Numera är det exklusivt för Playstation 3, men från början utvecklades det för pc och även en Xbox 360-version var utlovad, något som alltså skrotats. Ja, ni hör själva hur det låter, det är inget drömscenario för en utvecklare. Vi fick tillfälle att titta närmare på singleplayer och co-op-kampanjen under ett besök hos utgivaren Sony i London. Men att hitta till presseventet visade sig vara en utmaning.
Efter att ha virrat omkring i Brick Lane ett bra tag får jag syn på en underlig byggnad med sotsvart glasfasad. Det måste vara en porrklubb tänker jag och börjar gå därifrån, när dörren öppnas på glänt och en säkerhetsvakt lutar sig ut.
- Mate, om du ska till Sony har du kommit rätt.
Välkommen till paradiset
Förvånad stövlar jag in i Sony Lounge och ramlar in i ett överdådigt dekorerat spelparadis. Det påminner mer om en lyxig nattklubb med dess röda draperier, bardisk och designermöbler. På väggarna hänger otaliga plattskärmar och under varje: en PS3:a. Men innan vi får sätta tänderna i Haze är det dags för en skopa pr-snack. Medan jag förser mig själv med tilltugg lufsar en lång man in i mitten av rummet.
- Let’s get this fucking show started! utbrister han varpå han sjunker ned halvliggande i en stol och låtsas sova. Manusförfattaren Rob Yescombe har gjort entré.
Inne i Sony Lounge
Snart följs han av projektledaren Derek Littlewood och producenten Romain de Waubert de Genlis som gör betydligt lugnare intryck och radar upp sig bredvid storbildsskärmen.
De berättar om grundtanken med Haze, ett vuxet FPS som tar krig på allvar och dessutom blandar in knark i bilden. Det är en nära framtid och det smutsiga jobbet att föra krig har tagits över av det privata företaget Mantel. Tänk Blackwater på steroider.
Mantels soldater är utrustade med högteknologiska rustningar och vapen men framförallt med den prestationsförhöjande drogen Nectar. Du börjar som en av de här soldaterna och utkämpar ett krig mot gerillasoldater någonstans i Sydamerika. Föga förvånande får din karaktär samvetskval under spelets gång och byter sida. Inga poäng för den som gissar vilka som är elakingarna i sammanhanget.
Knarkande soldater
Den andra tvisten är att Nectar är ett tveeggat vapen. I lagom doser ger det Mantelsoldaterna ökad uppmärksamhet, styrka och smidighet men om man överdoserar förvandlas soldaten till en bärsärkande galning som skjuter på allt som rör sig, inklusive andra Mantelsoldater. Det här kan rebellsoldaterna naturligtvis utnyttja, dels genom att attackera Nectarregulatorn som sitter på soldaternas ryggar och dels genom att kasta Nectargranater eller preparerade knivar.
Efter den korta presentationen var det dags för oss att få testa singleplayerkampanjen. Eller co-op varianten av densamma om man ska vara petig. Sin vana trogen har Free Radical lagt till ett gediget co-op-läge. Du kan spela kampanjen med tre vänner eller med en vän via splitscreen och det fina i kråksången är att dina vänner kan hoppa in eller ut precis när de vill. Riktigt bra.
Jag bildade en rebellsquad tillsammans med tre nederländska journalister och vi började med att testa banan Dientes de Vaca som utspelar sig i en bergsregion. Målet var att ta sig upp för en bergsväg och slå sig igenom ett antal vägspärrar bemannade av Mantelsoldater. Det fanns ett antal fordon att använda sig av och vår grupp försökte - något dåraktigt - köra igenom kulregnet med en skumpande jeep. Om och om igen slutade vi i ett eldhav av plåt och kött. Fordonen var lättstyrda men det kändes som om något saknades i hanteringen, även om det är svårt att sätta fingret på vad.
Gedigen upplevelse
- men inte revolutionerande
Rob Yescombe i klättrartagen
Vi fick testa två andra banor, en utspelade sig i ett stort övergivet observatorium högst upp på berget och den andra ombord på ett jättelikt fartyg. Att få Manteltrupperna att överdosera på drogen för att på sätt få dem att attackera varandra är riktigt kul. Tillsammans med andra funktioner som att du kan göra försåtsmineringar och spela död för att lura fienden gör att Haze känns förhållandevis djupt.
Efter sista banan tar jag fram anteckningsblocket för att skriva ned några stolpar då Rob Yescombe dyker upp bakom mig.
- Vad skriver du, något bra? dundrar han med sin basröst.
"Eh, vem ställer frågorna här?" tänker jag men svarar:
- Jag gillar spelmekaniken med Nectar, det funkar. Men det är inte det vackraste spelet jag sett.
Yescombe ser en smula stött ut men svarar:
- Det är klart jämför man med Crysis så kanske det inte är det, men det gäller för vartenda spel på marknaden.
Han tar en handkontroll och sätter igång att spela, nästan maniskt. Jag antar att han har en poäng, Haze gör många saker rätt, men ändå kan jag inte helt skaka av mig känslan av att det kommer att få det svårt på marknaden med tanke på konkurrensen.
Snart är det dags pröva det fullmatade multiplayerläget. Men det är, som det heter, en annan historia som du kan läsa mer om här på FZ framöver. Håll ögonen öppna.
