Inlägg av Mats Nylund
Inlägg som Mats Nylund har skrivit i forumet
Är det multiplayer så blir jag då väldigt besviken på Bioware.
Vadå, co-op vore ju hur episkt som helst!
Tänk om man skulle kunna romantisera sin partners karaktär i co-op.
Det skulle leda till ett par obehagliga situationer, men det skulle sannerligen vara intressant.
Varför inte. Jag har t ex legat runt med hela speljournalistsverige i Fable III :).
Nils, det är ett av sluten i Silent Hill 2. Men det finns några till, det "riktiga" slutet är faktiskt väldigt bra!
Och Earthworm Jim-slutet var ju episkt bra!
Är det multiplayer så blir jag då väldigt besviken på Bioware.
Vadå, co-op vore ju hur episkt som helst!
Ja, kanske det, men har man nu ett lättare spelläge så ska man fan i mig inte sparka den som väljer det i kulorna!
IOFS tror jag att det ÄR ett virus, som stjäl din IRL-CPU-tid!
Jag fick faktiskt två mail, det här var ett av dem. Det andra tänker jag inte dela med mig av, det kändes lite mer legit :).
Underbart spel men en aning svårt skulle ge det en 4:a bara för att det är så skön gammal arkad känsla i det.
Split screen funkar hyfsat men så spelade jag på 106" så kan förstå att det blir jobbigare att se vad som händer om man har en liten tv. Utmärkt recension!
Jag tyckte också det var svårt i början, men det är nog mer längden på banorna. Individuella fiender är ganska lätta, men när en bana tar 45 minuter att spela så nöts man sakta men säkert ner :).
I undergenren "jeepåhelikopterspel" är för övrigt gamla Amigaliret SWIV fortfarande klart bäst. Synd att man inte får flyga lite mer helikopter i Renegade Ops, f ö.
Spelet är i alla fall testat på Xbox 360, och lite, lite grann på PS3. Funkar lika bra på båda, förutom att man slår ihop tummarna på PS3:ans underdimensionerade handkontroll :).
Och nej, det är inte okej att straffa spelaren för ett menyval. För att man klantar sig i spelet, visst, men att Avalanche valt att ta bort 90% av det som gör spelet roligt om man väljer easy är ett obegripligt klantigt designbeslut. Skämmes!
Veckans phishing-mail
Nu igen! Att de bara orkar... Än en gång hittar jag ett phishing-mail i min inkorg denna morgon. Fast den här gången är det inte en fejkat Swedbank-inloggning eller gratis penisförstoring, utan en inbjudan att delta i självaste Diablo 3-betan! Att mailets ämnesrad bara bestod av ett "Diablo III beta test invitation!" gjorde mig väl inte SÅ misstänksam, men när jag såg att avsändaren var "diablo3", med adressen noreply@blizzard.com började det kännas lite mer tveksamt. Men vem kan väl tvivla på att det här mailet måste vara ett äkta erbjudande?
Greetings from Blizzard Entertainment!
We’re gearing up for the forthcoming launch of Diablo III and would like to extend you an invitation to participate in the beta test. If you are interested in participating, you need to have a Battle.net account, which you can create on our Battle.net website.
We will flag you for access to the Diablo III beta test when we begin admitting press. You do not need to go through the opt-in process.
To secure your place among the first of Sanctuary’s heroes,Please use the following template below to verify your account and information via email.
* Name:
* Battle.account name:
* Password:
* Country:
* E-mail Address:
Thanks and see you all in the Burning Hells!
...bara den som händelsevis läst igenom Blizzards NDA, eller som gjort något överhuvud taget på internet de senaste 10 åren!
Är det lika snabbt, stabilt och smidigt som de tidigare spelen? Laddningstiderna i sunrise är i princip obefinitliga och det går få ganska bra framerate även med bra grafik på gammal hårdvara. Tror också trackmania-serien är ett av få spel där jag aldrig varit med om en enda bug. Allting bara funkar helt enkelt.
Älskar de gamla trackmania spelen, är lika enkelt att hinna slänga ett race när man har 10 minuter att döda som det är roligt att sitta timmatal och nöta.
Det ÄR snabbt, stabilt och smidigt, men laddningstiderna är kanske en aning långa, åtminstone första gången. När man väl laddat och kört en bana verkar det gå fortare att köra om den en andra gång. Några buggar såg jag inte heller till, det hade väl varit ganska skamligt med ett så pass enkelt spel :).
