Som jag har väntat! Även om jag varit sugen på att iträda mig rollen som Henry av Skalitz igen ända sedan jag blev klar med hans debut någon gång under 2019, så intensifierades längtan i somras när jag testade uppföljaren på plats i Tjeckien. Det var mycket som tilltalade och lockade, och nu har jag äntligen fått lägga vantarna på fullversionen. Det som följer här är intrycken efter mina första femton timmar i Böhmen, fram till (men inte med) ett visst bröllopsuppdrag i huvudstoryn. Resten, lejonparten, får ni läsa om strax innan släpp i februari.
Henry var det ja. Kingdom Come: Deliverance 2 tar sin början där originalet slutade. Hans Capon, en man med lika mycket vett och samma svagheter som The Witchers Dandelion, har fått i uppdrag att leverera ett brev till Otto von Bergau, en adelsman som styr över slottet Trosky i regionen som än idag kallas för det Böhmiska paradiset. Precis som namnet antyder är det en lummig, vacker och inbjudande region som sprudlar av grönska. Med sig har Capon så klart sin vapendragare Henry och en handfull andra soldater. Saker går dock åt pipsvängen per omgående. Efter att ha hamnat i ett bakhåll blir gruppen massakrerad av okända lakejer. Henry och Hans lyckas komma undan, men inte utan allvarliga skador och de tas sedan om hand av en gammal kvinna ute i skogen medan de repar sig.
"Vips sitter både Hans och Henry i straffstock"
Warhorse har även nyttjat detta för att lösa faktumet att Henry ju är en betydligt mer kapabel krigare än han var när ettan började, och hans utstyrsel är därefter. Han och Hans låg nämligen i plurret när attacken skedde, och till följd av det har Henry ingenting när han väl är frisk nog att lämna skogen. Dessutom har han efter sina skador tappat ett gäng levlar, och till råga på allt nekas både Hans och Henry att komma in i Trosky när de väl repat sig. Anledningen? De ser ut som bönder och vakterna i slottet tror oss helt enkelt inte när vi uppger våra identiteter. Därtill börjar en förödmjukad Hans mucka med lokalbefolkningen i den närliggande byn, och vips sitter både Hans och Henry i straffstock där de börjar tjafsa om vems fel det är att allt gått åt skogen.
Och här slutar tutorialen. Iklädd kalsonger och på den absoluta botten får jag äntligen fritt ta mig an rollen som Henry. En hjälpsam tiggerska i byn ger mig råd om var jag kan hitta kläder och jobb, och sedan är det bara att börja utforska trakterna. Mitt mål är att på något sätt säkra en inbjudan till ett adelsbröllop i trakterna. Otto von Bergau kommer nämligen närvara där, och vi har alltjämt ett meddelande att leverera.
Stämningen är magisk!
Sköt dig, annars hamnar du i stocken. (Okej, det gör du oavsett.)
En livräddare.
Böhmiska paradiset är en av spelets två större regioner, där den andra är Kuttenberg (Tjeckiens näst största stad under denna tid) med omnejd. Den senare fokuserar mer på städer och civilisation, medan det är friluftsliv som gäller här i paradiset. Fält, skogar, berg och pittoreska små byar byter av varandra om vartannat. Det är en omsorgsfullt skapad värld som överlag känns väldigt verklighetstrogen och makalöst atmosfärisk. Samtidigt är den fylld med saker att upptäcka, stora som små.
Vid sidan om mitt huvuduppdrag dräller det av sidogrejer att göra. Dels större sidouppdrag där det ena leder till det andra, dels mindre event så som fyllon som grälar där jag kan välja att ingripa eller ej. Men även rena rykten om bortglömda skatter eller konstiga filurer i skogen att undersöka.
Ingen otukt här inte.
"Mer genomarbetade, flyter bättre och buggar ur mindre"
Det mesta i Kingdom Come 2 har fått sig ett ansiktslyft mot ettan. Inte bara grafiskt (men även det!) utan mer eller mindre alla system jag fått bekanta mig med hittills känns mer genomarbetade, flyter bättre och buggar ur mindre. En krasch har jag varit med om hittills, men annars rullar mitt äventyr på förvånansvärt smidigt med tanke på hur kantigt originalet var vid släpp. Striderna, som jag dock inte hunnit bekanta mig med så mycket än, lovar gott med större variation då Henry har en bred mängd olika typer av vapen att ta till De flesta förekom redan i originalet, men enligt Warhorse har man lagt mycket krut på att förse olika vapentyper med tydligare för- och nackdelar samt animationer och känsla. Och hittills är min egen känsla att det verkar lovande, även om jag undrar hur svärd kommer stå sig mot vapen som hammare längre in i spelet när vandrande pansarvagnar till motståndare blir vanligare.
En ny aspekt i tvåan som ska hänga ihop med den inlevelsefulla simulationen av NPC:er (alla NPC:er följer diverse rutiner under dygnet så som att jobba, sova, gå till det lokala värdshuset på kvällen och så vidare) är Henrys rykte. Beroende på vad jag säger och gör som Henry så påverkas mitt rykte hos folk, och dessa är indelade i en mängd grupper så som fiskare, bönder, adel, vakter och handelsmän, och dessa är i sin tur grupperade i olika lokala grupper. Har jag fuffens för mig i en by men är snäll i en annan blir jag därmed behandlad därefter på respektive ort. I skrivande stund är dock detta system lite för lätt att manipulera.
Som ett resultat av att a) ha valt en egenskap som höjer mitt rykte när jag framgångsrikt prutar vid handel och b) kombinerat den med en annan egenskap som gör att även övriga grupper av människor utöver den jag interagerar med påverkas när mitt rykte höjs/sänks, så är jag nämligen redan älskad nästan alla. Och detta för att jag är… snål?
Utöver det är det emellertid få saker jag har att klaga på hittills. Så här långt är det en fantastisk upplevelse som är bäst i klassen när det gäller inlevelse och atmosfär. Om några veckor vet vi om det håller hela vägen, men än så länge visar Warhorse att det går alldeles utmärkt att skapa spelmagi även utan alver, trollkarlar och en värld som står på spel. Recensionen läser du den 3 februari.
Fotnot: Kingdom Come: Deliverance 2 släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 4 februari. Spelat med Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 32 GB RAM.
