En av de mest hyllade äventyrsskaparna ger sig på mobilmarknaden med ett musikspel som inte kräver taktkänsla. Kanske saknar de även själva takt.

När jag tänker på #Double Fine Productions poppar spel som #Psychonauts, #Stacking och #Costume Quest upp i mitt huvud. Och bortser man från hårdrockande #Brutal Legend känns mobilspelet #Dropchord så långt ifrån studions signum man kan komma. Sådana drag brukar luta ganska kraftigt åt endera hållet, men huruvida det är bra eller dåligt varierar så klart från spel till spel. Här vet jag inte riktigt vad jag ska tro, förutom att jag har tråkigt och trasslar in mina händer i varandra.

Dropchord är inget rytmspel. Det måste sägas. Den primära spelmekaniken handlar istället om att samla små pluppar till pumpande, men icke relevant, musik i housens eller technons tecken. Kalla det vad ni vill, jag börjar kanske bli gammal. Vi placerar ett finger på var sida av skärmen, något som skapar ett streck som förbinder de båda punkterna och skär igenom en cirkel. Inom denna rundel gäller det sedan att föra strecket över de poänggivande prickarna så snabbt som möjligt för att behålla poängfördubblaren, samtidigt som spelet blir gradvis svårare och introducerar allt aggressivare fiender som spelaren måste undvika. Efter ett par minuter sitter jag och slirar med händerna över skärmen likt en pensionär som försöker häva en bredsladd på is.

Unikt? Ja, ganska. Kul? Nej, inte särskilt.

Tyvärr faller spelet, sin stilfulla, enkla design och feta musik till trots, på att jag inte riktigt hittar underhållningsvärdet. Spelmekaniken blir snabbt upprepande och ibland även frustrerande även om viss variation spränger sig in efter lite speltid. Visst ska det vara svårt, för att inte säga omöjligt till slut. Meningen är ju att vi ska jaga high score-listornas toppar. Men när det går ut över den spelglädje man kan finna i exempelvis vissa springspel eller flippersimulatorer vill jag inte vara med längre.

Dropchord är ingen katastrof, och jag är säker på att spelet kan hitta sin nisch. Efter att ha scannat av nätet ser jag en hel del nöjda spelare som gärna liknar det med Super Hexagon. Skillnaden är bara att undertecknad finner det senare vara bättre, och roligare, på alla sätt och vis.

Köp inte det här och tro att du ska få något klassiskt “Double Finigt”, eller något svängigt musikspel som spelar på vår taktkänsla. Letar du däremot efter ett slirigt poängjagarspel med annorlunda design kan det vara värt en närmare titt. Dropchord är helt enkelt så udda att det är svårt att sätta ett objektivt betyg på det, men personligen har jag haft betänkligt roligare med bärbar underhållning.

Skicka en rättelse