Crash ‘n’ the Boys: Street Challenge – när Kunio-kun förvandlades till Crash!

I den amerikanska versionen av “Nekketsu New Records” har återigen alla spår av Kunio-kun utraderats. Istället får vi följa Crash och hans gäng från den ruffiga delen av stan när de gör upp med ett par överklasskolor i en serie minst sagt frustrerande idrottsgrenar...
Det här spelet är en del av retrosamlingen “Double Dragon & Kunio-kun Retro Brawler Bundle”. Samlingen är släppt till Playstation 4 och Nintendo Switch.
Ursprunglig konsol: NES
Utvecklare: Technōs Japan
Genre: Sadistiskt svår och skruvad variant av high school-idrott med pov; svampätande hikikomori
Release: 1992
Ja, det kanske mest intressanta med lokaliseringen av “Nekketsu New Records” är hur pass välgjord och genomtänkt den faktiskt är – särskilt för att vara ett NES-spel! Fastän spelets intro refererar bakåt till händelserna i “Downtown Nekketsu March” så finns en gedigen bakgrundshistoria även här, om hur Crash och hans skolkamrater spöade rikemansbarnen i en tidigare tävling (från ett spel som ursprungligen aldrig släpptes i väst). Det är en helt ny värld och story som skapats kring huvudpersonen Crash från Southside High School och det är uppenbart att utvecklarna hade tänkt bygga vidare på detta universum i form av fler lokaliserade Kunio-spel.
Faktum är att till och med spelets avslutning redan gör reklam för den kommande uppföljaren “Crash ‘n’ the Boys: Ice Challenge” – en lokalisering av Go-Go! Nekketsu Hockey Club Slip-and-Slide Madness... Ett spel som dock aldrig släpptes till NES, av oklara skäl. Technōs amerikanska avdelning utannonserade också andra Crash-spel i form av “Soccer Challenge” (lokalisering av uppföljaren till “Nintendo World Cup”), Game Boy-versionen av “Nekketsu New Records” samt Super NES-titeln “Crash: Diamond Challenge” (“Downtown Nekketsu Baseball Monogatari: Baseball de Shoubu da! Kunio-kun”). Sorgligt nog blev inga av de här spelen verklighet och förutom i detta spelet skulle vi alltså aldrig få återse Crash och hans hood igen.
Utöver grundstoryn är spelet i stort sett oförändrat, och mer om hur jäkla frustrerande det är att spela kan du läsa HÄR. Grafiskt sett har alla de japanska miljöerna bytts ut mot förortsbetong och murtegel – allt för att simulera den där typiskt 90-talsaktiga amerikanska innerstadskänslan.
Det är spännande att tänka sig en alternativ verklighet... En verklighet där Crash ‘n’ the Boys hade varit en (något skakig) start på ett helt eget, USA-inspirerat universum omstöpt från Kunio-kuns värld. Istället blev det en one-off, en fotnot i spelhistorien och lite av ett obskyrt NES-spel som antagligen inte särskilt många minns idag.
Och just det... För oss i Europa kom det aldrig överhuvudtaget – hoppsan!
Det här är #12 i min recensionskavalkad av Kunio-spel, övriga delar hittar du här!
Härnäst: Nu droppar vi den här skiten som en het potatis, för “Nekketsu Fighting Legend” står på tur! I detta lovande slagsmålsspel får man skapa sin egen slagskämpe och fightas på lag tillsammans med Kunio, Riki och andra! Det är dags att utse vem som är stans bästa slagskämpe, en gång för alla! Hype! Hype!
Blir du inte less?!
Hah! När jag fick tag i den här samlingen så lovade jag ju i ett ögonblick av tillfällig briljans/dumhet att jag skulle recensera ALLA Kunio-spelen... Då får man ju stå vid sitt ord... Almost there! 🥵🥵🥵
Fascinerande ändå att man bemödade sig att göra om såpass mycket i hopp om att det skulle gå hem hos jänkarna. Man undrar lite hur mottagandet hade varit om de bara hade översätta originalet istället för att amerikanisera det.
Antagligen samma, eller ännu sämre. Det verkade ju av allt att döma som Technos America hade en rejäl satsning på gång, men Crashs största problem är ju helt enkelt att det inte är särskilt bra. De borde ha introducerat honom med hockeyspelet eller Nintendo World Cup 2 istället.
River City Ransom-uppföljaren hade garanterat gått bra, nackdelen hade väl varit att det skulle vara ett rent helvete att förvandla Edo-Japan till USA, lol.
Sebastian, du är galen! Hatten av för denna vansinniga kavalkad av Kunio-recensioner. Riktigt underhållande trots att jag är fullständigt ointresserad av spelen
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Sebastian, du är galen! Hatten av för denna vansinniga kavalkad av Kunio-recensioner. Riktigt underhållande trots att jag är fullständigt ointresserad av spelen
Samlingen "Super Technos World" släpptes nyligen med ännu fler Kunio-spel till Super NES och arkad, mm... Lite lockande ju, men tror jag kommer tappa förståndet fullständigt om jag recenserar fler Kunio-spel efter detta 😅😂
edit: men kul att texterna är roliga att läsa även om spelen inte intresserar... Kunio-spelen är ju lite... Nischade, kan man säga