Därför är vi gamers – en vacker hyllning

Många stora engelskspråkiga spelsidor basunerar ut att termen "gamer" är förlegad och meningslös, det glädjer mig att FZ inte ger dem medhåll.

Rullar en tår på kinden, mer sådant behövs!

Jag minns första gången jag verkligen fastnade för ett spel,
det var Doom hemma hos en kompis då vi var tre pers som spelade samtidigt. (En styrde, en sköt och en öppnade dörrar)
Det var det ögonblicket som fick mig att fastna i FPS genren. Sedan kom UT som jag nötte hela dagarna, vi t.o.m bröt oss in i datorsalen på skolan för att kunna lira det. Då samlades folket tillsammans utan att bry sig om du var raggare, invandrare, kvinna eller homosexuell. Vi ville bara ha kul.

Vilket blaha.. är det nåt som får mig att plocka fram servetter så är det den här:

Jag minns när pappa kom hem med ett NES, Super Mario Bros och Kick-Off. Tror dock han ångrat det varje dag sedan dess...
Maskinen står fortfarande och glänser i vardagsrummet.

Jag minns också den där julen, ett fint inslaget paket, mamma såklart, i ett välkänt format. Hade kunnat varit en bok men när man fick det i handen kände man direkt igen det, men något var annorlunda, vikten var udda, tyngre. Pappret revs bort och där var Legend of Zelda: Ocarina of Time, Navi, Links oroliga sömn, Great Deku tree...

50 megabit internet i byxfickan med 30ms ping, det är en "hur fan hände det?!" för mig!