Titeln är delvis en lögn. Monster Hunter Stories handlar inte så mycket om att jaga monster som att jaga ägg, kläcka desamma och rida på bestarna som kikar fram bakom skalet. Det är röda drakar, svarta enhörningar, blå ödlor och en slags fågel/krukväxthybrid med ett ansikte bara en mor kan älska. Lyckligtvis är jag just det: mamma till ett helt monstermenageri.
De enkelspåriga striderna är äventyrets akilleshäl.
Världen är sällsamt vidsträckt och vacker.
Sidojobben du kan plocka på dig är ironiskt nog jobbiga.
Men som sagt far titeln bara delvis med osanning. Monster Hunter Stories är framför allt en story. Jag har irriterat mig på två ting i Monster Hunter de senaste åren. Båda är på väg att få upprättelse. 2018 ser Monster Hunter World ut att ge oss det första spelet i serien som på allvar tar tillvara på samtida konsolteknologi och pc-kraft. För en gångs skull ser landskapen och bestarna som befolkar dem ut att leva upp till våra högupplösta flick- och pojkdrömmar.
"Skitsnyggt, men på ett annat sätt"
Sidospåret Stories är också skitsnyggt, men på ett annat sätt. Framför allt finns här en genuin värme i den färgstarka ensemblen och berättelsen. Man kan gnälla på den JRPG-klyschiga historien med en utvald hjälte och ett stort mörker, men när den görs med sådan varm charm går det inte att tjura. Här finns en byäldste som säger alla sina klokheter på vers och en katt – ja, en katt! – som resan igenom är din sidekick. Det är något helt annat än det opersonliga som Monster Hunter annars tenderar att dra åt.
"Demon är en bra grej och här görs det rätt"
Cartoonstilen gör att sagobyn på randen till en djup ravin poppar. Skogarna känns djupare, städerna större och snövidderna bistrare. En brasklapp är om du äger en 2DS eller 3DS utan "New" i titeln. Jag har inte haft det tveksamma nöjet att testa men det snackas om hur det fräser och hackar. Tur är att det finns en generös demo vars sparfil du kan fortsätta på i det fulla spelet. Demon är en bra grej och här görs det rätt.
Stories gör mycket rätt och på flera plan är det likt Monster Hunter-receptet. Du äventyrar alltjämt genom en sagovärld och kan uppgradera vapen och rustning med pälsar och monsterben från monstren du fäller. Monstren är dock din främsta arsenal. Detta är mer Pokémon än Monster Hunter. I turordningsstrider med en best vid din sida kämpar du mot andra monster via ett sten, sax, påse-system; fart slår kraft som slår teknik som slår fart. Olika monster är benägna att använda sig av olika attacker och på detta lägger vi element och specialattacker.
Ett av de vackraste 3DS-spelen, om din bärbara kamrat är "New" det vill säga.
Att smyga in i nästen och stjäla ägg blir snabbt gammalt.
Vad kan gå fel med en sådan här sidekick?
Bossarna går an men vanliga monster bjuder upp till bekanta danser och därför lyfter striderna sällan. Här är det ljusår från traditionell Monster Hunter-glädje. Tuggmotståndet är obefintligt och uppdragen tar mig och mina monster längs bekanta stigar om och om igen; gå dit, gå hit, samla X antal av A innan du samlar Y antal av B. Monster Hunter Stories är därför ett sisådär JRPG, men ett som döljer sina köldknäppar bakom den varmaste av spelvärldar och "stories".
