Det görs alldeles för få rymdflygsimulatorer, brukar jag mässa i tid och otid. Genrens storhetstid, när spel som #X-Wing vs TIE Fighter fyllde hyllorna (det här utspelar sig på den tid då det lönade sig att ha spelbutik), har sedan länge kommit och gått. Nu har dock #Egosoft, som står bakom den populära X-serien, beslutat sig för att ändra på det med X: Rebirth.

Mitt första intryck är inte särskilt gott. Menyerna är virriga och stöder mus- och tangenbordskontroller en stund. När jag pluggar in min Xbox-kontroll (eftersom spelet givetvis kräver ett par joysticks för att vara kontrollerbart) slutar de dock med det, och från och med den stunden är musen ett meningslöst bihang till min dator. Varför? Fråga inte mig, men jag tror bara det är rent slarv.

Ditt rymdskepps cafeteria är inte lika mysig som den på Serenity...

Rebirth kan vara oerhört vackert, och samtidigt ser varje individuell grafisk detalj i det ut som en konsolversion av #Deus Ex, eller annat valfritt spel från slutet av 90-talet. Storslagna scenarier breder ut sig framför mina ögon, med planeter som spruckit på mitten, gigantiska industriskepp med drönare som kretsar kring dem i små moln och rader av fraktare som väntar på att docka vid ett skeppsvarv. Det är en fantastisk värld med vidsträckta vyer, som är full av lågupplösta, fyrkantiga polygonmodeller.

Förvirrat

Det börjar med att jag sätter mig i en stol. Stolen i fråga återfinns mitt på bryggan till det skepp som jag uppenbarligen precis har stulit, eller "hittat" som min stoiske huvudperson senare beskriver det (men när en annan grupp "hittar" hans privata fraktskepp en stund senare skjuter han förstås ned dem). Larmet går, någon är i nöd och vill docka. När hon fått göra det – inte för att jag får något val – förvandlas hon snabbt till min kompanjon och bisittare i cockpit.

Historien verkar handla om en äventyrare (jag) som är ute efter att tjäna pengar. Eller något liknande vagt och klyschigt. Även efter ett par dagars spelande är jag inte säker på att storyn har kommit igång, eller vad den handlar om, eller ens om det finns någon story. Det enda du gör är att flyga från ställe till ställe med hjälp av gröna "rymdmotorvägar" som utgör ett slags minispel där du ska försöka haka på snabbast möjliga fraktskepp för att ge dig själv en boost. Mest är det förstås utfyllnad, för att släta över det faktum att det inte finns så mycket annat att göra.

Grafiken har sina ljusa stunder. Och sina mörka.

Det går förstås att hitta uppdrag snart sagt överallt. För det mesta är de av typen "hämta X och leverera det till Y", eller "döda Z". Och visst kan det vara kul att slåss i X: Rebirth, kontrollerna är följsamma och lätta att lära sig och det är faktiskt en mäktig känsla att glida fram över ytan på ett fraktskepp som verkar sträcka sig till horisonten och ännu längre. Men den sköna känslan i kontrollerna räcker inte riktigt, när resten av spelet är så undermåligt.

Röstskådespeleriet är komiskt dåligt. Eller kanske snarare tragiskt dåligt. Din andrepilot, som berättar var du ska flyga, ger praktiska tips och svär åt skeppets dator, är det bästa exemplet på det. Förutom att hon hälsar dig genom att på traditionellt sätt visa upp sin helt onödiga urringning (på en rymddräkt?) varje gång du kliver ombord, är röstskådisen den sämsta i spelhistorien. Det låter som om hon läser från ett manus hon aldrig sett förut, på ett språk hon inte kan, och resultatet blir omväxlande skrattretande och extremt irriterande.

Mest irriterande, om jag ska vara ärlig. Hon är en klichéspruta av stora mått. Även när hon inte betonar ord helt fel, säger hon helt enkelt inget vettigt. En hjälpfunktion som inte satt bredvid mig i cockpit och sade "Shut up, Betty!" var femte minut hade varit bra att ha.

Den traditionella rymdhälsningen: Vifta med urringningen när din kapten kommer in i cockpit.

X: Rebirth vet inte vad det vill vara. Världen är gigantisk och levande (åtminstone tills du pratar med någon av de stendöda skyltdockor som befolkar den) och bara att utforska den är fascinerande. Tyvärr finns det inte så mycket mer att göra, och det som finns är svårt att hitta och frustrerande att ta sig igenom. Om du över huvud taget lyckas lista ut vad du ska göra, för du får inte mycket hjälp att lära dig hur detta komplicerade universum fungerar.

Rymdspelsgenren är död. Åtminstone tills #Elite 4 kommer, någon gång nästa år. Jag föreslår att du sparar de pengar du hade tänkt lägga på Rebirth och köper det istället.