Diskutera – Vilka är dina bästa World of Warcraft-minnen?

Jag har över 900 dagar aktiv speltid i WoW så jag har massor av minnen. Svårt att välja.

När jag spelade igenom Wrathgate.
När jag insåg att använda stamina gems som mage inte är det bästa.
När jag steg in i ICC för första gången som en total noob. Vi lyckades bara up till Saurfang.
När jag dödade min första last tier end boss på normal (heroic nu) - Garrosh.
När jag lyckades få guld i alla challenge mode dungeons i MoP.
När jag lyckades få endless 30 i proving grounds i alla 3 roller.

etc etc

När jag såg min karaktär i spelvärlden för första gången och förstod att jag hade gjort allt korrekt för att få servern att fungera....... Arrr 🏴‍☠️

Jag tror att minnena jag minns med mest värme far förväntningarna jag hade efter att de tillkännagav det...de första screenshotsen och filmerna. Jag förstår redan då, med stor träffsäkerhet att det skulle betyda något enormt för mig, som aldrig hade spelat ett MMO innan. Minns att jag köpte EverQuest 2 innan, som släpptes lite tidigare, mest för att prova på något liknande. Jag visste ändå att jag skulle överge det så fort WoW kom ut.
Jag kommer ihåg hur jag, efter att ha läst om det någonstans på nätet, satt och letade upp någon stackars Koreans personnummer så att jag kunde använda det för att spela den tidigare Koreanska betan, en Dwarf hunter vid namn Kord

När spelet väl släpptes så var äventyret ett faktum, för många år framåt, men inget kommer antagligen kunna mäta sig med den första tiden i WoW någonsin igen.

Det kostade mig såklart mitt dåvarande förhållande i slutänden, men spelmässigt sett så var det ändå de absoluta guldåren, hehe.

Jag verkligen älskade känslan man fick när man körde Classic första gången. Så hela Classic-upplevelsen är speciell och går inte att återskapa igen någonsin, för mig.

Spelade WoW väldigt lite själv men jag stod och hade natt release i min GameStop butik. Vi hade nära 1000 bokningar (inget annat spel i min butik kom i närheten utav den siffran) i en relativt liten stad och alla exemplaren var uppbokade. Kön in till butiken sträckte sig lång och alla var så jävla glada och taggade. Första kunden in i butiken var en äldre herre i pensionsåldern och han hämtade ut sitt och sin frus CE-exemplar. Den samlade glädjen och att se så många människor med enorm entusiasm prata WoW gav mig så mycket.

Menar du vanilla? Eller är classic första gången du spelade wow?

Inte nya classic, utan "vanilla", dvs det som kom 2004.

Finns bara 1 classic och det kom nyligen.
Första wow heter vanilla som sagt!

Du syftade på vanilla i ditt förra inlägg men skrev classic!

När en polare introducerade det för mig första gången, torde ha varit runt 2006-2007. Efter att ha titta på en stund var jag övertygad. Det här var inget för mig.

Vilket jättefint wow-minne!

Att plocka ut ett enda minne är mer eller mindre omöjligt för mig...Jag har spelat det där spelet i över 15 år, det har blivit en del av mig. En konstant i livet lika självklar som mat och vatten mer eller mindre. Visst har vår kärlek satts på prov genom åren, ett flertal gånger faktiskt men av någon outgrundlig anledning så hittar jag alltid tillbaka. Kanske inte på det sätt som spelet satte mitt hjärta i brand de första åren, men nu på senare tid mer som en gammal kär vän. En vän man kanske inte behöver prata med så ofta men som man alltid vet finns där, men nu var det minnen som gällde..

För att plocka ut något så minns jag väldigt tydlig en sen sommarkväll, detta måste varit i juli 2007...Efter att enbart ha spelat Horde så valde vi under sommaren att dra igång en guild som Alliance...Mestadels bara för att testa de olika raserna och zonerna tror jag...Hur som haver. Jag och tre vänner från England var denna natt de enda som var online, vi var nog lite uttråkade men bestämde oss för att köra ett run i SM. Ingen av oss hade dock några FPS norr om Wetlands så det blev en rejäl promenad genom natten, på vägen stannade vi till ett flertal gånger och slogs med diverse hordes. Vi hade en väldigt trevlig kväll på Ventrilo också där det avhandlades alltifrån politik till musiken vi lyssnade på...Vi kom fram och vad jag minns var det inget speciellt med själva instansen, det gick bra helt enkelt, men när vi var klara så var vi fortfarande sugna på äventyr. Någon kläckte då den briljanta idén att vi skulle ta oss upp till Ghostlands för att se om vi kunde komma in genom den portal som då fanns mellan Plaguelands och just nämnda Ghostlands. Vi var givetvis alldeles för låg level för att ta oss igenom både WPL och EPL...Därför blev det en våghalsig färd där i stort sett varje mob vi drog på oss blev som en mindre bossfight...Vi dog några gånger, skrattade och när klockan började närma sig sju på morgonen var vi framme vid portalen, vad jag minns kunde vi komma igenom men då tröttheten nu hade slagit till med full kraft hos os alla valde vi att säga tack och godnatt där och heartstona hem...

Inget speciellt minne kanske, men det har fastnat hos mig. Kanske också på grund av det faktum att en av killarna som var med gick bort bara några veckor senare. Han var runt 20 då och hade bara gått och lagt sig en kväll för att aldrig mer vakna...Fruktansvärt givetvis, men på något sätt så är det kanske därför just detta minne har fastnat så hos mig då de följande veckorna blev så turbulenta. Tidigare trodde jag nog inte man kunde sörja någon som man aldrig sett i RL, men det gjorde jag då. Vi var faktiskt några stycken som också valde att åka över på begravningen, helt galet egentligen när man tänker efter att den enda gången vi var i samma rum så var han inte ens där...Vänskapsbanden som jag knöt med de här människorna håller dock än idag och flera av dem räknar jag som några av mina allra närmsta vänner..

WOW är verkligen mer än ett spel.

När jag under en sommar i WotLk grindade mig igenom och fick titeln "Loremaster". Tog ett bra tag, men man fick se så mycken av världen som man missat innan.

Nu är det ju så här att förr, dvs långt innan Blizzard släppte det man nu kallar World of Warcraft Classic, så sa man Classic om gamla WoW som kom 2004.
Därför jag skrev Classic.

Vi säger så

Vanilla WoW. Jag och en polare gjorde Deadmines. Vi skapade en grupp och fick med en norsk spelare. Allt gick bra, vi tog det lugnt och pratade om allt möjligt. Det visade sig att han var ny på spelet, vi hade spelat lite mer och det här var nya karaktärer på en ny server (Defias Brotherhood RP-PvP).
Vi /rollade på all loot och även på kistor i instansen. Norrmannen hade ganska dåliga rolls, ingen tur alls. Till slut får han högsta roll på en kista, och blir själaglad. Kistorna hade hittills gett lite greens och varit rätt trevliga överlag.

Han går/springer fram mot kistan, vi kan riktigt se hans upphetsningi karaktären. Han stannar, börjar öppna kistan och lootar. Står helt still ett par sekunder. Vänder sig sedan sakta om och går tillbaka mot oss. Stannar några steg från oss, gör en emote där han slår ut med armarna och säger helt kort i /s:

"Melk og banan."

Hans besvikelse syndes verkligen i hans karaktärs ansikte, hela hans uppenbarelse. Jag och min kompis skrattade så vi fick andnöd. Melk og banan.

Det är fortfarande idag något som får oss att skratta gott.