Ja, det är en smart affärsmodell, jag är bara lite orolig för att det kan bli dyrt i längden. Men som sagt, det är så här det kommer att bli i framtiden.
Sedan kan jag ju tycka att möjligheten att sladda är lite blek, som enda nyhet i uppföljaren efter alla dessa år...
Även om jag älskar spelet i sig, så kan jag inte försvara bossarna. De var krystade, ointressanta och framför allt bröt de mot resten av spelets regler eftersom man var tvungen att nöta ner dem med diverse vapen, även om man valt att bygga upp sina smygfärdigheter.
Sveriges skäggigaste redaktion, som sig bör när man bl a skriver om pc-rollspel!
Men om man inte har någon vinkel blir det ju ingen recension, bara en produktbeskrivning... Sådana hittar ni lämpligast på utgivarens officiella sida.
Sebastian: Jag överdrev kanske lite för att få en mer dramatisk effekt :).
Och ja, att det är ett reklamblad går inte att förneka (även om vissa försöker). Men min inställning är mer att visst, man får väl göra reklam hur man vill, men då ska det ju också funka som reklam!
Ja, här som i Stalker, överväger stämningen och spelglädjen. Fast de får ju gärna fixa de värsta buggarna ändå
Dead Island: älskade skitspel
[ia=29390; large]
Dead Island är ett zombiespel med fyra karaktärer som kan vara dina vänner i co-op. Där börjar och slutar alla likheter med Left 4 Dead, och större delen av den övriga undergenren också. I Dead Island slår du dig fram genom de odöda (och auto-levlande!) horderna, ständigt i kamp på liv och död, och kämpar dig därigenom mot slutet på en riktigt lång och intressant kampanj. De handgripliga striderna, där skjutvapen dels är sällsynta och dels riktigt kassa mot allt utom vanliga dödliga människor, gör också att varje fight är unik även om du gått samma gata femton gånger. Du vet aldrig riktigt vad du stöter på, och du kan alltid hantera situationen på samma sätt. Det är lysande på riktigt.
Tyvärr är det mycket av spelet som inte alls når upp till samma höga standard. Om du spelar ensam som tjej (jag är Purna, vapenspecialisten) snackar NPC:erna ändå om dig som "han" eller "de". Och i alla mellansekvenser är alla fyra karaktärerna med, varpå de övriga tre magiskt försvinner när spelet kommer igång igen. Spelet har också en märklig fixering vid alkohol, som är helt oanvändbart i strid för tre av fyra karaktärer. Trots det vill du väldigt gärna byta ut din stora elektriska slägga mot en flaska Jack Daniels om du skulle plocka upp en sådan; det ofriviligt komiska resultatet - du drar i dig hela flaskan, allt blir suddigt och du ramlar omkull - leder ofelbart till en onödig död som kostar pengar för ingenting. Spar- och questsystemen är halvtrasiga och kan placera dig lite varsomhelst på kartan om du dör, respektive tappa bort quests du är halvvägs igenom bara sådär.
Men jag älskar det ändå. Jag tror att det är utforskande. Jag smyger mellan övergivna strandbarer och lyxhotell, eller genom kåkstäder i djungeln, och njuter av varje minuts spänning, varje hundring jag lootar från någons övergivna väska och varje vapen jag hittar och modifierar till den ultimata zomebie-skallkrossaren. Ja, det är trasigt. Men ibland måste man överse med några små skönhetsfel hos den man har kär.
Ett litet förtydligande: Jag gillar MoW-serien, och det här spelet är nästan exakt likadant som de andra. Men man har varit slapp och skapat en serie väldigt ojämna banor - den första är till exempel alldeles för lång, komplicerad och onödigt svår.
Och visst, micromanagement är kul på sitt sätt. Men efter alla spel i serien borde de ha hittat ett smidigare sätt att göra det på, åtminstone möjligheten att låta de soldater man för närvarande inte har koll på ta hand om sig själv lite bättre.
Jag ville se en finslipning av spelmekaniken och en välavvägd svårighetsgrad. Istället fick jag exakt samma, aningen trötta mekanik och en svårighetsgrad som pendlar mellan ganska enkel och helt ohyggligt orättvis. Det är inte okej, därav tvåan.