sitt gamla recept 2019.
"It's you with the handtralla? We love your handtralla!"
Sagt av en engelskspråkig chef för ett stort företag inom skog- och trädgård på ett möte med personalen på gräsklipparfabriken.
Grattis! Du och andra betalande kan chatta med varandra – fantastiskt att en hel fysisk knapp dedikeras till något så banbrytande. Jag syftade dock på hur udda det är att placera en knapp på handkontrollen som i princip inte gör något alls utan ett abonnemang. Det är lite som att sätta en radio-knapp i bilen som bara funkar om man betalar extra varje månad
Du betalar väl din radio-licens?
Annars blir det snigel på ögat.
Vi spelar alltså prologen till Casino Royal (2006).
Min take på det hela.
Absolut tror jag att det existerar liv på andra världar. Kommer vi någonsin att traffa dem? Nej det tror jag inte.
Folk som påstår att de sett eller träffat Aliens, antingen ljuger eller hallucinationerar dom eller vet inte vad dom har sett.
Det är i alla fall vad jag tror. Så, jag undviker tv shower där det snackas ufo konspirationer.
Jag tror att vi får skilja mellan "liv" och "tänkande varelser".
Att det finns liv är skitenkelt. Någon liten encellig organism som äter soljljus någonstans lär snarare vara väldigt sannolikt.
Men tänkande varelser på vår nivå och högre, nja, där blir det kanske mer osannolikt.
Verkar dåligt av Square Enix att ha så dålig kommunikation med studion. Eller så People can fly dålig ledning som inte förstått avtalen.
Litet tips också; de har antagligen kollat på cash flow, vilket egentligen inte översätts till pengaflöde utan kassaflöde.
Det PCF har varit duktiga på är att anställa en massa folk och öppna underlydande bolag världen över.
Utan att ha någon inkomst att tala om annat än att sörpla på Square Enix pengaljuver?
Märks att "spelare" har blivit modeordet när man vill maskera usla lanseringar.
I en bransch med komplexa inkomstkällor är antalet spelare utmärkt att använda. Det är ju även ett sätt att se hur de står sig mot konkurrensen. Har de 3 miljoner spelare så är det ju 3 miljoner individer som väljer bort konkurrenternas utbud för deras utbud.
Jag hade själv en massa idéer för spel när jag var ung.
Slutade med att jag pluggade dataspelsutveckling på högskolan, för några år sedan.
Så att "lära sig att göra ett spel" är ju faktiskt ett bra råd. Och man behöver inte nödvändigtvis gå den akademiska vägen för att lära sig.
Den "akademiska vägen" kan ju annars vara ett bra tips. Det finns säkert jättemånga elever på högskolorna som lär ut dataspelsutveckling som kan raggas upp till att hugga tag i någon annans idé.
Kanske som ett uppsatsämne eller bara för skojs skull?
Är det inte rättvist att missa skott på 99%?
Köpte FarCry 6 som gåva till en väns födelsedag.
Jag tror att sådana där tankar kommer mer med åren. I 20-årsåldern är det få som reflekterar över det, de har inget att jämföra med. Vi som växte upp i en värld utan internet och där ICA-butiken var stängd på söndagar har en annan referensram att utgå från.
En smärtsam insikt som kommit till mig de senaste åren, egentligen, är att man inte behöver göra ett bra jobb för att bli befordrad och att man inte blir befordrad bara för att man gör ett väldigt bra jobb. Det finns ingen kausalitet här. Det handlar mycket om att känna rätt personer, att spela spelet, att hamna inne i värmen. Det är en ganska bitter insikt, men samtidigt tillnyktrande.
Man kan också låtsas känna rätt personer. Lite flexig namedropping kan öppna många dörrar.
Precis! men det måste vara höga krav på chefer annars blir det lite "latjo-lajban". Dessvärre är det för många personer som tilldelas chefsrollen, som inte borde vara chef. Det syns ofta inom kommun.
Jag håller med! Tror heller inte på en programvara som använder algorithmer för att mäta anställdas produktivitet. Det räcker egentligen med en redovisning i form av en punktlista i ett litet mail, hålla det simpelt. Efter några månader har man lite mer underlag att gå på vilket gör det enklare att utvärdera.
Problemet i många kommuner är att det är ofta underbemannade och blir någon sjuk/vabbar ligger chefer på latsidan och hittar ingen ersättare. Detta sätter mer påfrestning på de som jobbar och måste då kompensera för resten. Över tid skapar detta en "backlog" av olösta rapporter (mycket administrativt) som växer och dom hinner aldrig ikapp. Resultatet blir längre väntetider, frustration och stress.
Det är inte konstigt arbetsmoralen förblir låg och ingen vill egentligen jobba, ingen vill stå ut med griniga/bittra eller slappa kollegor, ingen orkar ta på sig mer arbete när dom redan är överbelastade, ingen vill ta på sig mer om lönen blir densamma.
Det är tyvärr ett trasigt och ohållbart system, därför många människor blir utbrända eller slutar.
Jag är ingen politiker och detta kanske är naivt att säga men magkänslan är att beslut som fattas gällande hur arbetsupplägget ser ut, styrs mycket av kommunpolitiker som ofta är äldre och trötta byråkrater som lever kvar i det gamla. Förändring, förbättring, ett nytänk existerar inte i deras vokabulär. Dessa getter sitter lugnt i båten med kopp kaffe i handen och inväntar sin pension.
Jag ska lite, lite grann komma till kommunchefers försvar, för i många kommuner är det stopp på att ta in exempelvis vikarier om någon ur ordinarie personal är sjuk eller vabbar. Enda lösningen är att hitta någon på ett annat skift för att täcka upp eller så får chefen själv kavla upp armarna. Fast det händer ju inte för chefen kommer ju i princip aldrig från den egna verksamheten och som "jobbat sig upp". Uteslutande externt rekryterade chefer, som siktar på att landa ett bättre chefsjobb i regionen i nära framtiden.
I det privata verkar det i många fall vara lönen som styr om chefstiteln ska påföras anställningen. Din befattningsnivå kommer med ett visst löneintervall och när du börjar slå i bortre gränsen för hur hög lönen för din befattning kan vara så är den administrativa lösningen att peta upp dig till en högre befattningsnivå. Så blir det mindre kinkigt på golvet om arbetarna mot förmodan skulle börja diskutera löner.