Warhammer: Mark of Chaos (preview)

Det skall sägas på en gång. Warhammer: Mark of Chaos följer inte normen för hur datorbaserad fantasystrategi brukar se ut. Spelet saknar helt genrens typiska resurshantering. Den ungerska utvecklaren Black Hole Entertainment har istället valt att lägga fokus på strider - eller rättare sagt, fältslag. Där den absoluta merparten av de så kallade RTS-spelen innehåller "micro management" - kommendering av enskilda soldater och andra enheter - sker det mesta i Mark of Chaos i större skala. Du som är bekant med Creative Assemblys titlar i Total War-serien kommer snabbt att känna igen dig.

Okonventionellt upplägg

Mark of Chaos levereras med två kampanjer och tjugotalet flerspelarkartor. Därutöver kan man även ta sig an datorstyrda motspelare i enstaka strider (så kallad "skrimish"). Varje spelomgång förlägger handlingen till en taktisk karta som representerar den skogsklädda spelvärlden. Här och var skjuter borgar och byar upp ur grönskan. Strider inleds genom att flytta en pjäs - vilken representerar spelarens armé - till områden där en fientlig pjäs står uppställd. I motsats till de sedvanliga RTS-spelen saknar Mark of Chaos möjlighet att producera och skicka in förstärkningar till stridsområdet. Istället väljer man redan på den taktiska kartan vilka enheter man vill skall ingå i fältslaget. När alla val är gjorda - vilket sker i ett pausläge helt utan tidspress - växlar spelmotorn läge från taktisk kartvy till stridsläge.

Att just stridsläget är den del av Mark of Chaos som Black Hole lagt mest krut på är tydligt. Gränssnitt utökas med en minikarta och palett av ikoner, grafiken blir mer detaljerad och antalet faktiska valmöjligheter spelaren ställs inför ökar väsentligt. Faktum är att spelets taktiska läge i mångt och mycket enbart känns som en ursäkt för att få använda stridsläget - den del av Mark of Chaos som spelaren uteslutande kommer att bekanta sig med.

I spelmotorns händer

Striderna i sig själva är i ett inledande skede relativt okomplicerade. Då ordergivningen begränsar sig till hela förband och inte enskilda soldater blir antalet musklick per minut få - i mångt och mycket upplever jag det som att vara helt i spelmotorns händer. En rad parametrar styr enheterna för att efterlikna Warhammers regelverk i brädspelsversion. Dit hör stridsmoral - ett säreget men fräscht inslag som sannolikt kommer att kunna påverka utgången av såväl enstaka skärmytslingar som hela fältslag. Att se fiender i underläge bokstavligt talat fly för sina liv är roande och bidrar till trovärdighet.

Om Mark of Chaos i ett inledande skede verkar trivialt torde dock svårighetsnivån stiga i takt med armén växer i storlek. I det färdiga spelet talar Namco om att "tusentals" enheter skall kunna ingå i regelrätta fältslag. Lyckas man infria sitt löfte har man emellertid ett betydande optimeringsarbete framför sig. Spelets grafiska detaljrikedom är förvisso hyggligt skalbar och kan enkelt anpassas efter hur snabb datorn är, men spelet känns likväl långsammare i takt med att fler enheter syns på skärmen samtidigt (och då handlar det om dussintals soldater - inte tusentals).

Ambitiös idé - oviss utgång

Huruvida Black Holes okonventionella speldesign blir den framgång man hoppas på är en knapp månad innan butikspremiären en högst oklar fråga. Att man utlovar ett flerspelarläge, 30 - 40 timmars speltid för vardera kampanj samt verktyg för att kunna bygga ut och modifiera spelet talar talar förvisso till Mark of Chaos uppenbara fördel - men frågan är om den genomsnittlige konsumenten kommer att låta sig attraheras av ett upplägg som helt saknar RTS-genrens klassiska inslag. Black Hole Entertainment har medvetet valt att lyfta fram detaljer som utmärker Warhammers brädspelsserie - det råder det ingen tvekan om. En halvkvalificerad gissning är att det är en designidé som både kommer att tilltala och avskräcka publik. Du som är bekant med Warhammer sedan tidigare, alternativt vill testa något nytt, kommer sannolikt att ha utbyte av Mark of Chaos. Övriga gör antagligen klokt i att fortsätta att vänta på Starcraft 2.