För den som mot all förmodan aldrig hört talas om The Sims tidigare är en kort resumé på sin plats. Spelet kan enklast beskrivas som en ”livssimulator”, i vilken delvis datorstyrda personer (”simmar”) lever sina liv i hus spelaren själv bygger och förändrar. Spelaren har ett överinseende och långtgående möjligheter att påverka dessa genom att berätta för spelfigurerna vad de skall göra och vilka andra personer de skall träffa. Precis som i det verkliga livet finns inga på förhand beslutade mål eller syften, utan spelaren är fri att helt och hållet skapa dessa själv beroende på vad han eller hon själv vill åstadkomma med de datorstyrda figurerna. Kritiker har beskyllt spelet för att därmed vara för abstrakt och repetitivt, medan dess anhängare hävdar att spelets öppna design inte är en svaghet, utan en styrka.

Även om The Sims 2 i teknisk mening är ett helt nytt spel känner den som tidigare spelat The Sims ändå igen sig – upplägget är så snarlikt att den som är bekant med föregångaren kommer igång med The Sims 2 på några minuter. För den som aldrig testat The Sims tidigare har Maxis på ett föredömligt vis skickat med interaktiva lektioner där man får lära sig spelets tre grunder – hur man använder spelets gränssnitt för att agera med spelare, hur man köper föremål för att inreda sitt hus och hur man bygger nya bostäder samt förändrar befintliga hus.

Man har därtill sammanfattat de viktigaste nyheterna i ett par lektioner som särskilt riktar sig till de som redan spelat The Sims. Lektionerna kompletteras av en i mitt tycke välskriven 50-sidig manual vilken precis som själva spelet helt och hållet är översatt till svenska. Electronic Arts har med all sannolikhet anlitat professionell översättningshjälp, då det i princip inte finns något alls att invända mot resultatet – måhända ger det en vink om att man också vänder sig till en målgrupp som inte är van vid engelska instruktioner och att man vill nå en så bred konsumentgrupp som möjligt. Oavsett om man spelat datorspel i allmänhet, eller The Sims i synnerhet, så torde det vara lätt att komma igång med The Sims 2.

Spelet ligger på totalt fyra (4) CD-skivor, vilket dels betyder fyra irriterande byten när det 3,5 GB tunga datorbaserade realitydramat skall installeras, och dels betyder en väldigt lång installationsprocess. Under förfarandet kan man spela ett särskilt memoryspel, vilket antyder att tillverkaren själv är väl medveten om att spelet tar en bra stund att installeras. Att man med denna insikt ens övervägt en handfull CD-skivor före en DVD-skiva har jag svårt att förstå – särskilt med tanke på att The Sims 2 knappast kan spelas med större njutning på en dator som är så gammal att den saknar DVD-läsare.

Godkänt gränssnitt och AI

I motsats till den fyra år gamla och utseendemässigt trötta föregångaren är The Sims 2 helt och hållet uppbyggt med 3D-grafik. Således kan man med hjälp av mus och tangentbord rotera och zooma kameraperspektiv på ett enkelt sätt. Spelaren kommunicerar med en spelkaraktär åt gången; genom att först välja en person kan man interagera med andra personer och föremål genom att klicka på dem, varpå alla handlingar som för stunden är möjliga presenteras som en meny runt den valda personen. Överlag är gränssnittet intuitivt, lättmanövrerat och upplagt på samma sätt som det är i The Sims. Spelfigurerna kan i någon mening sägas ha ett visst självbestämmande. Instruerar man inte personerna i spelet att utföra saker tar de själva initiativ till olika handlingar – allt från att duscha och äta mat till att städa och prata med andra. AI-systemet fungerar alltså överlag bra och gör sitt jobb väl.