Vad har zombier, varulvar, troll, tanter, spindlar och jättar gemensamt? De måsta allihopa utrotas såklart. I Monster Madness ger du samtliga fantasifoster smockan i sann hack n' slash-anda samtidigt som diverse popkulturella referenser utdelas. Ett lovande upplägg, men utvecklarna behöver lära sig vad originalitet innebär samt hur man portar spel smärtfritt.

Till gamla Super NES släppte LucasArts actionspelet Zombies Ate My Neighbours. Det blev visserligen ingen försäljningssuccé, men spelet har blivit smått kultförklarat. Nu, tolv år senare, försöker sig Artificial Studios på att göra en inofficiell uppdaterad version, full av zombier och humor. De lyckas med det förstnämnda. Spelet är fullproppat med zombier och vampyrer, yetis och clowner. Du kan inte ta ett enda steg utan att dussintals fiender invaderar din skärm och tigger och ber dig att skära upp dem.

Banorna avslutas med en boss som inte direkt kräver någon taktik, men desto mer granater och ammunition. Stridssytemet, som inkluderar vad som förväntas, komplett med eldkastare och katanas, kommer inte bara slita sönder din vänstra musknapp. Det kommer också att göra dig förbannad på att spelet utgår från att du använder dig av en Xbox 360-kontroll, något som gör navigeringen stundtals omöjlig och menyerna minst sagt förvirrande. Det finns inte någon chans att ändra muskänsligheten vilket resulterar i att de annars trevliga fordonen blir otroligt svårstyrda. Att du dessutom är tvungen att installera en patch bara för att få spelet att starta är inte heller något som direkt får det att kännas som en bättre portning.

Zombiefarmor måste dö!

Trots sina brister fungerar äventyrsläget bra, med underhållande vapen och fiender, samt atmosfärrika och vackra miljöer, mycket tack vare spelmotorn Unreal Enigne 3. Även om samtliga objekt i spelvärlden beter sig som badbollar gör fysikmotorn att det blir total förstörelse där dina bataljer äger rum. Det som svider mest är utelämnandet av charm och originalitet. När Artificial Studios gör det så uppenbart var de tagit sin inspiration ifrån är förhoppningen att det ska finnas en bråkdel av den personlighet som präglade LucasArts 90-talsspel.

Och utvecklarna försöker, det ska sägas. Mellansekvenserna är i serietidningsformat med alla möjliga popkulturella hänvisningar i dialogen men kvalitén är inställd på kliché. LucasArts karaktärer var genomarbetade och kunde kliva ur sina stereotyper för att bli levande personer, komplett med festligt manus. Här stannar stereotyperna som just stereotyper och blir aldrig intressanta, eller för den delen roliga. Det är självklart inte rättvist mot Monters Madness figurer att bli jämförda med några av de bästa spelkaraktärerna som existerat men när Artificial Studios frivilligt sätter sig i den positionen utan att leverera får de skylla sig själva.

Bevis för den dåliga portningen finns framför allt i flerspelarlägena. De finns visserligen, men som de fungerar nu kunde de nästan ha struntat i dem helt och hållet. För online-spelande behövs IP-numret till värden och huvudkampanjen, som är designad för co-op, kan endast spelas med hjälp av linkkabel. Vad som finns kvar är rena strimmelmatcher på små banor där det görs upp om vem som står ut längst med den irriterande kameravinkeln.

Brains!

- Inget krav för spelaren

Monster Madness erbjuder en enformig men godkänd enspelarkampanj som stillar behovet av lite hjärndöd monsterslakt. Ett spel med hundratals zombier är aldrig helt fel. Vad som förbryllar mig mest är varför detta spel överhuvudtaget finns till PC. Det är ett konsolspel ut i fingerspetsarna, med en kampanj för upp till fyra spelare, checkpoints och dussintals småsaker att samla på. Även om det inte är så farligt är portningen dock så dålig att jag tror att det är en emulator jag använder. Om det bara är monsterslakt, och med det vill jag betona enbart monsterslakt, som är din grej, ge spelet en chans till Xbox 360. Låt PC-versionen vara.

Testdator:

AMD 3500+
1 GB RAM
Geforce 7900 GT 256 MB
Windows XP

Skicka en rättelse