Senaste nytolkningen av 90-talets japanska rollspel heter Star Ocean The Second Story R. Originalet, som släpptes till PS1 1999, anses av många som bästa delen i "science fantasy"-sagan, och nu får en ny generation spelare – och hårdvara – chansen att ta del av en klassiker.
Berättelsen utspelar sig rymdåret 366 då Claude C. Kenny, löjtnant i den pangalaktiska federationen, under ett rutinuppdrag blir strandsatt på den främmande och underutvecklade planeten Expel. Där springer han på Rena Lanford, en ung kvinna med helande förmågor. När spelet inleds får du besluta om du vill spela som Claude eller Rena, och beroende på vem du väljer får du uppleva berättelsen från respektive perspektiv.
Såklart finns ett stort hot som sätter galaxens existens på spel, men det förankras också i mer jordnära draman i form av Claudes och Renas familjetrubbel. Manus och dialog hittar en bra balans mellan allvarliga ämnen och ett lättsamt tonläge, och den som följer berättelsens utstakade väg behöver tacksamt nog inte tröska genom onödig utfyllnad.
Här får du berättande av science fantasy-flavör.
Du får välja vilken huvudkaraktär du vill uppleva handlingen utifrån.
Mötet.
x
Det bjuds på popkulturella referenser också.
"Kombination av 3d-renderade bakgrunder med 2d-pixelgrafik"
Under äventyrets gång kan du också aktivera vad som kallas "Private Actions", där du ägnar dig åt små sidoberättelser med andra karaktärer. Utöver att det stärker relationer och kan ge dig bonusprylar får du också en bättre insikt i ensemblens bakgrundshistoria och tidigare händelser i spelvärlden. Vilka PA-berättelser du väljer att göra formar också vilken variant av slutet du bjuds på – och just spelarens förmåga att påverka slutet med sina val var en banbrytande egenskap i Star Ocean 2-originalet.
Olikt Star Ocean First Departure R, remaken av ettan, har teamet valt att bygga om presentationen rejält. Till skillnad från moderna retrotitlar som Octopath Traveler, där lager av 2d-pixelgrafik visas upp i en 3d-motor, används här en kombination av 3d-renderade bakgrunder med 2d-pixelgrafik för karaktärer och fiender. Effekter appliceras också på bakgrunderna så att de inte ska kännas så statiska. Resultatet är riktigt lyckat och för bitvis tankarna till PS1-klassiker som Xenogears, som kombinerade 3d-bakgrunder med pixelkaraktärer på ett förnämligt vis. Ett undantag från det goda intrycket är att 3d-grafiken på världskartan ibland ser steril ut, men det är alltså ett undantag i en annars läcker nytolkning.
En annan del av upplevelsen som också renoverats, fast inte i samma utsträckning, är striderna. Även här har utvecklarna närmat sig mer moderna grepp, bland annat i form av att ditt gäng inte kastas in i strider slumpartat likt gamla skolans jrpg:s. Du ser nu fienderna och kan undvika dem om ditt gäng inte är stridsdugligt (eller om du inte har lust). Fienderna färgkodas också efter graden av motstånd. Det har du nytta av om du helst vill mala ner svaga fiender för karaktärsutveckling.
"Blir aldrig tal om något strategiskt djup"
Även i själva stridsmomenten finns nytänkande. Likt originalet står actionbaserade strider på menyn där du kan röra dig fritt på slagfältet, mata fysiska attacker och köra igång specialattacker med L1/R1-knapparna. Nytt i remakeen är ett break-system som såväl dina karaktärer som fienden bestyckats med.
När du nött ner fiendens försvar går de in i detta break-läge där de är tillfälligt satta ur spel och tar extra mycket skada. Nytt är också att du kan länka attacker med kamrater som inte är med i uppställningen, och du kan också låsa upp kända profiler från andra Star Ocean-titlar som hjälper till i striderna.
På pappret ser det ut som gedigna tillägg även för striderna, men i praktiken ger det inte lika mycket som den visuella renoveringen. Även om striderna blir väldigt effektfulla och kan gå snabbt om du lär dig att länka samman rätt flöde av attacker, blir det aldrig tal om något strategiskt djup. Kvalitetsförbättringarna som gjorts är fler än vad som nämnts här, men i praktiken blir de inte tillräckligt mycket för att göra striderna genuint engagerande.
Det är inte ett jrpg utan möjlighet att kunna fiska.
Star Ocean: Cooking Mama.
Karaktärer från Star Ocean-serien kan låsas upp för att hjälpa till i strid.
Vissa scener är som en vacker JRPG-tavla.
Spendera poäng på färdigheter.
Du ägnar dig åt ungefär samma hamrande av knappkombinationer oavsett om det är i början eller slutet av spelet, vare sig det handlar om bossar eller vanliga fiender du möter. Moderna spelserier som Octopath Traveler visar att det är fullt möjligt att kombinera retro-osande stridssystem med ett strategiskt djup, och striderna i Star Ocean Second Story R känns därför som att de fortfarande är förankrade i 90-talets designfilosofier.
Något som faktiskt bjuder på en del djup är de många sätten du kan utveckla dina karaktärer. Du kan bygga deras egenskaper i strid såväl som specialkunskaper utanför strid. Dessa innefattar bland annat att skapa föremål och anpassa vapen, fiska, författa texter, laga mat och mycket mer. Haken är att systemen presenteras och används otydligt, och många spelare kan sannolikt ta sig igenom lejonparten av spelet utan att greppa hur systemen ska användas. En fördel är dock att spelare som vill maxa alla system har många speltimmar att sätta tänderna i.
Till skillnad från den mindre gedigna remaken av det första spelet har denna nytolkning av seriens andra del bättre förutsättningar för att passa både en gammal och ny publik. Seriens, i undertecknad mening, bästa berättelse i kombination med en läcker retromodern förpackning är en lysande kombination som jrpg-ivraren inte bör missa. För att nå ännu högre hade stridssystemet behövt vara mer engagerande, men Star Ocean Second Story R är definitivt en finfin uppgradering av en klassiker som bör finnas med på jrpg-konnässörens att göra-lista.
Fotnot: Star Ocean Second Story R släpps till PS5, PS4 Switch och pc. PS5-versionen testad.
