Många håller Halo som det bästa Xbox-spelet, men hur mycket jag än gillar Master Chiefs sci-fi-äventyr står Team Ninjas actionspel Ninja Gaiden i min mening i en klass för sig. Det visade inte bara vad Microsofts maskin kunde mäkta med i form av grafik utan hade även en bländande spelmekanik som till skillnad mot många andra moderna titlar satte dig på hårda prov. Precis som på den gamla (goda) tiden var det inte en fråga om när du skulle klara Ninja Gaiden, utan om du överhuvudtaget skulle göra det och det gäller i allra högsta grad även Playstation 3-versionen som fått undertiteln Sigma.
Handlingen i Ninja Gaiden Sigma vinner troligen inte några priser men den fyller sin roll mer än väl. Du är Ryu, en ninja i Hayabusa-klanen. En dag när du är ute på ett minst sagt fartfyllt ärende attackeras din by av den illasinnade samurajen Doku och hans hejdukar. De har kommit dit av en enda anledning - att stjäla svärdet Dark Dragon Blade som din klan skyddat i århundraden. När du efter en utmattande språngmarsch till slut når ditt hem står det redan i brand och du ställs öga mot öga med Doku som visar sig vara din överman. Han gör dock ett stort misstag, han låter dig nämligen leva vilket ger dig en chans att jaga efter både hämnd och svärd.
Planlöst knapptryckande?
- bara om du inte vill komma långt
Denna jakt tar dig till en rad olika miljöer som hela tiden sätter dig på allt svårare prov vilket tvingar dig att hela tiden bemästra nya tekniker. Ordet bemästra låter kanske en aning pretentiöst men det är precis vad det handlar om. Du ska verkligen inte låta dig luras av det första intrycket som förmodligen säger dig att Ninja Gaiden Sigma är en "button masher" som inte kräver ett uns av skicklighet. Det är nämligen svårt att vara längre från sanningen.
Visst, nöjer du dig med att nå första bossen kan ett planlöst hamrande på knapparna i bästa Track and Field-stil fungera, men har du några som helst ambitioner krävs det att du lär dig de olika kombinationer som finns och kanske framförallt att läsa av fiendernas beteende. Jag skulle utan några större problem kunna spendera åtskilliga spaltmeter med att skriva om stridssystemet. Det skulle dock innebära att denna recension blev på tok för lång och jag nöjer mig därför med konstaterandet att det är en närmast perfekt balans mellan enkelhet och komplexitet. I ena stunden kan det straffa din inkompetens så hårt att du vill sula ut handkontrollen genom fönstret medan det i den andra belönar din envishet med perfekt avvägda attacker som bara är din egen förtjänst.
Nya attacker är inte heller det enda du kommer att få tillgång till i takt med att du kommer allt närmare slutmålet. Med jämna mellanrum får du nämligen tag på nya vapen och du kan båda hitta och köpa uppgraderingar samt allehanda drycker som gör strapatserna en aning lättare.
Nyheter finns
- och de gör spelet ännu bättre
Fram tills nu har den här recensionen mest bjudit på gammal skåpmat för dig som redan tagit dig igenom spelet till Xbox, men Ninja Gaiden Sigma har faktiskt en hel del intressanta nyheter som kan göra det värt att spela igenom ännu en gång. Det största tillägget är tveklöst att du nu kan träda in i rollen som den livsfarliga amazonen Rachel. Hon har fått ett antal egna banor som på ett beundransvärt sätt knyts samman med Ryus äventyr. Hon är inte heller någon kopia av spelets huvudperson utan du tvingas att anpassa din spelstil till hennes styrkor (den massiva hammaren) och svagheter (hennes långsamhet). Det är tydligt att Team Ninja inte bara har slängt in en ny spelbar karaktär för att Sigma ska få "exklusivt innehåll" och det är något som de ska de ha all heder av.
Övriga nyheter är av det mer blygsamma slaget. Många av spelets banor har exempelvis fått finjusteringar som eliminerar frustrerande buggar och två nya bossar, däribland Gamov, har lagts till. Ryu har också fått nya färdigheter som förmågan att skjuta pilar i luften, springa på vatten och min personliga favorit - att svinga ett svärd i vardera handen.
Sigma bygger på ett tre år gammalt spel och trots att Team Ninja har gjort betydligt mer än en rak portning så märks det ibland när grafiken kommer på tal. Detta innebär nu inte att spelet känns gammalt, för det gör det verkligen inte. Spelet flyter på i härliga 60 FPS med self-shadowing på alla karaktärer vilket tillsammans med fantastiska animationer gör att du snabbt glömmer bort de moderna effekter som saknas och den något avskalade designen. Ljudet har i stort sett tagits rakt av från originalet, men det håller riktigt väl, något som bara är ännu ett bevis på Xbox-versionens storhet.
Ett måste för mig
- men knappast för alla
Ninja Gaiden Sigma har inget renodlat onlineläge, men det betyder inte att spelet har kort livslängd. Det bör ta en nybörjare åtskilliga timmar att ta sig igenom spelet och när du väl gjort det finns nya svårighetsgrader och rankinglistor att ta sig an. Nyligen tillkännagav Team Ninja också sina planer på att släppa nedladdningsbart extrainnehåll som bland annat ger spelet ett "survival"-läge där du ska tampas så länge du bara kan mot en aldrig sinande ström av motståndare.
Om jag utgår från mitt eget tycke och smak är Ninja Gaiden Sigma ett måste och ett solklart köp. Spelmekaniken går utanpå det mesta och det bjuder på en utmaning som jag saknar i princip alla moderna singleplayer-titlar. Tyvärr kan jag emellertid inte rekommendera spelet till alla Playstation 3-ägare. Vet du med dig att tålamod inte är din starka sida och att du inte gillar att spela om samma sekvens flera gånger bara för att du inte klarar av den, kan det sorgligt nog vara smart att stå över den här gången.
