Tillsammans med Double Fines äventyrsspel och Android-spelkonsolen Ouya har 3d-hjälmen Oculus Rift framstått som något av ett flaggskepp för drömmar förverkligade på Kickstarter.

Pitchen för Oculus Rift var alltså att göra det slitna, nästan ironiskt klingande begreppet “virtual reality” relevant igen, och den här gången på allvar ta oss in i spelmiljön. På Kickstarters projektsida kunde vi i höstas se den unge VR-pionjären Palmer Luckey uttrycka sitt missnöje inför världen.

“Jag sökte efter något som kunde ta mig in i spelet, in i The Matrix. Jag var först säker på att jag skulle hitta något därute som jag kunde köpa för ändamålet. I själva verket fanns det inget.”

Hittills lät det naivt - man kunde ju bara föreställa sig hur dyrt det skulle bli att utforska ett teknologiskt landskap som ingen kommit i närheten av att behärska, utan tvärtom övergett åt sitt öde.

En vy in i framtiden?]

Dessutom, de få besvikelser till hjälmar som då fanns på marknaden var dyra. Orimligt dyra. Oculus Rift skulle ut till ett marknadsmässigt pris. Vara gamervänlig.

Men Palmer hade inte bara en dröm utan rentav en konkret prototyp på den. Och när veteranerna en efter en följaktligen uttryckte sitt fulla förtroende för Oculus Rift - John Carmack, Cliff Bleszinski, Gabe Newell - var resten historia. Kickstarter-pengaräknaren rasslade hela vägen upp till närmare 2,5 miljoner dollar.

En idé blir verklighet - digital verklighet

Ett fåtal tusen personer runtom i världen hade nu genom att delta i finansieringen av projektet säkrat varsin utvecklingsprototyp av Oculus Rift.

Och nu är den här.

Det gör min vän Josef Fares mig uppmärksam på med överrumplande energi när han ringer och vill att jag ska komma över för att testa.

"det är, oh my god, det här är framtiden!"

Josef har fått hjälp att förbereda och installera Oculus Rift av sin #Starbreeze-kollega Filip, som också jobbat med Josefs spel #Brothers. Man kan inte nog understryka att det här är en prototyp för utvecklare, alltså inte på något sätt plugga-in-och-spela-vänlig. Filip får sitta och knacka kod. Han kalibrerar avstånden mellan de båda bilderna, som ska skickas till respektive öga. Innan det är gjort upplever man det som om man är vindögd i spelet.

“OH MY GOD, men skämtar du med mig eller... OH MY GOD, OH MY...”. Josef har fått på sig den mjukt vadderade hjälmen för första gången, och det har inte dröjt många sekunder innan han börjat låta som “Nintendo 64 kid” på julafton.

Vi testar den medföljande demon “Villa”, som alltså är en virtuell miljö kring ett hus med utsikt.

“Men shit, vad är det här! Jag kollar bara ner på ett jävla löjligt pissvatten, men det är oh my god, det här är framtiden!”

<object id="JaMUC21AqqeF7HXWtAt5FQ" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" width="455" height="358"><param name="movie" value="http://csp.picsearch.com/players/rutile.swf"></param><param name="allowfullscreen" value="true"></param><param name="wmode" value="transparent"></param><param name="flashvars" value="config=http%3A//csp.picsearch.com/playlist%3Fauth%3DIVBE4wSCU6VtJ40p0Ye17OflxycqOR5rK7c6tYu_ZnDMywFmnT1GxeJE_CkpzwQMt6M1dYXCAS6eDfEyk_GihJZ8ac8zt_dhyE7F0AqYvb-7nHn3L5aY9HZiaOkHMGy3DT144ZIzsfYSKqjXhwazU-haYrtCgRNQ9skOxoWSXNKplTVu77OS3pECyEVpeWEfZarhCiTHy_ZJW7mjIQEHlH-HUaF4N353"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://csp.picsearch.com/players/rutile.swf" name="JaMUC21AqqeF7HXWtAt5FQ" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" wmode="transparent" width="455" height="358" flashvars="config=http%3A//csp.picsearch.com/playlist%3Fauth%3DIVBE4wSCU6VtJ40p0Ye17OflxycqOR5rK7c6tYu_ZnDMywFmnT1GxeJE_CkpzwQMt6M1dYXCAS6eDfEyk_GihJZ8ac8zt_dhyE7F0AqYvb-7nHn3L5aY9HZiaOkHMGy3DT144ZIzsfYSKqjXhwazU-haYrtCgRNQ9skOxoWSXNKplTVu77OS3pECyEVpeWEfZarhCiTHy_ZJW7mjIQEHlH-HUaF4N353"></embed></object>

Josefs spontana hyllningssånger gör mig våldsamt nyfiken på att testa själv. Så jävla indragande kan det väl inte vara, det är ju bara en hjälm med en skärm i? Man kan ju knappast stega iväg med den på, och kroppsligen röra sig i en virtuell miljö..!

Men jag förstår snart vad Josef menar. Det är kusligt intimt. Jag kommer på mig själv med att reflexmässigt höja händerna för att inte krocka med ett träd. Jag blickar ut över räcket mot vattnet nedanför berget, och får bokstavligen svindel. Det kittlar i magen.

Föregående Nästa
Skicka en rättelse